Även i år blev det en specialanpassad upplaga av telemarkslägret i Fjätervålen, med måltider i stugorna och utan samkväm inomhus. Blåst och blida hade skapat sämre snöförhållanden än vi var vana vid, men några rejäla snöfall sista veckan innan start förbättrade läget betydligt. Det sista av dessa höll fortfarande på när vi drog igång på fredagsmorgonen och det var minst en och ofta flera decimeter lössnö överallt, även i pisten, så det blev till att skippa teknikövningarna och bara förlusta sig istället. Sikten var dock tämligen usel, men vad gjorde väl det?
Under lunchen bröt solen igenom och plötsligt försvann dimman också, så eftermiddagens övningar företogs i klart väder och full sikt, vilket gav en helt annan upplevelse av samma åk som förmiddagen hade bjudit på. Nere i skogen var det i vanlig ordning riktigt djupt och det var med trötta ben som alla sammanstrålade nere vid värdshuset för after telis utomhus, då lägrets officiella band Hejåhå med Peter denna gång fanns på plats, vilket höjde stämningen markant.
På lördagen var det nypistat och kanonföre och kanonvädret fortsatte också, så nu fanns utrymme för både piståkning och fortsatt offpist, bara man valde sina ställen rätt. Vad gäller det sistnämnda var det bitvis skumpigt efter fredagens urladdningar, men sånt är också kul när man känner för det.
Efter det första skidskolepasset drog instruktörsgänget ut på en rektur på Fjätervålens sydsida, för att söka finna lika fina åk som vi fick på västsidan förra året, eftersom vindarna blåst annorlunda i år. Denna expedition blev lyckad, så under eftermiddagspasset tog många som hörsammat uppmaningen att ta med stighudar chansen att få några riktigt härliga surfåk i helt orört kallpuder i solens sken. Det var idel leeden, kan vi väl säga.
Sedan bar det snabbt ner till årets tävling, som gick ut på att tolka en föråkare, där även innebörden av ordet “tolka” var öppen för tolkning. Föråkaren ifråga var ingen mindre än självaste lägergeneralen Lasse Arnemo och vi fick se många olika versioner av denne man. Därefter blev det utomhus-after telis igen med prisutdelning, där ÖTC tog storslam. Heja!
Söndagen grydde också klar, till på köpet med lite extra nysnö som prydde pisten. De flesta höll sig i densamma under de sista gruppövningarna, innan det var dags för lunch följd av fri hopp och lek samt hemfärd. Och så kunde ännu ett lyckat läger läggas till handlingarna – telemarken biter inga virus på!
