En långhelg i telemarkens tecken

Telemarkens världscup återvände till Trillevallen för andra året i rad med den äran och efter fjolårets goda erfarenheter gick ÖTC denna gång all-in på testutrustningsfronten. Det har förmodligen aldrig funnits så mycket telisprylar att låna på ett och samma ställe förut i det här landet – och intresset visade sig matcha eller till och med överstiga efterfrågan!

Det kändes som att vi hade pjäxor och skidor i överflöd, men ändå så var det mesta ofta utlånat. Extra roligt var att vi med hjälp av det norska skidförbundet även hade en hel del barn- och ungdomsutrustning och att vi därmed kunde ingå i FIS initiativ Telekidz, som syftar till att underlätta återväxten inom sporten eftersom det annars ofta är svårt för att inte säga omöjligt att få tag i prylar för de yngre. Detta utnyttjades också flitigt, där åtminstone ett tjugotal barn deltog i våra instruktörsgrupper under tävlingsdagarna.

Även fullstora åkare hade fina möjligheter att prova nytt, då Scarpa tillhandahöll en lång rad med nya TX Pro-pjäxor, plus några TX Comp, och det fanns testskidor av olika modell med olika bindning att tillgå – och till detta kom även en del 75 mm-grejer. Det var verkligen full fart i både utlämning och skidskolan och såväl klubben som telemarken i sig var väl synliga under alla dagarna.

Så till tävlingarna, då. Här stod Olle Collberg för de stora utropstecknen även i år, med den mycket imponerande placeringsserien 1–4–2 i världscupen och slutligen en vinst i seniorklassen i SM, varav torsdagens delade förstaplats var första gången i telemarkens världscuphistoria som det inte gick att skilja två åkare åt. Olle var dock långt ifrån ensam bland hemmaåkarna om att göra toppresultat, utan hela landslaget stod för riktigt starka insatser under hela helgen, med flera personbästa slagna.

De internationella elitåkarna bjöd också på rafflande underhållning, där den kluriga Ripbranten verkligen visade sig utmanande för många. Att sedan telemarks-SM fick så pass stort genomslag som det fick trots – eller kanske på grund av? – sin ytterst långa bortavaro var också väldigt positivt. Kort sagt blev det en smått fantastisk tävlingsperiod här på hemmaplan, dessutom med en otroligt vacker vinterinramning.

Vi vågar därmed återigen ta ordet ”succé” i vår mun, för hela arrangemanget med världscup, SM, festival och allt, och det kändes mycket värt att det försiggick telisaktiviteter lite överallt i anläggningen så att allt inte blev koncentrerat till tävlingsbanan. Såväl åkare som FIS själva håller med, så det här lär inte vara sista gången vi får se telemarkseliten – den internationella såväl som den nationella – mäta sina krafter i Sverige, Jämtland och Trillevallen!