Vi har utrymme för fler deltagare i vår nya offpistresa Free Heel Paradiso till Hemavan om två veckor, d.v.s. den 18–21 april. Några platser går att knipa direkt och därefter kör vi reservkö som vi förväntar oss att kunna tömma allt eftersom, så det är bara att anmäla sig på vanligt sätt om man vill hänga med och få sig lite (läs: mycket) vårvinteråkning!
Ny sista anmälningsdag är söndag 14 april.
Nu är anmälan till vår nya vårvinterresa Free Heel Paradiso i Hemavan den 18–21 april öppen! Detta blir en ny form av klubbresa där vi inte har utsedda gruppledare, utan den kan mer betraktas som en form av kompisresa där man inte behöver känna eller samla ihop kompisarna ifråga själv.
Sista anmälan är onsdag 27 mars, men då det är färre platser än vanligt kan de mycket väl hinna ta slut innan dess.
Världstelemarksdagen, som alltid infaller första lördagen i mars, har nu hunnit bli ett helt årtionde gammal! I år är det alltså den 2 mars som gäller och dagen/årtiondet till ära kommer det finnas två lokala telisevenemang att välja mellan. Alla är välkomna!
Vi samlas i Bydalen kl. 09.30 och böjer sedan knä tillsammans under dagen, allt utefter väder, före och gruppens ambition.
Lagg & Hoj bjuder in till skidtest i Gustavsbergsbacken kl. 11–15, samt säljer ut både testade och otestade prylar till finfina priser.
Allt har sin början och det är nu dags för en ny klubbresa till en ny ort, vid en ny tidpunkt på säsongen och i en ny, mindre uppstyrd form – säg hej till Hemavan! Vi förlänger årets telemarkssäsong med ytterligare en resa med inriktning på vårvinterskidåkning och toppturer den 18–21 april.
Hemavan är perfekt för skidbestigning och erbjuder många fina och lättillgängliga turer, med tiotals olika möjliga åk, i terräng som passar allt från nybörjare på topptur till mer luttrade åkare. Anmälan öppnar i slutet av februari, men kolla in infosidan redan nu – och kom sedan och utforska nya åk med oss under vårvinterns långa ljusa dagar!
P.S. Anmälan till vår mer närliggande offpistresa Free Heel Fiesta i Kittelfjäll stänger imorgon söndag 18 februari. Skynda skynda!
Stormen Ingunn såg ett tag ut att ställa till det för 35-årsjubileet av telemarkslägret i Fjätervålen, men i slutändan tog den en nordligare bana och det visade sig vara en tämligen god idé för den återkommande ÖTC-delegationen att söka skidåkning ett stycke söderut.
Fredagsmorgonen bjöd på en flammande gryning och sedvanligt kaos vid samlingen då ca 200 knäböjare skulle fördelas i grupper och sedan bar det iväg ut i lika sedvanligt utmärkta backar. Inom kort började det snöa så sikten var inget vidare, men åkningen desto bättre.
Morgonrodnad
Full fart i backen…
…med allehanda övningar
Hyfsade förhållanden…
…i offpisten också
Eftermiddagen inleddes med första delen av årets tävling och sedan var det fri åkning i ett fortsatt ymnigt snöfall och vind, vilket lovade gott inför fortsättningen. Offpistföret var annars halvdant ovanför skogen, där det å andra sidan var betydligt bättre – särskilt i de nedre delarna, där det var en meter(!) kallpuder utan lager.
Tävlingsdags i snöyran
Kräksnö deluxe
Plötslig sikt (tillfälligt)
Här var det djupt
För att inte tala om här
Väderprognoserna hade hotat med flertalet plusgrader under en stor del av kvällen och natten mot lördagen, men det bidde knappt en tumme, så påverkan på föret var begränsad. Himlen var också klar på morgonen, så även om det var fortsatt blåsigt sökte sig många grupper ut i offpisten. Underlaget där var högst varierat, men på flera ställen var det mjukt nog, särskilt efter att ha blivit uppåkt av allehanda löshälare. Kul dag (och trötta ben)!
Jaså, är det så här det ser ut på toppen
Halvdant offpistföre
Bättre offpistföre
Ännu bättre offpistföre
Stå på!
Vinden tilltog under eftermiddagen så den planerade stighudsturen gick om intet, men för den med (någorlunda) pigga ben fanns gott om rolig åkning att få både i och utanför skogen. På kvällen avgjordes sedan den avslutande delen av tävlingen och året till ära serverades en jubileumstårta i bästa fyrverkeristil.
Fint…
…men blåsigt
Flera gästartister…
…på dagens after telis
Servering av…
…jubileumstårtorna
Även söndagen grydde klar, men den kraftiga vinden hade pinat alla öppna ytor högre upp, så de flesta höll sig i pisterna tills det var dags att ta farväl av ännu en succéupplaga av lägret som alltid levererar. Tack till alla oförskämt positiva deltagare och självfallet Lars-Tommy som håller fanan högt år efter år. På återåkande!
Första åken
Söndagssol
Inget vidare offpistföre här inte
”Parallellsväng”
Vår samarbetspartner Lagg & Hoj erbjuder just nu klubbens medlemmar att förboka den nya versionen av Scarpa TX Pro till ett kraftigt reducerat pris!
Lästen är samma som tidigare år, så passformen ska vara i stort sett densamma.
Riktpriset för pjäxorna är 8450 kr, men klubbens medlemmar erbjuds härmed att förboka dem för 5995 kr, d.v.s. hela 29 % rabatt! Förväntad leverans är i oktober 2024.
För att beställa, skicka ett mail till mikael@lagghoj.se med följande:
Observera att detta är ett rent medlemserbjudande, så om du inte kan bevisa att du har ett giltigt medlemskap för säsongen 2023–2024 enligt den sista punkten kommer din beställning att strykas. Det digitala medlemskortet kommer du åt genom länken i välkomstmailet du får när din medlemsbetalning registreras, eller genom att klicka på den tredje ikonen från vänster i sidfoten i valfritt transaktionsmail från medlemssystemet (gäller t.ex. kvitton, inte vanliga nyhetsbrev).
Beställningen måste läggas innan den 14 februari för att vara giltig, men tänk på att det kan ta ett par dagar för medlemsbetalningen att gå igenom vid girering, så se till att genomföra den direkt för att inte missa fönstret!
Skicka ett mail till medlem@telemark.se om du har frågor kring medlemsbetalningen eller är osäker på om du har ett giltigt medlemskap för innevarande säsong eller inte.
ÖTC arrangerade Free Heel Fiesta i Stora Blåsjön åren 2010–2011 och nu har vi börjat snegla ditåt igen efter att ha huserat i både Borgafjäll och Kittelfjäll under många år. Tolv år är en lång tid, så därför for ett gäng dit i mitten av april för att kolla läget inför en eventuell återkomst.
Prognosen inför helgen talade inledningsvis om kraftigt snöfall och halvjobbiga förhållanden, men det visade sig att solen hade andra planer. Första dagen hann vi efter ankomst med en eftermiddagstur i närheten av (den tämligen översnöade) Stekenjokksvägen, där vi hittade två riktigt lovande fjäll med fina möjligheter och rimlig anmarsch (samt några lurigheter). Snöns yta var inte den mest förlåtande för tillfället, men ett hyfsat långt åk blev det ändå.
Till topps
Vida vyer
Ränna med stort R
Spårsnö trots allt
Terränghinder
Dag två började molnigare men även varmare, så vi hade gott hopp om att få smörig åkning senare under dagen. Nu for vi över gränsen och efter att ha noterat norskarnas uppenbara aversion mot såväl breda vägar som parkeringsplatser hittade vi till en nedlagd gruva som vi kunde använda som utgångspunkt. Skogen ovanför denna visade sig vara av det mycket glesa slaget, med många roliga kullar och sänkor, och längre upp fanns ett större fjäll med flera intressanta sluttningar av varierande ambitionsnivå. Efter lunch började solen titta fram och åket ner genom skogen blev precis så glassigt som vi hoppats på – och med kallpuder skulle det vara helt fantastiskt.
Upp från gruvan
Höjdmeter efter höjdmeter
Ovanför träden
Härliga svängar i början…
…mitten…
…och slutet av den glesa skogen
Vi hann även med en tur upp längs en väg(!) på andra sidan dalen som ledde rakt upp till en liten kraftstation. Efter att ha kollat in vidderna ovanför denna vände vi skidspetsarna nedåt och fick ytterligare ett glesskogsåk i riktigt mjuk vårsnö.
Vart tar vägen vägen?
Ubåt i fjällen?
Ännu en gles skog
Den sista dagen var sikten betydligt sämre och snart började det även snöa. Vi siktade därför på två närliggande lågfjäll där vi tidigare sett bra ytor från bilen, så nu var det dags att provåka dem också. Det första var synnerligen effektivt helt utan anmarsch, men i gengäld inte särskilt utmanande, medan det andra var betydligt brantare men fortfarande övervägande glest – begreppet ”tät skog” verkar inte vara en grej i det här området… Som sista insats hittade delar av gruppen ett helt sanslöst fält i ”skogen” och kunde därmed avsluta med helgens bästa åk!
Inte många hinder här
Svängrum
Så här ska en skidskog se ut
Upp igen för sista åket
Så, det finns helt klart goda förutsättningar i Blåsjön även på 2020-talet, särskilt med kallare snö tidigare under säsongen. Kanske kommer vi att utnyttja dem nästa år.
En helg i februari drog ett gäng ÖTC:are till undangömda Almdalen i nordvästra Jämtland för att se vad som där kunde finnas i åkväg. Platsen är känd, bland dem som känner den, för fin och mycken snö, men det nyliga tövädret i kombination med en riktigt blåsig prognos hade höjt orosnivån betydligt. Hur skulle det bli?
Almdalen ligger 9 km från närmsta väg, så det blev till att packa pulkan och sedan skida hela vägen fram, som dock lyckligtvis är mest platt. Det blev en mastig start på fredagseftermiddagen med ankomst i det allra sista skumma kvällsljuset, men vad gör man inte för telemarken och chansen till oåkt snö? För snö fanns det i mängder.
Äntligen framme
Under fredagskvällen och natten mot lördagen snöade det en del, men framför allt drev det mycket i den tilltagande vinden. På lördag morgon var det dock rätt fint väder, med en hel del sol och god sikt, och vinden var visserligen fortfarande betydande men fullt hanterbar. Efter en effektiv klättring uppför Grubbfjället till en vacker krater, med sjö och allt, började gruppen beta av fjällsidorna en efter en. I vanlig ordning gällde det att hitta rätt aspekt utifrån vinden och visst fanns där fin lössnö att uppbåda – helt utan konkurrens, tidigare eller nuvarande. Åken var kanske inte de längsta, men fina ändå.
Ut på tur, aldrig sur
Upp ur kratern
Första åket
Andra sidan kratern
Så småningom styrdes kosan österut mot en bred sänka som såg lovande ut på kartan, samtidigt som det började snöa kraftigt – och här blev det jackpot. En perfekt bäckravin/naturlig halfpipe full med puder, med synnerligen gles skog runt omkring – kan det bli bättre? Ja, den var förstås också helt orörd, så här blev det ett flertal åk. Hemvägen på sydsidan fjället var bitvis lite knölig, men det gjorde inte så mycket efter dagens stora höjdpunkt.
Mjukt var det här
Upp ur sänkan igen
Välåkt (nu)
Till söndagen tilltog vinden men sikten var fortsatt god. En annan sänka inom synhåll från fjällgården som på förhand såg lovande ut visade sig vara av det mer utmanande slaget och vinden gjorde att det inte var så lockande att gå högre, så istället letades (och hittades) gator i skogen. Här syntes också den stora potential som närområdet har vid bättre snöförhållanden. Dagens bästa fynd var en perfekt ränna med riktigt fin snö som skulle varit ännu bättre med ett högre insteg (läs: från toppen), men även den undre halvan var trevlig, så det blev flera åk där också innan det var dags att åter packa pulkan och anträda återfärden.
Utmanande åkning i en brant ravin
En av många öppningar i skogen
Rännan nerifrån
Almdalen är nu därmed rekat, med tämligen positivt resultat – och med en fast övertygelse att det har alla möjligheter att vara mycket bättre ändå. Vi kommer tillbaka!
Telemarkens egen bemärkelsedag stundar åter och i år infaller den lördag 4 mars.
ÖTC har i ett antal år bjudit in till en träff i Bydalsfjällen för att fira denna dag och i år tänker vi oss någon form av topptur om möjligt, alternativt i (eller i närheten av) pisten – eller både och. Vi ser vad vi kan få ihop utifrån anmält intresse, helt enkelt – det viktiga är att åka telis tillsammans!
Efter två års pandemianpassningar var det äntligen dags för återgång till ett mer klassiskt upplägg på det tämligen klassiska telemarkslägret i Fjätervålen och en uppsjö deltagare och inspiratörer från ÖTC åkte självklart dit helgen till ära, tillsammans med ca 180 andra glada knäböjare från landets alla hörn.
Fredagen bjöd på molnigt väder och tidvis knepig sikt, men pistföret var som vanligt superbt, så det blev verkligen åka av. Skönt att vara igång.
Innan anstormningen
Uppifrån och ner
Full fart i pisten
På eftermiddagen anordnades en lika klassisk ”knastävling”, som denna gång gick ut på att hämta och stapla snöblock så högt som möjligt. Resultatet var, låt oss säga, varierande. Sedan var det dags för after telis, där kravalljazzorkestern Hejåhå med Peter var i ännu bättre toppform än vanligt till allas stora glädje.
Klumpigt värre
Snön tornar upp sig
Hejåhå…
…med Christian och Pål
Lördagen grydde kall och nästan klar, så nu fanns inga problem med sikten. Föret i pisterna var om möjligt ännu bättre än under gårdagen och utanför käpparna hade den tidigare vindslipade ytan nu börjat transformeras, så även om den riktiga djupsnön fortfarande lyste med sin frånvaro var det riktigt skoj i offpisten.
Morgonstund har eld i mund
Finfint före i pisten…
…liksom i offpisten
De e bär…
…å åk!
Triss i telis
Synkronisera mera
Inte så pjåkigt
Efter lunch bjöds det in till stighudsturer på Vålens andra sidor – och nere mot och i skogen kunde vi bitvis hitta riktigt fin lössnö. Kul! Dagen avslutades med bankett, prisutdelning och dans som i gamla dar.
Till topps, bestefar
Mot Nipfjället…
…och Städjan
Upp igen
Djupa skogar, så att säga
Natten till söndagen blåste det rejält och även på morgonen var snödrevet tydligt, men vinden avtog något strax efter att vi hade satt igång och molnen drog vidare, så det blev ännu en fin dag. Den omfördelade snön hade ytterligare förbättrat offpistföret, så det var bara att köra på – och i pisterna var det naturligtvis fortsatt kanonfint. En perfekt avslutning på en härlig helg!
Ny variant av gruppfoto
Bäst hittills
Löst var det här
Ingen is i sikte här inte
En av ÖTC-grupperna
Tack för i år – och vi ser redan fram emot 35-årsjubileet nästa år!