Även detta år deltog ÖTC under Fjällfest och erbjöd turer av lättare kurskaraktär till deltagarna. Fjolårets festival höljdes i vind och blötsnö, men väderprognoserna inför årets upplaga var betydligt mer lovande – och snöläget rapporterades vara i det närmaste fantastiskt.
Torsdag
Mestadels vackert väder, men även ett över tre timmar försenat nattåg. Två personer i gruppen på förmiddagen, varav en total nybörjare, och fyra på eftermiddagen. Några höjdmeter blev det och kvällen var det inget fel på.
Fredag
Fortsatt finväder på morgonen lockade sex deltagare, som egentligen skulle varit nio om de tre sista bara läst rätt tid och plats på anmälningslappen. Smålurigt före byttes i allt mer smörlikt dito i takt med att solen värmde, vilket den fortsatte med å det starkaste under lunchen, då vi även fick påhälsning av Utemagasinets fotograf (se resultatet). Tillbaka uppe på fjället delades gruppen in i en “lägre” och en “högre” del, vilka återförenades vid trädgränsen för ett sista ryck för dem som orkade, men vid det laget hade molnen dragit in igen och förmiddagens smör hade börjat frysa, så lurigheten var tillbaka. Senare på kvällen började det snöa.
Lördag
Morgonen bjöd på snö, vind och halvdålig sikt och minnesbilder från fjolåret dök genast upp. 13 deltagare trotsade utsikterna och gav sig upp på Geten, där lössnön fyllt igen många av gårdagens spår – men bara nätt och jämnt. Några åk senare med hela gruppen hade vi skapat en alldeles egen pist, så det var riktigt fin åkning. Efter en lång stigning bar det av nerför i ett långt, obrutet och bekvämt snarare än utmanande åk till den s.k. Parken, där vi återigen tajmade in en värmande sol för lunchtimmen. En ny uppdelning senare (denna gång i “snabb” och “mindre snabb”) gick ena hälften upp mot den södra toppen medan den andra höll sig närmare Personalbacken. Sikten högre upp var rätt dålig, men snön var bra. Fest på kvällen, som ändå inte blev alltför sen.
Söndag
En strålande morgon övergick i en än mer strålande dag och det stod tre tappra deltagare vid vår stolpe kl. 09.00 – övriga anmälda hade sjappat/tagit sovmorgon. Efter den första mycket varma stigningen och det därpå följande inledande åket gav en av dessa upp p.g.a. förkylning och en av de andra var en av Fjällfestvolontärerna från Hållands folkhögskola, så det blev tre ledare på en elev. Fint ska det vara. Det blev bara varmare och varmare ju längre dagen gick och vind märkte vi inte mycket av. Vi bestämde oss för att slutligen besegra Toppen, men som brukligt drog det in ett moln under precis de minuter vi befann oss där – sedan klarnade det helt och hållet. Den första biten ner var lite spännande med ett lager lössnö ovanpå betong, men därefter blev det rent fantastiskt. En likaledes varm lunch senare lades nya svängar i denna nedre del innan det var dags att attackera Personalbacken en sista gång.
Simon och Kalle tackar för i år – och vi ses väl i Storulvån nästa vår?