Det var en rekordliten grupp som hade letat sig till Björnänge på lördagsmorgonen, men vi lät oss inte nedslås av det utan valde istället att utnyttja det finfina vädret till en regelrätt topptur på Åreskutan, som alltjämt lyste vit.
På väg upp…
…från Ullådalen
Vägen upp var pistad
Sol med halo
Efter en förmiddagsfika på vägen upp nådde vi så småningom toppen, vilket är första gången på flera år som vi nått så högt under topptursdagen – namnet till trots. Första åket kunde så slutligen göras på en fin yta som ingen i gruppen åkt förut, men som vi sett och blivit intresserade av under uppfärden. Efter lite letande hittade vi till insteget och fick sedan ett riktigt bra och långt åk hela vägen ner i Tväråvalvet.
Inbäddad bergstation
Gondolfritt
Sista biten upp
Åredalen breder ut sig
Hitta skärmflygaren!
Första åket anträds
Därefter blev det två mer klassiska men icke desto mindre härliga Tväråvalvsåk i allt smörigare snö innan det var dags att glida ner mot Ullådalen igen i den tilltagande värmen. Det blev en härlig dag i bästa vårvintertappning!
Upp igen
Kallsjön från Valvets topp
Fler spår lagda
Sista åket
Slut för idag
Detta var också klubbens sista skidarrangemang för den här säsongen. Vi ses nästa vinter!
Jodå, det blir Skutan i år igen, närmare bestämt nu på lördag 6 maj. Samling vid Ica Björnänge kl. 08.30 i vanlig ordning, sen följer vi snön och väderleken.
Turen är öppen för alla som vill delta, under hela eller delar av dagen, oavsett om man är medlem eller inte – eller har en sån där knepig hälbindning – så bjud gärna med en kompis eller två!
ÖTC arrangerade Free Heel Fiesta i Stora Blåsjön åren 2010–2011 och nu har vi börjat snegla ditåt igen efter att ha huserat i både Borgafjäll och Kittelfjäll under många år. Tolv år är en lång tid, så därför for ett gäng dit i mitten av april för att kolla läget inför en eventuell återkomst.
Prognosen inför helgen talade inledningsvis om kraftigt snöfall och halvjobbiga förhållanden, men det visade sig att solen hade andra planer. Första dagen hann vi efter ankomst med en eftermiddagstur i närheten av (den tämligen översnöade) Stekenjokksvägen, där vi hittade två riktigt lovande fjäll med fina möjligheter och rimlig anmarsch (samt några lurigheter). Snöns yta var inte den mest förlåtande för tillfället, men ett hyfsat långt åk blev det ändå.
Till topps
Vida vyer
Ränna med stort R
Spårsnö trots allt
Terränghinder
Dag två började molnigare men även varmare, så vi hade gott hopp om att få smörig åkning senare under dagen. Nu for vi över gränsen och efter att ha noterat norskarnas uppenbara aversion mot såväl breda vägar som parkeringsplatser hittade vi till en nedlagd gruva som vi kunde använda som utgångspunkt. Skogen ovanför denna visade sig vara av det mycket glesa slaget, med många roliga kullar och sänkor, och längre upp fanns ett större fjäll med flera intressanta sluttningar av varierande ambitionsnivå. Efter lunch började solen titta fram och åket ner genom skogen blev precis så glassigt som vi hoppats på – och med kallpuder skulle det vara helt fantastiskt.
Upp från gruvan
Höjdmeter efter höjdmeter
Ovanför träden
Härliga svängar i början…
…mitten…
…och slutet av den glesa skogen
Vi hann även med en tur upp längs en väg(!) på andra sidan dalen som ledde rakt upp till en liten kraftstation. Efter att ha kollat in vidderna ovanför denna vände vi skidspetsarna nedåt och fick ytterligare ett glesskogsåk i riktigt mjuk vårsnö.
Vart tar vägen vägen?
Ubåt i fjällen?
Ännu en gles skog
Den sista dagen var sikten betydligt sämre och snart började det även snöa. Vi siktade därför på två närliggande lågfjäll där vi tidigare sett bra ytor från bilen, så nu var det dags att provåka dem också. Det första var synnerligen effektivt helt utan anmarsch, men i gengäld inte särskilt utmanande, medan det andra var betydligt brantare men fortfarande övervägande glest – begreppet ”tät skog” verkar inte vara en grej i det här området… Som sista insats hittade delar av gruppen ett helt sanslöst fält i ”skogen” och kunde därmed avsluta med helgens bästa åk!
Inte många hinder här
Svängrum
Så här ska en skidskog se ut
Upp igen för sista åket
Så, det finns helt klart goda förutsättningar i Blåsjön även på 2020-talet, särskilt med kallare snö tidigare under säsongen. Kanske kommer vi att utnyttja dem nästa år.
Förhållandena inför årets Free Heel Fiesta i Kittelfjäll såg lovande ut – och definitivt bättre än ifjol. Från rekningsgruppen rapporterades om fin lössnö under trädgränsen med varierat före ovanför och väderprognosen talade om påfyllning i ständigt ökande mängder ju närmare helgen kom.
I vanlig ordning hade ett helt gäng (utöver rekarna) passat på att tjuvstarta vistelsen med en eftermiddagstur på torsdagen, vilken företogs i strålande solsken och finfin snö – även uppe på kalfjället, faktiskt. Behövde det verkligen bli bättre?
Upp i solen
Till topps
Första åket
Fint ska det va’
Behövde och behövde, men det blev det. Det fullständigt vräkte ner snö under hela fredagen, vilket tillsammans med en tilltagande vind gjorde att alla fick hålla sig i skogen för att se någonting. Där fanns det som väntat hur mycket fluffig snö som helst och spåren drev igen på nolltid. Det blev en riktigt häftig dag, inklusive en del utrustningshaverier, ett björnmöte(!) samt äventyrliga hemfärder på oplogade vägar.
Toksnö!
Många öppna fält och gator…
…att pumpa puder på…
…i det tilltagande snöfallet
Man tager vad man haver
Vart tog vägen vägen?
I år erbjöd vi liftburen offpist alla tre dagar och efter att en mindre grupp kollat läget under fredagen var det fler som var intresserade av att se vad all trevlig nysnö kunde bjuda på dagen därpå. Svaret var ”en helt makalös dag”, vilket även grupperna som tog sig ut på fjället för egen maskin kunde skriva under på. Det var så mycket snö så man måste leta efter branter för att det inte skulle ta stopp, men det får gå under rubriken ”angenäma problem”…
Fler med samma ambition
En av alla snöfyllda raviner
Hej, vad det går
Fortfarande oåkta stråk
Det flyter
Även uppe på kalfjället var det löst
Ingen snöbrist här inte
Söndagen grydde klar och kall och det blev åter en uppdelning mellan fjäll, skog och lift. Ganska snart mulnade det på och det blev både blåsigt och snöigt igen, men vad gjorde väl det när det fanns puder att åka i överallt – även i konkurrens med andra turare här och var. Det var bara att köra ända in i kaklet för att inte riskera att missa ännu en härlig sväng.
Kalfjällsgrupp
Skogsgrupp
Sämre sikt och fler spår
Bättre sikt och inga spår
Djupt!
Surfsnö
Sista åket
Det blev en fullspäckad helg med bitvis helt galna snömängder som kommer leva kvar i minnet länge. Snacka om löshälspropaganda!
Den andra av vinterns telemarkscamper med park- och freerideinspiratören Andreas Sjöbeck går av stapeln i Åre den 1–2 april. Deltagandet är kostnadsfritt (utöver medlemskap), men varje deltagare står för liftkort och eventuell bespisning själv. Tipsa gärna folk du känner som du tror kan vara nyfikna, vare sig de redan åker telis eller inte!
Nu är första omgången av vinterns kvällsträningar i Gustavsbergsbacken avklarade. Nästa vecka är det sportlov och backen är då öppen för allmänheten istället, så det är alltså ingen kvällsåkning på måndag 6 mars.
Om snötäcket håller och backen inte begränsas av andra skäl planerar vi att dra igång med en andra omgång vecka 11 och sedan hålla på fram till påsk, i mån av snö och intresse. Vi återkommer lite längre fram hur det blir med detta när vi ser hur det ser ut och eventuellt får uppdaterade direktiv från kommunen i händelse av snöbrist.
Uppdatering: Vi drar igång igen den 13 mars som planerat och därefter är det upp till Kung Bore.
Under tiden påminner vi om träffen i Bydalen på Världstelemarksdagen nu på lördag 4 mars!
Telemarkens egen bemärkelsedag stundar åter och i år infaller den lördag 4 mars.
ÖTC har i ett antal år bjudit in till en träff i Bydalsfjällen för att fira denna dag och i år tänker vi oss någon form av topptur om möjligt, alternativt i (eller i närheten av) pisten – eller både och. Vi ser vad vi kan få ihop utifrån anmält intresse, helt enkelt – det viktiga är att åka telis tillsammans!
Nu är det dags – anmälan till årets offpistresa till Kittelfjäll den 16–19 mars är öppen!
Free Heel Fiesta står för åkglädje och frihet, vilket vi tar fasta på och söker oss ut på fjället och i skogen för att hitta de där riktigt härliga åken som många missar. Oavsett om du redan är mångårig offpisträv eller just blivit nyfiken på att utforska världen utanför pistkäpparna så är det här resan för dig. Och ja, vi kommer även att erbjuda en grupp som tittar närmare på Kittelfjälls berömda raviner, stora som små, som nås från liftsystemet.
Sista anmälan är den 19 februari, men i vanlig ordning är platserna begränsade så vila inte på hanen. Ut på tur, aldrig sur!
Så kunde den äntligen bli av, en helt vanlig upptaktshelg efter två coronaår. Deltagarantalet var väl inget att skryta med den här gången, men det var däremot föret – vilken superhelg det blev!
Flertalet deltagare hade tagit chansen att påbörja åkningen under fredagen (en riktig entusiast började t.o.m. redan på onsdagen) och möttes av ett alldeles utomordentligt pistföre och trivsam väderlek. Mycket bra (tjuv)start!
Ingen trängsel här inte
Sista åket
På lördagen drog ordinarie program igång med två skidskolegrupper som kunde njuta av det fortsatt fantastiska föret, även om vädret nu var av det molnigare slaget. På eftermiddagen avgjordes klubbmästerskapet åter i form av att uppnå minsta differens mellan två på varandra följande åk i Hovdes selftimerbana (som faktiskt fungerade i år), där Kjell-Arne Blom kammade hem segern med smått otroliga och definitivt ointagliga 0,01 sekunders skillnad. Heja!
Molnig morgon
Laddade deltagare som väntar på…
…att susa nerför KM-banan
Föret var faktiskt så bra att det övernattande gänget åkte till liftarnas stängning på Hovdesidan och sedan fortsatte i den upplysta Drommen av bara farten i ytterligare en timme – det gick bara inte att sluta, hur trötta benen än var. Vilket annat ställe bjuder på perfekt underlag i sin huvudbacke klockan kvart över fyra en lördagseftermiddag?
Under natten mot söndag började det snöa och även blåsa, vilket gjorde att högzon var stängd på grund av vind och dålig sikt. Det gjorde dock föga, då det stundtals riktigt täta snöfallet tillsammans med snödrevet byggde på bra överallt nedanför trädgränsen, så till eftermiddagen kunde det uppbådas härlig puderåkning bara man visste vart man skulle peka skidspetsarna. Det blev ännu en fullmatad dag, där det åter bjöds på närmast oslitna förhållanden i delar av Drommen sent på eftermiddagen. Vilken dag!
Sånt här gör en skidåkare glad
Skidskolan i full gång…
…med olika stilar
Här är pudret
Här också, trots den sena timmen
Parallellt med den vanliga skidskolan pågick även en instruktörsutbildning på grundnivå, som en fortsättning på de introtillfällen vi körde förra säsongen. Tre adepter drillades i dagarna två och fick såväl öva sig själva som studera de andra skidskoleeleverna. Även här var det idel glada miner, som synes.
Stavarna kan hanteras på många olika sätt
Positivt i instruktörsgänget
Efter att ha snappat upp en extra knäböjare under pågående aktivitet blev det totalt 16 deltagare allt som allt denna gång och i vanlig ordning var det Martin Hellberg med bistånd av telemarkssamojedveteranen Kodiak som stod för arrangörsskapet. Vi återvänder också till Bydalen den 4 mars för firande av årets Världstelemarksdag, så missa inte det!
Nu på måndag 9 januari börjar vinterns kvällspass i Gustavsbergsbacken på Frösön. Tiden är framflyttad en halvtimme jämfört med tidigare år, så klockslagen som gäller är 19.30–21.30. En annan nyhet är att vi under januari månad kommer ha lite extra fokus på nybörjare, så tipsa folk som är nyfikna att prova på!
I övrigt är det sig likt, d.v.s. det blir en kombination av övningar och fri åkning, deltagandet är gratis för medlemmar (och prova-på:are) och vi fortsätter efter sportlovet om backen och intresset håller.
