Lägerliv i Fjätern

Så var det åter dags, den tid på året då horder av knäböjare vallfärdar till den lilla skidorten längst upp i Dalarna för det nu 36-åriga Fjätervålenlägret. Förhandsrapporterna talade om snöbrist och mycket skrala offpistmöjligheter, så hur skulle det bli denna gång?

Alldeles utmärkt, skulle det visa sig. Ett nyligt snöfall hade förbättrat läget något, de pister som var öppna var som vanligt suveräna och det fanns faktiskt gott om lössnö i offpisten – bara man lyckades ta sig till instegen utan att bråka med stenarna som lurade under ytan. Det var därför med en god dos överträffade förväntningar och vackert om än något blåsigt väder som de mångtaliga lägerdeltagarna tog sig an den första dagen, som även inkluderade första delen av helgens s.k. knastävling samt ett föredrag av Andrée-expeditions-experten Bea Uusma. Bra start!

Lördagen var lika fin som fredagen och bjöd knappt på någon vind, så det var bara att njuta ute på fjället. På eftermiddagen tog många chansen att göra detta lite extra genom att gå på stighudsturer på Fjätervålens väst- och sydsida, där det med lite noggrann navigering fanns riktigt härligt och bitvis riktigt djupt puder att förlusta sig i. Knastävlingen fick sedan också sin upplösning i en lårprövande final under den sedvanliga banketten på kvällen.

Temperaturen hade sjunkit ordentligt under natten och låg på söndagsmorgonen under minus 20-strecket. Solen gjorde dock sitt till och det blev snabbt tämligen behagligt, även om låga moln stundtals grumlade sikten högre upp. Denna avslutande dag höll sig de flesta i pisten, som fortsatt var hur fin som helst.

Telemarkslägret i Fjätervålen är verkligen något alldeles speciellt och det är inte konstigt att man ser så många återkommande deltagare – inklusive alla vi från ÖTC som envisas med att åka dit varje år. Ett flertal nya nunor kunde också skådas, även bland ÖTC:arna, som förmodligen/garanterat nu också kommer bli återkommande. Och så fortsätter det, som det alltid har gjort. Med andra ord: vi ses nästa år igen!