Världscupstävlingarna i Funäsdalen

För första gången på mycket länge fick vi så en världscupstävling i telemark till Sverige och länet och ÖTC deltog som sig bör i funktionärsleden. Det gäller att passa på!

Ett tilltagande snöfall på söndag kväll den 16 mars gav under natten en försvarlig mängd nysnö – något som nyliga FHF-deltagare antagligen uppskattade mer än banåkarna. Efter ett tag var skidsystemet till stor del en enda puckelpist och åkningen var delvis knepig och delvis hur kul som helst. Efter det förhatliga blidvädret hade vintern gjort ett strålande återtåg.

Måndagen var träningsdag för tävlingsåkarna (39 till antalet) och en hel del kraft fick läggas på att hantera snön. Det är inte varje dag man behöver transportera upp en snöslunga mitt i backen… Mot slutet av dagen började saker och ting se vettiga ut, med hopp, reipa och nät på plats – och prognosen lovade kanonväder för den första tävlingsdagen.

Prognosen höll och pistmaskinsföraren hade gjort ett fantastiskt jobb – särskilt med tanke på att den ena av bergets två maskiner var trasig. Förhållandena kunde knappast bli bättre.

Efter genomgång och fler backnät var det så äntligen dags för start och det är en viss känsla att stå alldeles invid banan när eliten kommer susande och hoppande i full fart – särskilt när man är portdomare och behöver följa varje rörelse. Den inledande grenen var sprint, där comebackande Lisa Englund stod för en stark insats och slutade tvåa. Vår egen Olle Collberg åkte felfritt i såväl bana som hopp, men föll tyvärr i andra åket. Från svenskt håll deltog även debuterande Simon Kråik som slutade 24:a.

På eftermiddagen var det kvalåk till följande dags parallellgren och därefter blev det en del jobb med banan för att allt skulle vara klart för start. En viss oro kunde skönjas hos arrangörerna eftersom det snöade på rätt bra under tisdagskvällen, men onsdagen uppvisade knappt mätbar nysnö, så allt var lugnt.

Parallelltävlingen var riktigt spännande och den gamla klyschan “allt kan hända” visade sig återigen stämma. Inte ens en bruten stav kunde hindra Lisa från att ta ledningen i semifinalen mot världscupsledande Amélie Reymond, men schweiziskan var starkare i andra åket och vann sedan hela tävlingen. B-finalen var dock ingen match för Lisa, så det blev ett svenskt brons!

Simon ställdes mot rutinerade fransmannen Phil Lau i första omgången och blev som väntat utslagen. Olle föll i sin tur före hoppet i andra omgångens första åk och tappade till på köpet skidan, vilket gjorde att han fick maximalt tidstillägg inför andra åket. Där var det en fokuserad Olle som satsade för fullt, gjorde ett helt klockrent åk och var riktigt nära att ta in hela försprånget, men fick i slutändan se sig slagen med ynka 0,348 sekunder. Men vilken upphämtning! Vann gjorde Sondre Kristenstuen från Norge.

Det hade börjat snöa ordentligt, varför hela tävlingen kördes i ett svep utan lunchrast. En snabb banrivning senare var det dags att säga hej och tack till Mattias Wagenius och Harald Kværner som sytt ihop hela arrangemanget och såväl åkare som officiellt FIS-folk verkade nöjda med såväl backen som hur det hela förlöpt. Kanske kan vi räkna med en repris framöver…?

Och så ännu en filmsummering: