Även i år var det helvintriga förhållanden på Skutan under topptursdagen, även om snön inte var lika djup som ifjol. Det vanliga alpin­träningslägret hade dragit igång en timme tidigare än vanligt den här gången, så vi fick ingen lifthjälp nerifrån Ullådalen i år heller.

Åtta bergsbestigare, varav en med konstiga häldelar på sina bindningar, satte därför av uppför backarna för egen maskin i växlande sol och svag vind. När vi kom till Stendalen där ungdomarna höll till kunde vi smygåka liften där, men sedan var det hudar på igen innan det var dags för första åket, som dock föregicks av dagens första fikarast.

Då går vi

Draghjälp i sikte

På väg mot fikat

Olämpligt nog drog det ihop till snöby lagom till att vi skulle köra, så det blev till att åka helt på känn då kontrasten var lika med noll. Snön var ändå rätt bra, så bara man vågade stå på och lita på skidorna så var det inte så pjåkigt. Därefter klättrade vi upp i Tväråvalvet och vek av mot Västerskutan, för att testa en linje på dess baksida som vi tidigare bara använt för att gå uppåt, men som nu hade rätt aspekt utifrån rådande förhållanden.

Blunda och kör

Knata på…

…mot toppen av Valvet…

…och baksidan av Västerskutan

Detta visade sig vara ett riktigt lyckokast, för inte nog med att linjen ifråga bjöd på riktigt fin, kall lössnö, solen hade dessutom vågat sig fram igen och vi hade full sikt i hundratals meter. Ett äkta kanonåk!

Övre delen

Nedre delen

Bevis för eftervärlden

Efter fikarast nummer två i solen på en liten barfläck gick vi därför tillbaka upp och körde samma sluttning en gång till, med minst lika bra utfall. Sedan vände vi västerut och klättrade upp norr om Västerskutans topp i allt finare väder.

Gott om plats

Mjukt i snön, som sagt

Hela åket (nästan)

Uppe på krönet blåste det friskt och snön var hård och valkig, men i en sänka en bit ner var det mjukt och fint, om än inte lika djupt som på baksidan. Vi arbetade oss stegvis tillbaka mot Ullådalen och fick totalt tre våriga åk med ökad smörighet innan det var dags att börja staka för att återträda hemfärden längs med kraftledningen, nu i mestadels klart väder.

Bökig start…

…men bättre fortsättning

På’t igen

Sista hanget

Vacker avslutning

Så här i maj kan man ofta räkna med aprilväder, månadens namn till trots, men inte nödvändigtvis med kallsnö av sådan kvalitet som vi bjöds på denna gång. Då kan man tåla nån snöby mellan varven, för det blev verkligen en toppendag!

Våren har gjort stora framsteg i låglandet, men uppe till fjälls ligger snön ännu vit. Detta tänker vi som vanligt utnyttja till en topptursdag tillika säsongsavslutning på Skutan efter att Åreliftarna stängt och som precis lika vanligt utgår vi ifrån att vi kommer att mötas av såväl strålande sol som ljum bris.

I år går turen av stapeln på lördag 8 maj och vi träffas som brukligt vid Ica Björnänge kl. 08.30 för uppsamling. Blir det finväder vankas det även utomhusgrill på eftermiddagen, på klubbens bekostnad.

Alla är välkomna att delta när som helst under dagen, medlem eller inte, men för att vi inte ska åka ifrån någon på parkeringen vill vi att alla anmäler sitt deltagande senast torsdag 6 maj. I övrigt gäller samma rekommendationer som alla kan utan och innan vid det här laget, men vi kan passa på att understryka att detta är en utomhusaktivitet rakt igenom.

Mer information »