ÖTC arrangerade Free Heel Fiesta i Stora Blåsjön åren 2010–2011 och nu har vi börjat snegla ditåt igen efter att ha huserat i både Borgafjäll och Kittelfjäll under många år. Tolv år är en lång tid, så därför for ett gäng dit i mitten av april för att kolla läget inför en eventuell återkomst.

Prognosen inför helgen talade inledningsvis om kraftigt snöfall och halvjobbiga förhållanden, men det visade sig att solen hade andra planer. Första dagen hann vi efter ankomst med en eftermiddagstur i närheten av (den tämligen översnöade) Stekenjokksvägen, där vi hittade två riktigt lovande fjäll med fina möjligheter och rimlig anmarsch (samt några lurigheter). Snöns yta var inte den mest förlåtande för tillfället, men ett hyfsat långt åk blev det ändå.

Till topps

Vida vyer

Ränna med stort R

Spårsnö trots allt

Terränghinder

Dag två började molnigare men även varmare, så vi hade gott hopp om att få smörig åkning senare under dagen. Nu for vi över gränsen och efter att ha noterat norskarnas uppenbara aversion mot såväl breda vägar som parkeringsplatser hittade vi till en nedlagd gruva som vi kunde använda som utgångspunkt. Skogen ovanför denna visade sig vara av det mycket glesa slaget, med många roliga kullar och sänkor, och längre upp fanns ett större fjäll med flera intressanta sluttningar av varierande ambitionsnivå. Efter lunch började solen titta fram och åket ner genom skogen blev precis så glassigt som vi hoppats på – och med kallpuder skulle det vara helt fantastiskt.

Upp från gruvan

Höjdmeter efter höjdmeter

Ovanför träden

Härliga svängar i början…

…mitten…

…och slutet av den glesa skogen

Vi hann även med en tur upp längs en väg(!) på andra sidan dalen som ledde rakt upp till en liten kraftstation. Efter att ha kollat in vidderna ovanför denna vände vi skidspetsarna nedåt och fick ytterligare ett glesskogsåk i riktigt mjuk vårsnö.

Vart tar vägen vägen?

Ubåt i fjällen?

Ännu en gles skog

Den sista dagen var sikten betydligt sämre och snart började det även snöa. Vi siktade därför på två närliggande lågfjäll där vi tidigare sett bra ytor från bilen, så nu var det dags att provåka dem också. Det första var synnerligen effektivt helt utan anmarsch, men i gengäld inte särskilt utmanande, medan det andra var betydligt brantare men fortfarande övervägande glest – begreppet ”tät skog” verkar inte vara en grej i det här området… Som sista insats hittade delar av gruppen ett helt sanslöst fält i ”skogen” och kunde därmed avsluta med helgens bästa åk!

Inte många hinder här

Svängrum

Så här ska en skidskog se ut

Upp igen för sista åket

Så, det finns helt klart goda förutsättningar i Blåsjön även på 2020-talet, särskilt med kallare snö tidigare under säsongen. Kanske kommer vi att utnyttja dem nästa år.