Fjällfest har just avslutat sin nionde upplaga (jubileumsvarning inför nästa år!), där ÖTC har deltagit med ledare för telemarksturer under de senaste sex, inklusive årets. Väderprognoserna talade om klassiskt Fjällfestväder (snö, vind och dålig sikt), men vi – Peter och Kalle – skulle komma att bli positivt överraskade.
Torsdag
Torsdagen började på allra bästa sätt med klarblå himmel och sol, tvärt emot vad SMHI hävdade. Eftersom vi bara hade en eftermiddagstur att hantera spillde vi ingen tid utan gav oss av uppöver Getryggen för att undersöka snöförhållandena. Nu hade moln börjat driva in från Sylarna i den friska vinden, men sikten var fortsatt god. Föregående helg hade varit varm och fin vilket hade resulterat i en stor mängd spår som sedan frusit, så premiäråket i Personalbacken var en smått utmanande historia, men det gick det med.
Efter lunch gick vi sedan iväg med två deltagare (varav en tailguide…) och siktade den här gången på grytan mellan Turisttoppen och södra förtoppen, där vi vet att det brukar lägga sig fin snö. Så var fallet också denna gång, även om de första svängarna (som brukligt…) fick göras på känn i dimma. Men, vi kom snabbt ut ur molnen och resten av åket var ren njutning. Bra start!
Fredag
Som utlovat snöade det under natten, men tvärtemot utlovat klarnade det upp under morgonen och det blev en härlig dag. Fem personer i gruppen som fick känna på helt underbar snö uppe i gårdagsgrytan, även om det var viss skillnad i ork bland deltagarna – vilket sammanföll väl med en krasslig guide som bara var glad över att få hålla ett lägre tempo. Efter ett visst man- och kvinnofall i samband med lunchen (i ett fall bokstavligt, p.g.a. kabelbrott) gick några pigga typer upp en vända till, denna gång till strax under toppen, och fick ett storartat långåk hela vägen ner. Och på kvällen började det snöa igen…
Lördag
Ytterligare påfyllning under natten alltså och morgonens låga moln skingrades snabbt, så det såg ut att kunna bli en riktig kanondag. Gruppen bestod denna gång av elva personer som kunde hålla ett förvånansvärt jämnt (och högt) tempo, till på köpet med en nu mycket piggare guide, så vi siktade på Turisttoppen som nåddes just som de kvarvarande drivmolnen luckrades upp och solen kom fram igen. Efter en kort visuell analys valde vi en lovande linje ner – och vilken linje sedan! Ett antal hundra meters jämn sluttning med orörd lössnö av anseligt djup i strålande sol – kan det bli bättre? (Tips: nä.)
Efter lunch gick vi därför upp och körde samma åk igen och hade inga större problem att kryssa mellan de existerande spåren, för maximal snökänsla. Därefter splittrades gruppen och några av oss fortsatte upp en tredje vända, denna gång på kanten av en driva på ett brantare ställe som skulle visa sig vara något alldeles extra – och till på köpet lyckades vi lura med oss en av filmkillarna som villigt dokumenterade alla stilfulla svängar under dagens tveklöst bästa åk. Det var ingen som hade en dålig dag nånstans denna lördag, så mycket är säkert.
Söndag
Leden tunnades ut betydligt på söndagsmorgonen vilket ledde till deltagarbrist i flera annonserade turer, inklusive vår. Så vad gör man då? Jo, man åker skidor själv, förstås. I Personalbacken var spåren åter frusna, men i toppgrytan var det fortfarande hyfsat mjukt (om än något skumpigt), så det blev ännu ett besök där. Dagen avslutades med ett riktigt långt glidaråk på sydsidan fjället, där snön var såväl orörd som mjuk, och man bara kunde flyta fram i långa svepande svängar utan större ansträngning. Ren njutning och ett perfekt slut på en härlig helg!
Tack för i år – och på återseende nästa år?
Årets filmklipp:
…och så den officiella filmen – med välrepresenterad telemark!