I lördags var det åter dags och inte mindre än 15 deltagare samlades i Ullådalen bland alpinträningslägrets betydligt större antal för att i vanlig ordning snylta lite grann på den under endast en halvtimme verksamma liften. Därefter bar det iväg uppöver medelst hudning ett tag i den växande värmen, innan vi vände skidspetsarna neråt för ett första smöråk in i Tväråvalvet. Finfint!
Sedan bar det av upp i Valvet, i takt med att både solsken och vind ökade, varefter vi gav oss på ett ditintills okänt åk norr om Blåsten. Och vilket åk sedan – snön var visserligen lite sugande under vissa delar, men det brantare mittenpartiet var hur bra som helst! Vi fortsatte tills snön tog slut och fällde sedan upp grillarna, vilket krävde lite mer jobb än vanligt p.g.a. seg kol och märkbar vind, men sedan blev det korv för hela slanten. Här anslöt även en 16:e deltagare, som inte hunnit med morgonliften och därmed hamnat på efterkälken.
Det hade nu hunnit bli ordentligt varmt även om solen ofta skymdes av slöjmoln och vägen tillbaka upp till vesselspåret från Huså kändes längre i den riktningen. Väl framme vid Blåstensgrytan delades gruppen i tre, där ett par tackade för sig och for tillbaka ner i Tväråvalvet, några andra slog sig ner i en soldriva och resten gav sig på det trevliga glidaråket rakt österut från kanten nedan toppbranten. Här var det lika smörigt som tidigare och vi fick många fina svängar innan det var dags att traska upp till de väntande igen.
När gruppen återförenats tog vi oss an den sista stigningen upp till toppen, vilket innebar en hel del sicksackande mellan den allt smörigare blomkålen i allt klarare väder. Väl uppe hölls sedan som utlovat en tyst minut för den nyligen avlidne Bengt Björk, med totalt 18 deltagare varav en på telefon. Detta var en dag, en tur och ett tillfälle som han verkligen skulle ha uppskattat.
Sedan anträddes den långa nerfärden, som hade samma sträckning som ifjol, men det var både mer och mjukare snö den här gången. Den starka värmen de senaste dagarna hade medfört ett kortare barparti (eller kanske “bärparti”), men annars var det åkbart i princip hela vägen ner till och genom pistsystemet, där det var riktigt fint före på slutet. Vilken tur det blev (igen)!
Som avslutning traskade vi åter genom skogen bort till Simon & Anna i Vik, där det blev ytterligare en grillfest av betydligt större mått i glada vänners lag i den gassande solen. Ett perfekt slut på en bra säsong – även om det bara var 50 % telisåkare i gruppen denna dag… 😉
Film från dagen:
Tack för den här säsongen – och kom ihåg årsmötet den 16 juni!