Stora Blåsjön är känt för sitt snödjup och (bland dem som vet) sin finfina skidåkning – men hur skulle Free Heel Fiestas återkomst till denna jämtländska pärla egentligen te sig denna märkliga vinter?
Helt fantastisk, skulle det visa sig! I vanlig ordning hade en förtrupp begett sig norrut i förväg för att reka runt i området och hitta den bästa snön. Vädret visade sig från sin bästa sida och även om ett nyligt regn hade skapat en jobbig yta på sina håll rådde ingen som helst snöbrist och det låg en hel del riktigt härlig snö på många ställen, både kända och nyupptäckta. Efter ytterligare påfyllnad under veckan såg det riktigt bra ut inför evenemanget, även om vindprognosen var lite oroande.
På fredagen drog hela gänget, 23 stycken totalt, upp mot Stekenjokksvägen för att söka sig lite längre ut på fjället, då detta var den dag då vind- och siktläget såg bäst ut för sådana övningar. Dagen började strålande vacker men redan efter någon timme drog snöbyarna in och sedan växlade det fram och tillbaka mellan snöfall och ingen sikt respektive solsken och härliga fjällvyer hela dagen. Snön på sluttningarna hade blivit ännu bättre än under rekbesöket några dagar tidigare, så det blev mycket åkt denna första dag.
Under natten mot lördag blåste det upp till snöstorm och på morgonen var det mycket riktigt hårt väder. De flesta gav sig ändå ut, majoriteten upp bland skidbackarna direkt från stugbyn medan några chansade på att kunna såväl ta sig till och hem ifrån ett skyddat område i närheten av Korallgrottan. Snön låg mycket djup överallt, men tyvärr låg även temperaturen på eller strax över nollan, så det var riktigt trögt före – och allt blev blött. Efter upptorkning gav sig en mindre grupp på ett nytt besök vid grottan på eftermiddagen innan det var dags att ge sig för dagen och invänta bättre väder.
Redan under lördag eftermiddag hade temperaturen börjat sjunka igen, vilket torkade ur snön, och det fortsatte sedan snöa hela natten, så söndagen grydde till ett flera decimeter djupt fantastiskt kallpuder – för att inte tala om strålande sol. Vinden var dock fortfarande rätt stark, så det blev till att hålla sig i eller i närheten av skogen även denna dag, både på grund av vinden i sig och för att föret var betydligt hårdare längre upp. Flertalet grupper lade många och djupa spår helt utan konkurrens på den berömda Baksidan™ av Mesklumpen, där alla rekspår var bokstavligt talat bortblåsta, medan andra hängde på ett annat fjäll eller i och bredvid liftsystemet. Wow, vilken avslutning!
Även om allt kanske inte klaffade fullt ut får vi säga att vår återkomst till Stora Blåsjön efter 14 år(!) blev mycket framgångsrik och vi har definitivt fått mersmak (igen). För den som undrar vart den försvunna vintern tog vägen har vi alltså svaret här – för ojojoj, vilken snö!
Legenden om Blåsjön lever vidare.
Jättefint “resereportage” och precis så var det också! Och vilka härliga filmer Kalle!
Synd att man inte kan följa med till Hemavan också…