Sista turen på Skutan

Årets topptursdag tillika säsongsavslutning på Åreskutan låg något senare än vad den oftast gör, vilket medförde en viss oro för att den sommarlika värmen i början av månaden skulle ställa till det snölägesmässigt. Så visade sig dock inte bli fallet – visserligen hade det smält mycket, men som vanligt rådde mer eller mindre full vinter bara man kom upp en bit, med allt mer vårlika förhållanden längre ner, inklusive porlande bäckar.

Fyra deltagare anträdde uppstigningen från Ullådalen i strålande solsken och bara svag vind och med de förutsättningarna kändes det konstigt att de enda andra vi såg till på berget i början var två SLAO-skotrar. Underlaget var dock fortfarande ganska hårt på västsidan, där solen ännu inte kommit åt, så vi bestämde oss för att gå direkt mot toppen istället för att ta ett åk i Tväråvalvet på vägen.

På spåret

Molnfri start

Befläckat

Här hade det smält på bra

Vårvinter deluxe

Gassigt i solen

Fjällstuga

Vida vyer

En första rast togs i den stekande solen en kort sträcka från kabinbanans bergstation och sedan bar det iväg uppåt igen, nu i ökande molnighet. Det är inte alla år vi faktiskt når upp till Skutans topp, evenemangets namn till trots, men detta – liksom det förra – var ett av dem.

Bergbanor

Toppen i sikte

Vajert

Snöfritt i dalen

Till topps

Sista biten upp

Högar och klumpar

Nästan uppe

Från topps

På toppen

Efter en lite mer uttalad matpaus bar det iväg ner mot Solravinen, där snön var riktigt fin och låg i stora sammanhängande fält. Det hade nu mulnat på så ljuset var inte det allra bästa, men då allt var så slätt och fint gjorde det inte så mycket. Nästa uppfärd tillbaka mot toppen innebar lite barfläckskorsning och innan vi nådde hela vägen upp vek vi av ned mot tusenmetern för nästa åk. Detta var en ny linje som vi inte riktigt visste hur den skulle te sig, men den visade sig vara riktigt fin även den.

Fallstudie

Hur brant är det egentligen?

Sväng

Förbi klippan…

Sväng om

…ner i grytan

Överhängande

Upp igen

Kall sjö

Lite barmark får man räkna med

Dagens tredje klättring var kortare och gick bara snett upp under kabinlinan mot Störtloppet. Här kostade vi på oss ytterligare en matpaus samtidigt som himlen ljusnade igen, innan vi tog lite extra höjd och förberedde oss för att åka hela vägen ner till byn. Nu hade solen kommit fram och vi fick även några doppar regn på oss när vi susade ner i den forna pistens allt puckligare sockersnö. Från Olympiaplatån och ner var det mer smuts och några pistmaskinsvägar att hantera, men glidet var finfint och det gick att åka hela vägen ner till parkeringen och den ena bilen som vi lämnat där.

Under styva linan

Sista uppstigningen

Onpist

Fin piståkning tidpunkten till trots

Dynamisk duo

Två gånger telis

Skumpa

Runt kröken

Skidväg

Oväntat terränghinder

Vårskidåkning

Full fart i smutsig snö

Målgång

Ännu ett telispar

I och med detta är klubbens aktiviteter för säsongen över och det enda som återstår är årsmötet framme i juni, som vi återkommer med mer information om. Tack för den här vintern och på återseende till nästa!

Utför:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.