Inför årets Free Heel Fiesta hade vi bytt resmål från Borgafjäll till Kittelfjäll för att få se och känna på lite nya sluttningar. Arrangemangets målsättning om att hitta orörda kanonåk som andra missar låg dock fast – och ännu en gång kunde vi infria den för de 26 förväntansfulla deltagarna.
Snöläget var dock inte det bästa från början – kraftig blida och hård vind hade gjort kalfjället barblåst och/eller stenhårt, men samtidigt räknade vi med att det kunde ligga djup och fin snö i skogen, bara vi hittade sluttningar med rätt aspekt. Fredagen blev därför en ren skogsdag, där halva gänget drog iväg till Kana(a)ns land medan resten höll sig närmare byn – och alla grupper lyckades med sin föresats, då det var både snöfyllt och glest på många håll. Bra start!
Dagen avslutades med snöfall och tilltagande vind tillsammans med sjunkande temperatur, vilket tydde på att snöförhållandena i skogen skulle vara ännu bättre under lördagen. Vi tog därför chansen att dra iväg lite längre bort och söka nya domäner – återigen åt helt olika håll (men med samma aspekt på åken).
Trots viss inledande skepsis visade sig detta vara ett lyckokast, för det som väntade i dessa domäner var lössnö av fantastisk kvalitet och kvantitet, i en skog av samma eller ännu bättre gleshet (samt en och annan rågång…). Det är bara att konstatera att begreppet “Hemliga skogen” från Borgafjäll är applicerbart även i Kittelfjäll, för åtminstone en av grupperna hittade även denna gång ett ställe där ingen förmodligen åkt skidor förut. Till på köpet var solen framme större delen av tiden och sikten var fullgod. Vilken dag!
På söndagen drog de flesta grupperna iväg till kalfjället trots allt, för att se ifall det gick att uppbringa någon åkbar snö där om man letade ordentligt. Det såg tämligen hopplöst ut på vägen upp, med extremt tunt och/eller hårt snötäcke på sina håll, men på lite högre höjd (och i rätt riktning i förhållande till vinden) började det ändå arta sig något.
Vädret var soligt och fint för det mesta, men en kylig vind gjorde fikarasten för den högsta gruppen effektiv (och dess skyddsgrop bakom en stor sten högst nödvändig). Efter ytterligare en hel del klättring blev det till slut ett riktigt fint och långt åk ner i dalen – skogsåkning är ju kul och så, men topptur är ändå topptur.
Det blev alltså en riktigt bra helg även denna gång och det finns väldigt mycket kvar att utforska i området, då vi ännu bara skrapat på ytan – vi satte till exempel aldrig vår fot/skida i den liftburna offpisten, som Kittelfjäll annars är känt för. Stort tack till alla deltagare och arrangörer för en toppen toppturshelg! Repris nästa år?
Och vad vore väl en FHF-rapport utan en tillhörande FHF-film? Här kommer årets!