”Finns det verkligen nog med snö att åka på fortfarande?” var det nog många som undrade inför årets topptursdag, med tanke på den vinter (eller brist därpå) som varit – och svaret blev ett otvetydigt ”jajjemensan”! Denna gång lockade aktiviteten hela 15 deltagare, vilket är mer än på många år. Heja!
Som vanligt utgick turen från Ullådalen och till vissa deltagares milda förvåning började dagen med två liftåk(!) – regionala alpinträningsläger är bra att ha ibland. Sedan var det hudar på, varefter en mer traditionell bestigning av Västerskutan tog sin början, med attack från väster p.g.a. snöläget. Det spådda finvädret hade ännu inte infunnit sig och såväl vind som låga moln dämpade stämningen något, men vid första åkets början var sikten ändå fullgod.
Pyttsan!
Alpinister
Sol på Mullfjället
Är det hitåt vi ska?
Första biten ner mot den vanliga grytan var av typen ”håll i löständerna”, men sedan blev det bättre – mycket bättre! Fin lössnö, till och med av kall beskaffenhet – och så kom solen fram också. En varm och skön grillpaus följde, som seden bjuder, innan det var dags att trava uppåt igen, denna gång med siktet inställt på själva Skutan.
Kallsnö!
Lunchpaus
På’t igen
Vädret blev bättre och bättre och när vi väl nått toppen gav även vinden med sig. Tre deltagare valde att vika av ner i Tväråvalvet före den sista stigningen, medan resten av gänget så småningom tog sig för nerfärden som följde samma sträckning som ifjol.
Till topps!
Västerskutan och Skäckerfjällen
Kabin berg
Gruppen på toppen
Helags och Sylarna vid horisonten
Snöförhållandena var märkbart bättre den här gången, med avseende på både mängd och kvalitet (läs: osugighet). Vi fick flera riktigt fina åk (och tyvärr även en skada) innan vi nådde tillbaka till pisten, där underlaget verkligen var på upphällningen – det var bokstavligt talat den sista snön vi åkte på mot slutet.
Terränghinder
Samlingsplats
Kanonåk
Nytt terränghinder
Sista biten före pisten
Turen avslutades med en trivsam skogspromenad hem till Simon och eftersom himlen nu var klar och luften varm kunde den annonserade grillfesten (ja, en till) genomföras som tänkt. Stort tack till Simon och Anna för allt fixande samt upplåtande av veranda!
Sommarkänsla
Grillmästaren själv
Och vad vore väl en sån här aktivitet utan en illustrerande film? (Som synes hade vi med oss flera som ännu inte bekänt sig till Den Rätta Läran, men vi jobbar på det…)
Detta evenemang gick visserligen under titeln ”säsongsavslutning”, men vi vill ändå pusha för det stundande årsmötet den 10 juni. Ingen grill där, men väl fika…