Kallsnö på årets topptursdag

Även i år var det helvintriga förhållanden på Skutan under topptursdagen, även om snön inte var lika djup som ifjol. Det vanliga alpin­träningslägret hade dragit igång en timme tidigare än vanligt den här gången, så vi fick ingen lifthjälp nerifrån Ullådalen i år heller.

Åtta bergsbestigare, varav en med konstiga häldelar på sina bindningar, satte därför av uppför backarna för egen maskin i växlande sol och svag vind. När vi kom till Stendalen där ungdomarna höll till kunde vi smygåka liften där, men sedan var det hudar på igen innan det var dags för första åket, som dock föregicks av dagens första fikarast.

Backtrav

Då går vi

Lägerläge

Draghjälp i sikte

Spårläggning

På väg mot fikat

Olämpligt nog drog det ihop till snöby lagom till att vi skulle köra, så det blev till att åka helt på känn då kontrasten var lika med noll. Snön var ändå rätt bra, så bara man vågade stå på och lita på skidorna så var det inte så pjåkigt. Därefter klättrade vi upp i Tväråvalvet och vek av mot Västerskutan, för att testa en linje på dess baksida som vi tidigare bara använt för att gå uppåt, men som nu hade rätt aspekt utifrån rådande förhållanden.

Utsiktslöst

Blunda och kör

På rad

Knata på…

Telefoto

…mot toppen av Valvet…

Baktankar

…och baksidan av Västerskutan

Detta visade sig vara ett riktigt lyckokast, för inte nog med att linjen ifråga bjöd på riktigt fin, kall lössnö, solen hade dessutom vågat sig fram igen och vi hade full sikt i hundratals meter. Ett äkta kanonåk!

Bredåkare

Övre delen

En svensk niger

Nedre delen

Spårsnö

Bevis för eftervärlden

Efter fikarast nummer två i solen på en liten barfläck gick vi därför tillbaka upp och körde samma sluttning en gång till, med minst lika bra utfall. Sedan vände vi västerut och klättrade upp norr om Västerskutans topp i allt finare väder.

Håll avstånd

Gott om plats

Nödbroms

Mjukt i snön, som sagt

Långsida

Hela åket (nästan)

Uppe på krönet blåste det friskt och snön var hård och valkig, men i en sänka en bit ner var det mjukt och fint, om än inte lika djupt som på baksidan. Vi arbetade oss stegvis tillbaka mot Ullådalen och fick totalt tre våriga åk med ökad smörighet innan det var dags att börja staka för att återträda hemfärden längs med kraftledningen, nu i mestadels klart väder.

Valkigt värre

Bökig start…

Jämnt och ständigt

…men bättre fortsättning

Svängrum

På’t igen

Pistkänsla

Sista hanget

Toppenväder

Vacker avslutning

Så här i maj kan man ofta räkna med aprilväder, månadens namn till trots, men inte nödvändigtvis med kallsnö av sådan kvalitet som vi bjöds på denna gång. Då kan man tåla nån snöby mellan varven, för det blev verkligen en toppendag!

På film:

Kommentarer inaktiverade.