2022 års årsmöte kommer att genomföras kl. 19.00 måndag 27 juni. Eftersom flera ur styrelsen inte finns i länet kommer mötet att åtminstone delvis avhandlas digitalt, men om intresse/behov finns kan vi även köra en fysisk träff i Östersund. Kontakta styrelsen@telemark.se om du skulle vilja närvara personligen, så ser vi ifall vi behöver boka upp en lokal. Motioner till årsmötet ska vara styrelsen tillhanda senast den 13 juni och årsmöteshandlingar kommer att finnas tillgängliga veckan därpå.
Uppdatering 6/6: Då ingen anmält intresse att närvara fysiskt kör vi digitalt für alle. Mer information »
Nu återstår också endast en vecka för att lösa medlemskap för säsongen 2021–2022 om du inte gjort det ännu! Kontakta medlem@telemark.se om du är osäker på din medlemsstatus.
Det verkar ha gått troll i väderprognoserna för våra aktiviteter den här säsongen, för även inför topptursdagen såg det illa ut med hård vind och nederbörd. Sex skidåkare, varav en med fast häl, hade dock trotsat förutsättningarna och efter en kort överläggning vid morgonsamlingen bestämde vi oss för att skippa Ullådalen, Tväråvalvet och Skutan helt och hållet och drog istället vidare till Tegefjäll, där vi räknade med att kunna hitta lite mer skydd. Vädret var egentligen rätt bra i grunden, med mycket sol och blå himmel, så det gällde bara att pricka hålen mellan snöbyarna och söka lä från nordvästvinden resten av tiden.
Med hjälp av ”lämna en bil i botten”-tricket började vi turen vid toppen av vägen och traskade ledigt uppför genom den utglesade skogen och det intilliggande liftspåret till foten av Tyskhuvudet, där snön var lovande mjuk. Vi siktade på den första avsatsen som nåddes utan problem, men väl uppe tog vinden i för fulla muggar, så en välplacerad liten grandunge fick stå för skyddet under avhudningen. Precis då drog en av de täta snöbyarna in, så det var bara att vänta några minuter till nästa solfönster öppnade sig, något som underlättades av SMHI:s realtidsradarbilder.
Första stegen
Upp på Tyskhuvudet
Utsikt över Åredalen
Då väntar vi
Det blev ett riktigt bra första åk ner till liften, där bara den första svängen precis på krönet var lite hård, annars var det mjukt och fint för hela slanten. Därefter fortsatte vi ned halvvägs i pisten, med fortsatt riktigt bra före (och lite publik) innan vi satte oss ner för en första fikarast i ett soligt och nästan vindstilla skogsbryn. Bra start!
Första biten
Andra biten
Vi följde sedan Vildmarksstigen upp och hamnade i en rejäl snöby på vägen, men det lättade lagom till att vi nådde kalfjället, så snart var vi uppe vid grandungen igen. Denna gång fortsatte vi uppåt i ravinen, på behörigt avstånd från den imponerande hängdrivan som kalvat stora klossar, och vände skidspetsarna nedåt när vi nått dess slut. I början var det väl flackt, men sedan blev det lite bättre innan vi hamnade i mer gamla rasrester som skumpade till det ordentligt.
Jättetätt snöfall…
…längs Vildmarksstigen
Upp i himlen
De här vill man inte hamna under
Ner i ravinen
Nästa brantare parti utgjordes av riktigt slaskig snö bredvid en forsande bäck, med naturliga hinder i form av stenar och buskar, och sedan vek vi in i skogen för att komma tillbaka till huvudspåret. Där inne hade det tinat på bra, så lite gräs- och ljungkänning blev det innan vi kom ut i toppen av det hygge vi hade siktat på. Där hade också solen tagit hårt, så det var inga stora marginaler mellan stock och sten, men nog gick det att åka även där alltid.
Mjukt och vårigt…
…med rinnande vatten intill
Mer vårkänslor på väg mot hygget
Precis åkbart
Liftspåret utgjorde åter uppväg och när vi nådde toppen satte vi oss ned på café WigWams utebord för ett andra fika. Därefter fortsatte upp till grandungen igen och snön i kalfjällssluttningen var nu en helt annan än förra gången på grund av all påfyllning som kommit. Det blev ännu ett fint åk ner till liften och därefter i pisten till botten av Vildmarksstigen, som begagnades uppåt ytterligare en gång.
Fika #2
Nya spår
Nära älg-upplevelse
Bara våra spår
Nu var det dags för sista åket och denna gång nöjde vi oss med att gå upp till trädgränsen ungefär halvvägs upp till avsatsen, för att lägga nya spår i en hittills oåkt yta längre åt skier’s right. Efter ytterligare en radarstödd väntan på ett solfönster fick vi ett riktigt kanonåk och sedan var det bara att bränna hela pisten ner till botten, efter att vi kört ännu en orörd linje i den ytterst glesa skogen längst upp. Det var riktigt smörigt hela vägen ner, men utan sugeffekt, och den allra sista biten var skral nog att den förmodligen inte längre är åkbar nu.
Löst och fint
Bevis för en rolig dag
Vår i dalen
”Vältajmat” var ordet för dagen och vi fick åter ett bevis för att det alltid går att hitta bra åkning nånstans – vilket den här gången inte var på Åreskutan, särskilt inte dess västsida – och att situationsanpassad skidåkning gäller på alla nivåer. Tack för i år!
ÖTC bjuder enligt ”same procedure as every year, James”-principen åter in till säsongsavslutning med topptur på Åreskutan lördag 7 maj! Vi samlas i Björnänge på morgonen och tar oss sedan vidare dit där snön är bäst för dagen. Om såväl intresse som väderförutsättningar finns kan det även bjudas på gemensam grillning efter turen.
Alla som vill får delta, under hela eller delar av dagen, oavsett medlemsstatus eller bindningstyp, så ta med en kompis och häng på!
ÖTC bjuder in till en inspirationshelg den 9–10 april för alla som vill testa att åka park och freeride med några av Sveriges bästa telemarksåkare, bl.a. parkåkaren och telemarksförebilden Andreas Sjöbeck och årets 9:a i JVM tillika världscupsdebutanten Alvin Noaksson. Vi vänder oss särskilt (men naturligtvis inte enbart!) till dig som redan åker alpint och nu är sugen på att testa telemark och om du saknar utrustning hjälper vi dig att hitta grejer!
Det kostar inget att delta bara du anmäler dig senast den 6 april om du behöver utrustning eller den 8 april om du har egen. Vi syns i Åre nästa helg!
Det såg verkligen mörkt ut för årets Free Heel Fiesta. Våren var halvannan månad för tidig, långvarig blida med nattkyla hade gjort allt stenhårt och till råga på allt visade väderprognosen på stormvindar större delen av helgen. Skulle vi kunna åka något över huvud taget? Som så ofta förr blev svaret ”ja, med råge”. Det tycks vara något med våra resor som alltid gör att det ordnar sig till slut, oavsett hur illa det ser ut på förhand.
På fredagen skulle det inte blåsa alltför mycket och prognosen visade på en hel del sol, så vi tog chansen till kalfjällsvistelse och styrde kosan mot Grönfjäll. Växlande snöbyar med rejäl byvind och dålig sikt gjorde att alla hamnade på sydsidan massivet, där snön bitvis var riktigt bra – ibland rentav kall, temperaturen till trots. Mellan byarna vankades mycken sol och skogen erbjöd fullgott skydd för ett flertal fikaraster, så det blev en oväntat lyckad (och lång) första dag som verkligen satte tonen.
Ibland såg det ut så här…
…och ibland så här
Höjdkänsla i solens sken
Samma vy några minuter senare
På’t igen!
Fint var det här
Spår i skogen
Spår på kalfjället
Och så mellandistansen
Öppna fält är bäst
Glada miner i Grönfjäll
Under natten mot lördag blåste det mycket riktigt upp, men toppnoteringarna höll sig långt under de oroväckande siffror som vädertjänsterna hade hotat med. Efter lite konsultation bestämde vi oss för att satsa på Matsdal, där det blåste märkbart mindre än i stugbyn. Det hade dock blivit riktigt varmt, så det bjöds till stor del på blöt och jobbig sugsnö, men det fanns även områden där allt hade mjuknat så pass mycket att det (nästan) gick att åka som vanligt i den glesa skogen – och det fanns även fullt med kuddar att studsa runt på. Solen visade sig också under stora delar av dagen, så även här blev det mycket bättre än väntat.
Blött var det här
Alla på en gång
Mjukt i skogen
Fina vyer i Kanans land
Sugsnö i en bäckravin
Rågångar är bra att ha
Snöfält också
Fullt åkbara ytor
Att leva på hoppet
Det blev lite kalfjäll idag också
Sista dagen grydde klar och med högst beskedliga vindar, prognosen till trots. Efter vissa bryderier med bilföret letade vi oss därför upp ovan trädgränsen på Daevnie, där en av grupperna även vågade sig på en riktig topptur medan de övriga höll sig närmare skogen. Övre biten av uppvägen var hård och lurig, men strax efter att skidspetsarna vänts neråt inträdde riktigt härligt vårsmör innan det var dags för gorillaskidåkning i den bristande men hyfsat tunna skaren inne bland träden. Ännu en fin och oväntat bra dag!
Parkeringsproceduren…
…innebar vissa utmaningar
Raska steg…
…mot Daevnietoppen
Fri sikt på platån
Snart uppe
Hej vad det går…
…i vårsnön
Ett riktigt mönsteråk
Så, även denna resa sorteras in under ”överträffade förväntningar”, med förledet ”rejält”. Nästa år hoppas vi ändå på lite mer klassiska förhållanden, om man så säger…
Klubben behöver fylla på instruktörsleden och undersöker möjligheterna att samköra med andra aktörer på ett eller annat sätt utöver våra egna utbildningsinsatser. En viktig del i detta arbete är att få en bra bild av nuläget, med avseende på både redan genomgångna och önskade utbildningar och erfarenheter. Svara därför hjärtans gärna på en liten enkät, oavsett om du känner dig instruktörsmässig för tillfället eller inte!
16-åriga Alvin Noaksson från ÖTC deltog i helgen i sitt livs två första telemarkstävlingar i norska Bjorli – och gjorde det med den äran. På lördagen, vilken också var självaste Världstelemarkdagen, var det Norgecupen som gällde och då slutade Alvin på bronsplats i classictävlingen i juniorklassen, med andra bästa åktid. Som om inte detta vore nog följde han upp succén med att vinna classictävlingen i norska mästerskapen på söndagen!
I och med dessa framgångar har Alvin kvalificerat sig att delta i junior-VM i Schweiz den 9–11 mars, med stöd från norska landslaget. Heja heja!!
Lördagen den 5 mars infaller World Telemark Day för åttonde gången och ÖTC kommer naturligtvis att fira den som sig bör – genom att åka telis tillsammans! Alla som tycker att det låter som en bra idé uppmanas därför att samlas i Bydalen då liftarna öppnar, så får vi se vad vi hittar på. Planerna är inte mer konkreta är så just nu, utan vi får helt enkelt ta dagen som den kommer, allt i de lösa hälarnas tecken.
Även i år blev det en specialanpassad upplaga av telemarkslägret i Fjätervålen, med måltider i stugorna och utan samkväm inomhus. Blåst och blida hade skapat sämre snöförhållanden än vi var vana vid, men några rejäla snöfall sista veckan innan start förbättrade läget betydligt. Det sista av dessa höll fortfarande på när vi drog igång på fredagsmorgonen och det var minst en och ofta flera decimeter lössnö överallt, även i pisten, så det blev till att skippa teknikövningarna och bara förlusta sig istället. Sikten var dock tämligen usel, men vad gjorde väl det?
Offpist i pist
Oåkt var det här
Djupsnö für alle
Inte längre en pist
Under lunchen bröt solen igenom och plötsligt försvann dimman också, så eftermiddagens övningar företogs i klart väder och full sikt, vilket gav en helt annan upplevelse av samma åk som förmiddagen hade bjudit på. Nere i skogen var det i vanlig ordning riktigt djupt och det var med trötta ben som alla sammanstrålade nere vid värdshuset för after telis utomhus, då lägrets officiella band Hejåhå med Peter denna gång fanns på plats, vilket höjde stämningen markant.
Lunchvy
Skumpigt i drivorna
Orörda åk nu i sikt
Hej, vad det går
Uteshowen i full gång
På lördagen var det nypistat och kanonföre och kanonvädret fortsatte också, så nu fanns utrymme för både piståkning och fortsatt offpist, bara man valde sina ställen rätt. Vad gäller det sistnämnda var det bitvis skumpigt efter fredagens urladdningar, men sånt är också kul när man känner för det.
ÖTC represents
S.k. kanonföre
Mer skump
Kanonföre av annan typ
Efter det första skidskolepasset drog instruktörsgänget ut på en rektur på Fjätervålens sydsida, för att söka finna lika fina åk som vi fick på västsidan förra året, eftersom vindarna blåst annorlunda i år. Denna expedition blev lyckad, så under eftermiddagspasset tog många som hörsammat uppmaningen att ta med stighudar chansen att få några riktigt härliga surfåk i helt orört kallpuder i solens sken. Det var idel leeden, kan vi väl säga.
Rekning pågår
Uppgång går före…
…fallhöjd
Sedan bar det snabbt ner till årets tävling, som gick ut på att tolka en föråkare, där även innebörden av ordet ”tolka” var öppen för tolkning. Föråkaren ifråga var ingen mindre än självaste lägergeneralen Lasse Arnemo och vi fick se många olika versioner av denne man. Därefter blev det utomhus-after telis igen med prisutdelning, där ÖTC tog storslam. Heja!
Samling efter tävlingen
Söndagen grydde också klar, till på köpet med lite extra nysnö som prydde pisten. De flesta höll sig i densamma under de sista gruppövningarna, innan det var dags för lunch följd av fri hopp och lek samt hemfärd. Och så kunde ännu ett lyckat läger läggas till handlingarna – telemarken biter inga virus på!
Ifjol fick vi kasta in handduken, men i år tror vi på att kunna återuppta vårt offpist- och topptursevenemang Free Heel Fiesta, där vi återvänder till Kittelfjäll och all trevlig åkning vi hittat där.
FHF handlar om snöglädje och bortglömda, orörda och på annat sätt annorlunda åk och vänder sig till dig som tycker om att utforska världen utanför pistkäpparna – eller som är nyfiken på den. Du behöver alltså inte vara någon form av offpistexpert för att hänga med, men det underlättar om du är någorlunda stadig på skidorna till att börja med. Topptursutrustning behöver du förstås också, även om vi ofta tar just det där med ”topp” med en nypa salt – vi åker där snön är bäst, helt enkelt!
Som vanligt är det helgen vecka 11 som gäller, d.v.s. den 17–20 mars. Sista anmälningsdag är den 25 februari och om aktiviteten skulle hinna bli fullbokad innan dess finns ett automatiskt kösystem för eventuella reservplatser.
