Tanken med vår nyaste offpistresa Free Heel Paradiso har från början varit att göra toppturer i vårvinterföre och -väder, men hittills har vi ”tvingats” stå ut med kallsnö och puder. Nu, tredje gången gillt, slog dock den ursprungliga planen in och vi bjöds på strålande dagar med riktigt smörig snö!
Som vanligt började delar av gänget komma upp i förväg och den växande skaran testade olika områden och åk under första hälften av veckan. Förhållandena gick från hårda och blåsiga till mjuka och soliga och väderprognosen lovade mer av samma sak under resten av veckan, så även om det var mindre snö i år än vi blivit vana vid var vi ordentligt taggade på de kommande dagarna.
Eftersom samtliga deltagare var på plats redan på onsdag kväll den här gången drog vi igång hela arrangemanget en dag tidigare än planerat och styrde kosan mot vårt favorittillhåll Gemken, där vi för en gångs skull var helt ensamma. Vägen upp genom bäckravinen hade redan börjat bli mjuk och det blev bara bättre längre upp på fjället. Vädret var strålande och den första fikarasten togs med bägge de närliggande topparna i sikte.
Därefter siktade vi mot Praahkoetjåhke, som vi inte varit upp på tidigare, där större delen av gruppen besegrade toppen och sedan fick ett helt okej men varierat åk mer eller mindre rakt ner, medan restrerande nöjde sig med ett lite kortare med mjukare åk från sadeln mellan topparna. Näst på tur stod själva Gemken där snön var hårdare, men efter lite skråande fick vi fina svängar även här. Efter fikarast nummer två delade sig gruppen åter där ett gäng begav sig uppåt igen medan det andra anträdde nedfärden som bjöd på rejält smörigt före så här på seneftermiddagen, nästan hela vägen ner till älven. Inte alls pjåkigt för en premiärdag!
På fredagen återvände vi till vårt nyupptäckta ställe ovanför Bergnäsbäcken, som lägligt nog uteslutande består av en sydsida. Under fjolårets två besök gjorde den kraftiga vinden att vi aldrig kom högre än trädgränsen, men under rekningen tidigare under veckan hade vi tagit oss hela vägen upp på den närbelägna toppen. Hälften av gruppen gjorde detta även idag, men olägligt nog drog det in en tjock molnskärm just då så första åket skedde i lite halvtaskig sikt och ett bara delvis uppluckrat ytskikt.
Molnen drog dock snart vidare, så resten av eftermiddagen ägnades åt mången vända i den allt mjukare sluttningen, där man ibland fick se upp så man inte sjönk för djupt. Snacka om vårsmör! Nedfärden genom skogen var till en början fin, men sista biten ner till skoterspåret blev… låt oss säga ”äventyrlig”, med våren på urstark frammarsch.
Till lördagen hade vinden ökat men solen och värmen bestod, så vi begav oss ändå upp på kalfjället rakt ovanför byn. Här delade sig gruppen åter i två, där den ena halvan följde dagens huvudalternativ och satsade på den stora bäckravinen mellan Murtsertopparna trots att aspekten där är väst-nordvästlig. Detta skulle visa sig inte spela någon större roll då värmen gjorde allt hur mjukt som helst framemot lunchtid ändå, inklusive alla vindvågor, även om vinden verkligen friskade i uppe i passet. Det blev några riktigt härliga åk både i och ur ravinen – och vilka vyer sedan…
Den andra hälften gick mot Storkittelhobben och Jungfruvårtan för att istället få sig en rak sydsida. Här var det som väntat rejält smörigt och det blev många åk innan det var dags att bege sig ner mot skidspåret och Kungsleden. Bägge grupperna sammanstrålade sedan vid backens fot för en spontan after ski i solen.
Arrangemangets sista dag blev avkortad då ett par deltagare lämnade Hemavan redan på morgonen och flera andra behövde vara tillbaka vid lunch för att pricka sin hemresa, så därför blev det en repris på gårdagens sydsida, men med en mer direkt uppväg nu när vi hade planen klar för oss redan från start. De senaste dagarnas starka värme hade tagit hårt på snön och det var nu med vissa kringelkrokar som de nedre regionerna behövde passeras, men uppe på fjället var det fortsatt (vår)vinter – och vinden hade lagt sig helt. Första åket var bara halvmjukt, men de som höll ut till nästa fick en finfin nedfärd till skidspåret i vårsolens sken. En härlig avslutning på en härlig (lång)helg!
Som sagt så var det just sådan här snö och sådant här väder som vi hade i tankarna när vi inrättade Free Heel Paradiso och även om vi förstås haft hur kul som helst under de tidigare två årens resor med vinterlika förhållanden var det med betydande tillfredsställelse vi nu så att säga fick skäppan full. Vårvintern har något visst och det är en ynnest att kunna utnyttja den, särskilt när ingen av oss hade någon som helst vinterkänsla kvar hemmavid sedan länge. Stort tack för i år!
Hej och tack för ett suveränt arrangemang. Det var jättebra att vi kunde köra igång redan på torsdagen. Då gjorde det inte så mycket att söndagen blev lite kortare på grund av tidig hemfärd. Valen av toppturerna var väldigt bra. Gick bra att anpassa efter gruppens olika önskemål. Maten funkade utmärkt.