Årsmötet 2024 äger rum kl. 19.00 tisdag 18 juni och genomförs digitalt via Teams. Motioner till årsmötet ska vara styrelsen tillhanda senast den 4 juni och årsmöteshandlingar kommer att finnas tillgängliga veckan därpå.
Nu är det också bara en dryg vecka kvar att lösa medlemskap för säsongen 2023–2024 om du glömt att göra det! Det handlar dels om att få alla siffror på rätt verksamhetsår och dels om att det endast är medlemmar som får länken till mötet sedan. Kontakta medlem@telemark.se om du är osäker, så kollar vi i registret.
Årets topptursdag tillika säsongsavslutning på Åreskutan låg något senare än vad den oftast gör, vilket medförde en viss oro för att den sommarlika värmen i början av månaden skulle ställa till det snölägesmässigt. Så visade sig dock inte bli fallet – visserligen hade det smält mycket, men som vanligt rådde mer eller mindre full vinter bara man kom upp en bit, med allt mer vårlika förhållanden längre ner, inklusive porlande bäckar.
Fyra deltagare anträdde uppstigningen från Ullådalen i strålande solsken och bara svag vind och med de förutsättningarna kändes det konstigt att de enda andra vi såg till på berget i början var två SLAO-skotrar. Underlaget var dock fortfarande ganska hårt på västsidan, där solen ännu inte kommit åt, så vi bestämde oss för att gå direkt mot toppen istället för att ta ett åk i Tväråvalvet på vägen.
Molnfri start
Här hade det smält på bra
Gassigt i solen
Vida vyer
En första rast togs i den stekande solen en kort sträcka från kabinbanans bergstation och sedan bar det iväg uppåt igen, nu i ökande molnighet. Det är inte alla år vi faktiskt når upp till Skutans topp, evenemangets namn till trots, men detta – liksom det förra – var ett av dem.
Toppen i sikte
Snöfritt i dalen
Sista biten upp
Nästan uppe
På toppen
Efter en lite mer uttalad matpaus bar det iväg ner mot Solravinen, där snön var riktigt fin och låg i stora sammanhängande fält. Det hade nu mulnat på så ljuset var inte det allra bästa, men då allt var så slätt och fint gjorde det inte så mycket. Nästa uppfärd tillbaka mot toppen innebar lite barfläckskorsning och innan vi nådde hela vägen upp vek vi av ned mot tusenmetern för nästa åk. Detta var en ny linje som vi inte riktigt visste hur den skulle te sig, men den visade sig vara riktigt fin även den.
Hur brant är det egentligen?
Förbi klippan…
…ner i grytan
Upp igen
Lite barmark får man räkna med
Dagens tredje klättring var kortare och gick bara snett upp under kabinlinan mot Störtloppet. Här kostade vi på oss ytterligare en matpaus samtidigt som himlen ljusnade igen, innan vi tog lite extra höjd och förberedde oss för att åka hela vägen ner till byn. Nu hade solen kommit fram och vi fick även några doppar regn på oss när vi susade ner i den forna pistens allt puckligare sockersnö. Från Olympiaplatån och ner var det mer smuts och några pistmaskinsvägar att hantera, men glidet var finfint och det gick att åka hela vägen ner till parkeringen och den ena bilen som vi lämnat där.
Sista uppstigningen
Fin piståkning tidpunkten till trots
Två gånger telis
Runt kröken
Oväntat terränghinder
Full fart i smutsig snö
Ännu ett telispar
I och med detta är klubbens aktiviteter för säsongen över och det enda som återstår är årsmötet framme i juni, som vi återkommer med mer information om. Tack för den här vintern och på återseende till nästa!
Det har varit en riktigt lång säsong men nu är den på upphällningen – och som alltid avslutar vi med en topptursdag på Åreskutan!
I år äger denna begivenhet rum lördag 11 maj och på klassiskt manér samlas vi i Björnänge kl. 08.30. Sedan blir det troligen Ullådalen och uppåt, men exakt vad vi gör beror som alltid på väder och snöläge.
Under topptursdagen välkomnar vi alla som vill delta, medlem som icke-medlem, under hela dagen eller delar av den – liksom dem som prompt vill låsa fast hälen – så det är med andra ord fritt fram att bjuda med skidkompisar!
”Free Heel Paradiso” var det ambitiösa arbetsnamnet för vår nya vårvinterresa till Hemavan. Så här efter fullbordat faktum kan vi bara konstatera att det inte på något sätt var tilltaget i överkant.
Väderleksprognosen såg ytterst lovande ut och förtruppen som fanns på plats redan i början av veckan rapporterade om idel kallsnö. Till torsdagen anslöt ytterligare två tjuvstartare och även om sikten inte var den bästa hela dagen återfanns ett helt otroligt område med orörd lössnö och åk som bara inte ville ta slut. Det här lovade verkligen gott inför fortsättningen!
Inga vårkänslor här inte
De e bär…
…å åk
Sa vi att det var lössnö?
När sedan alla deltagare var på plats och arrangemanget officiellt drog igång hade vinden börjat friska i, så det blev en lite kämpig första uppstigning i en stor bäckravin mellan Murtsertopparna trots strålande sol. Det finfina föret från gårdagen hade också ändrats, med hårda partier och drivbildning, men det blev bättre högre upp. Efter en första nedfärd i samma ravin hittade vi ett vindstilla ställe för dagens första matpaus och nu började även vinden avta något.
Fri sikt
Blåsigt i bäckravinen
Hyfsat före i första åket
Nästa uppstigning tog oss ända upp till en liten sadel med hänförande utsikt åt bägge håll och här delades gruppen i två, där en mer äventyrlig halva fick ett häftigt åk ner i den inbjudande grytan på sydsidan. Efter ytterligare ett jättelångt åk ner i ravinen på nordsidan (samt en fikapaus till) valde nämnda äventyrare sedan en alternativ hemväg som efter ett fint åk genom gles skog involverade pjäxklättring ner till och upp från en gångbro i en tämligen brant ravin längre ner, medan resten av gruppen tog den vanliga vägen tillbaka.
Upp igen
I sadeln
Grytåket
Ner genom skogen till bron
På lördagen var det mindre vind men lika mycket sol, så nu styrde vi kosan mot det sägenomspunna Ryfjället, som med sin spektakulära topp inbjuder till bestigningar. Vägen upp var tämligen enkel längs en skoterled och även om det började blåsa en del ovanför trädgränsen var det inget att tala om, så alla stretade på uppåt i varierande takt tills masterna på toppen nåddes – först av flera grupper under dagen, ska tilläggas. Toppen i sig är mycket exponerad och inget för höjdrädda, men oj vilken häftig upplevelse!
Till topps!
Nära toppen
På toppen…
…bland masterna
Sedan väntade ett lååångt åk ner till Ryfjälltjärnen, där avslutningen var helmjuk och helskön. En solgrop senare gick vi upp en bit på Joksgaejsie och fick ännu ett fint åk ner i en skål som mynnade ut i en bred bäcksänka som förde oss tillbaka ner till skoterleden. Efter lite kryssande i den övre glesa skogen gick det att nyttja ett stort kalhygge sista biten ner till vägen och de parkerade bilarna. Vilken dag!
Första åket framför näsan på nästa grupp
Vilka vyer!
Ner mot tjärnen
Här var det mjukt
Väl förrättat värv
Mer ytor
På väg ner mot skogen
På hygget
Till resans sista dag hade vinden försvunnit nästan helt, medan solen fortsatt lyste obehindrat. Vi satsade nu på Gemken mittemot Umfors och efter en hård uppstigning i ännu en bäckravin mjuknade snön allt mer ju högre upp vi kom. Lunchen intogs sittandes på toppen, utan någon vind alls, och sedan anträddes ännu en lååång nedfärd med enorma fält med finfin lössnö det bara var att surfa sig utför. Visserligen blev det mer utmanande i ravinen sedan, men vad gjorde väl det efter en sådan topptur?
Upp i en till ravin
Sista biten upp…
…till toppen…
…och ännu en hänförande vy
Första biten ner
Nästa sektion…
…var inte sämre den
Beviset för en bra tur
Så, det var alltså premiären av Free Heel Paradiso i Hemavan. Det står helt klart att destinationen är alldeles utmärkt för vår typ av verksamhet, med hur mycket åkning som helst på riktigt stora fjäll – huvudupplevelsen var att det var väldigt långa åk överallt, med mycket yta och utan egentliga krux längs vägen om man inte aktivt söker upp dem. Vi hade kanske väntat oss mer vårsmör och slask än vad vi fick (läs: inget), men i gengäld blev det alltså kallsnö för hela slanten under långa, ljusa aprildagar. Sämre kan man ha det.
Vi har utrymme för fler deltagare i vår nya offpistresa Free Heel Paradiso till Hemavan om två veckor, d.v.s. den 18–21 april. Några platser går att knipa direkt och därefter kör vi reservkö som vi förväntar oss att kunna tömma allt eftersom, så det är bara att anmäla sig på vanligt sätt om man vill hänga med och få sig lite (läs: mycket) vårvinteråkning!
Årets Free Heel Fiesta kommer, om nuvarande planer håller, att bli den sjunde och sista som är förlagd till Kittelfjäll – inte nödvändigtvis för alltid, men åtminstone ett tag framöver, då det ingår i arrangemangets upplägg att testa olika ställen. Därför var det något av en final i år – och vilken final det blev!
Inför helgen såg det dock inte så bra ut, med rapporter om hård och/eller bristande skare mest överallt och inga snöfall i sikte. Den rekordstora rekningspatrullen som hängde i området under veckan innan hade därför en viktig uppgift och efter några ”det såg i alla fall bra ut från bilen”-chansningar en god bit västerut lokaliserades mycket riktigt såväl fina ytor som förvånansvärt lös snö – och vädret visade sig från sin allra bästa sida.
Titta, mjuk snö!
Slätt var det här
På en av ett flertal toppar som besöktes
”Där ska vi åka!”
Natten till fredagen var en mycket blåsig historia, så det fanns hopp om ytterligare påfyllnad på sina håll. Två grupper styrde kosan mot torsdagens rekningsområde, där den bästa snön hade hittats, och blev inte besvikna. Vinden hade skapat en lite lurig yta längre upp, men närmare och framförallt i den glesa skogen var det djupt och mjukt. Att det snöfall som inledde dagen gradvis ersattes av solsken (och fantastiska vyer) gjorde inte saken sämre.
Lite krux på uppvägen
Sköna svängar…
…i glesskogens…
…mjuka snö
Fint var det här
Grupperna hade åkt på lite olika ställen från början, men sammanstrålade senare under dagen och fikade (nästan) tillsammans – och de sista åken ner till bilarna var bland de bästa så långt. Den tredje gruppen som dröjt sig kvar i liftsystemet rapporterade också om fina förhållanden (och fint väder), även om det där rörde sig mer om smör än om puder.
Gruppaktivitet
Fler sköna svängar…
…i ännu glesare skog…
…och lika fint puder
Smörigt i skogen…
…i systemet
Lördagen lovade klart väder men även en del vind, så det var lite osäkert hur högt vi skulle kunna ta oss utan obekvämligheter. Denna gång blev det bara två grupper totalt, som återigen sökte sig åt lite olika håll från en gemensam startpunkt. Bara man tog sig ur vinden i högre terräng fanns helt sanslösa ytor i gles och lekfull skog med bitvis fantastiskt kallpuder, så det var idel mungipor i öronhöjd.
Snabb toppvisit
Jodå, mjukt här också
Fantastisk skog…
…med mycket utrymme…
…och otrolig snökvalitet
Upp igen…
…och ner igen
Sista gången gillt
Resans sista dag var likaledes klar och även om vinden var svagare fanns den fortfarande kvar på höjd. En större grupp återvände till lördagens lössnöområde för att riktigt åka slut på allt härligt puder där och njuta av solen. En mindre grupp satsade på en topptur på Daevnientjahke, där den sista stigningen var mest hård och knepig och även om inte huvudtoppen nåddes blev det åter vida vyer och ett utmanande men rätt fint åk ner till skogen. Och skogen, ja – där låg snön lika lös och djup som den brukar, så det vevades åk efter åk tills det var dags att åka hem och städa.
Fria ytor
Här också
Ut och njut
Till topps, bestefar!
Trippeltelis
Brant men bra
Avslutning i skogen
Vi tackar därmed Kittelfjäll för sju härliga och omväxlande år, så får vi se när vi dyker upp igen. Finalpasset går verkligen inte att klaga på och vi får återigen begagna uttrycket ”överträffade förväntningar”. På återseende på ny plats och i ny snö nästa år!
Nu är anmälan till vår nya vårvinterresa Free Heel Paradiso i Hemavan den 18–21 april öppen! Detta blir en ny form av klubbresa där vi inte har utsedda gruppledare, utan den kan mer betraktas som en form av kompisresa där man inte behöver känna eller samla ihop kompisarna ifråga själv.
Sista anmälan är onsdag 27 mars, men då det är färre platser än vanligt kan de mycket väl hinna ta slut innan dess.
Vi har fått loss ett par restplatser till Free Heel Fiesta i Kittelfjäll den 14–17 mars, så den som missade den ordinarie anmälningsperioden har en ny chans nu!
Nytt sista anmälningsdatum är fredag 8 mars och om platserna skulle hinna gå åt innan dess går det även bra att ställa sig i reservkön genom att anmäla sig ändå, i händelse av att fler restplatser uppenbarar sig.
Världstelemarksdagen, som alltid infaller första lördagen i mars, har nu hunnit bli ett helt årtionde gammal! I år är det alltså den 2 mars som gäller och dagen/årtiondet till ära kommer det finnas två lokala telisevenemang att välja mellan. Alla är välkomna!
Allt har sin början och det är nu dags för en ny klubbresa till en ny ort, vid en ny tidpunkt på säsongen och i en ny, mindre uppstyrd form – säg hej till Hemavan! Vi förlänger årets telemarkssäsong med ytterligare en resa med inriktning på vårvinterskidåkning och toppturer den 18–21 april.
Hemavan är perfekt för skidbestigning och erbjuder många fina och lättillgängliga turer, med tiotals olika möjliga åk, i terräng som passar allt från nybörjare på topptur till mer luttrade åkare. Anmälan öppnar i slutet av februari, men kolla in infosidan redan nu – och kom sedan och utforska nya åk med oss under vårvinterns långa ljusa dagar!
