Vädret denna helg visade sig synnerligen svårspått. En kanonfin lördagsmorgon övergick i en riktig ruskeftermiddag och söndagkartornas stora sol lyste (ursäkta) länge med sin frånvaro.
Tio morgonpigga ÖTC:are, med gäster, stod på Ullådalens parkering vid niotiden i ett begynnande snöfall. Inte för att det behövdes någon påfyllning egentligen, då det på och över den höjden ännu rådde fullskalig vinter, med lössnö även nere vid parkeringen. Nämnda parkering låg som omväxling helt öde, då det sedvanliga alpinträningslägret denna gång höll till vid VM8:an, eftersom även framsidan hade gott om snö kvar i backarna.
Uppåtmarschen anträddes och gick som brukligt in i Tväråvalvet. Snöfallet upphörde efterhand och en viss ljusning kunde skönjas, men ju högre vi kom desto sämre blev sikten – och när vi nästan nått sadeln fick man göra en kvalificerad gissning om vilket håll som egentligen var nedåt. Därför togs beslutet att åka tillbaka till den strategiskt lämnade pulkan nere i dalen och tända upp grillen, för att eventuellt göra ett nytt försök på eftermiddagen då prognoserna fortfarande lovade sol då.
Det blev en spännande nedfärd. Total whiteout endast bruten av någon enstaka sten gör även det enklaste moment svårt – tyvärr, för snön var riktigt fin. Lite längre ned återkom sikten och det gick att få till några vettiga svängar på slutet. Grillen var lite seg i starten men tog sig sedan fort, så korvarna avverkades i högt tempo. Vädret såg först ut att bli allt bättre, med hela Mullfjället i sol, men sedan drog det ihop igen, även om sikten uppåt var betydligt längre nu.
Efter lunch avvek halva gänget ned mot bilarna, medan andra halvan inte tänkte låta fjället avgå med segern så lätt. En rask klättring till toppen av Blåstensgrytan senare började molnen faktiskt spricka upp på allvar och kontrasten var god, så det var bara ett att göra. Det hade blåst in en del snö i själva grytan och även om den tarvade lite jobb var den rätt trevlig och vi fick ett par fina åk – i sol, dessutom!
Detta visade sig vältajmat, för under uppstigningen blev vädret sämre igen och vi passade på att utnyttja farstun till toppstugan för ett extrafika i lä, då det blåste på bra över toppen. Vi mötte även några andra åkare, men inga som höll sig till Den Rena Läran.
Nedfärden gick först över blomkål, vindslipat och blandad kartong och följde till en början mer eller mindre samma väg som för fyra år sedan. Därefter styrdes skidspetsarna tillfälligt österut, på allt bättre snö, för att sedan stå och titta ut över kanten till Östra Ravin. Här var det sörjigare men fortfarande rätt bra längst upp, men nere i själva ravinen tog sugsnön över – och vilken sugsnö sen! Fullt störtlopp genom Susabäcken hjälpte knappt och låren tog storstryk. Sista biten ned till Kabin dal från Fjällgården var en slaskig historia, men här gick det i alla fall att få upp farten och svänga ordentligt.
Steget från en snörik Skuta till rena sommarvärmen nere i stan den här veckan är rätt långt och de flesta lägger nu skidorna på hyllan. Även klubben går in i viloläge, men glöm inte bort att vi har årsmöte i juni! Preliminärt blir det någon gång under vecka 24 – vi återkommer om exakt dag.
Tack för säsongen 2012–13!