Efter två års pandemianpassningar var det äntligen dags för återgång till ett mer klassiskt upplägg på det tämligen klassiska telemarkslägret i Fjätervålen och en uppsjö deltagare och inspiratörer från ÖTC åkte självklart dit helgen till ära, tillsammans med ca 180 andra glada knäböjare från landets alla hörn.
Fredagen bjöd på molnigt väder och tidvis knepig sikt, men pistföret var som vanligt superbt, så det blev verkligen åka av. Skönt att vara igång.
På eftermiddagen anordnades en lika klassisk “knastävling”, som denna gång gick ut på att hämta och stapla snöblock så högt som möjligt. Resultatet var, låt oss säga, varierande. Sedan var det dags för after telis, där kravalljazzorkestern Hejåhå med Peter var i ännu bättre toppform än vanligt till allas stora glädje.
Lördagen grydde kall och nästan klar, så nu fanns inga problem med sikten. Föret i pisterna var om möjligt ännu bättre än under gårdagen och utanför käpparna hade den tidigare vindslipade ytan nu börjat transformeras, så även om den riktiga djupsnön fortfarande lyste med sin frånvaro var det riktigt skoj i offpisten.
Efter lunch bjöds det in till stighudsturer på Vålens andra sidor – och nere mot och i skogen kunde vi bitvis hitta riktigt fin lössnö. Kul! Dagen avslutades med bankett, prisutdelning och dans som i gamla dar.
Natten till söndagen blåste det rejält och även på morgonen var snödrevet tydligt, men vinden avtog något strax efter att vi hade satt igång och molnen drog vidare, så det blev ännu en fin dag. Den omfördelade snön hade ytterligare förbättrat offpistföret, så det var bara att köra på – och i pisterna var det naturligtvis fortsatt kanonfint. En perfekt avslutning på en härlig helg!
Tack för i år – och vi ser redan fram emot 35-årsjubileet nästa år!