Efter en riktig kanonvinter smälter nu snön fort, men vi drar ut på säsongen så länge vi kan och avslutar med en sedvanlig topptur i vårsolen. Som vanligt siktar vi på Åreskutan helgen efter att anläggningen stängt, vilket i år innebär lördag 5 maj. Klubben bjuder på grillkorv!
Nu på lördag 6 maj är det dags igen – det årliga bemästrandet av Åreskutans vårsnö, förhoppningsvis även i vårsol. Denna dag är öppen för alla, även icke-medlemmar och icke-löshälare, så det är bara att hänga på.
Kom och avsluta säsongen med oss!
Slask i stan, snö i fjällen – det är så det brukar vara under denna årets femte årstid. Här är några tips på vad man kan sysselsätta sig med framöver:
Topptursträff på Sylarna
Klätterklubben träffas på Sylarna den 30 mars–2 april för klättring och/eller toppturande, där det bara är att haka på för den som vill.
Mer information »
Fjällfest
Denna fjällsportsfestival fyller 10 år i år, där ÖTC under de senaste sex kört telisturer – och i år blir det sjunde. Väl mött i Jämtlandsfjällen den 6–9 april!
Mer information »
Topptursdag
Årets säsongsavslutning är planerad till lördagen den 6 maj, med sedvanlig grillning på lämplig fjällsluttning – med största sannolikhet belägen på Åreskutan. Mer information kommer när det börjar närma sig, men markera datumet i almanackan redan nu!
Ta gärna även chansen att utnyttja de långa dagarna och den kvardröjande snön till egna aktiviteter knäböjare emellan. Lägg in en träff i telemarkskalendern och/eller skriv i samåkningsforumet för att hitta sällskap!
I lördags var det åter dags och inte mindre än 15 deltagare samlades i Ullådalen bland alpinträningslägrets betydligt större antal för att i vanlig ordning snylta lite grann på den under endast en halvtimme verksamma liften. Därefter bar det iväg uppöver medelst hudning ett tag i den växande värmen, innan vi vände skidspetsarna neråt för ett första smöråk in i Tväråvalvet. Finfint!
Vi börjar som vanligt – med lift…
Här var det vinter
Dags att åka!
Sedan bar det av upp i Valvet, i takt med att både solsken och vind ökade, varefter vi gav oss på ett ditintills okänt åk norr om Blåsten. Och vilket åk sedan – snön var visserligen lite sugande under vissa delar, men det brantare mittenpartiet var hur bra som helst! Vi fortsatte tills snön tog slut och fällde sedan upp grillarna, vilket krävde lite mer jobb än vanligt p.g.a. seg kol och märkbar vind, men sedan blev det korv för hela slanten. Här anslöt även en 16:e deltagare, som inte hunnit med morgonliften och därmed hamnat på efterkälken.
”Här kan man åka! Tror jag.”
Kanonåk
Utsikt över Kallsjön och Skäckerfjällen…
…från lunchplatsen
Ingen korvbrist här inte
Det hade nu hunnit bli ordentligt varmt även om solen ofta skymdes av slöjmoln och vägen tillbaka upp till vesselspåret från Huså kändes längre i den riktningen. Väl framme vid Blåstensgrytan delades gruppen i tre, där ett par tackade för sig och for tillbaka ner i Tväråvalvet, några andra slog sig ner i en soldriva och resten gav sig på det trevliga glidaråket rakt österut från kanten nedan toppbranten. Här var det lika smörigt som tidigare och vi fick många fina svängar innan det var dags att traska upp till de väntande igen.
På’t igen!
Uppdelning pågår
Inte illa, det här heller
När gruppen återförenats tog vi oss an den sista stigningen upp till toppen, vilket innebar en hel del sicksackande mellan den allt smörigare blomkålen i allt klarare väder. Väl uppe hölls sedan som utlovat en tyst minut för den nyligen avlidne Bengt Björk, med totalt 18 deltagare varav en på telefon. Detta var en dag, en tur och ett tillfälle som han verkligen skulle ha uppskattat.
Alla på topp
Utsikt mot Sylarna och Snasarna
Utsikt mot Oviksfjällen
Sedan anträddes den långa nerfärden, som hade samma sträckning som ifjol, men det var både mer och mjukare snö den här gången. Den starka värmen de senaste dagarna hade medfört ett kortare barparti (eller kanske ”bärparti”), men annars var det åkbart i princip hela vägen ner till och genom pistsystemet, där det var riktigt fint före på slutet. Vilken tur det blev (igen)!
Ner i Solravinen
Lokal snöbrist
Som avslutning traskade vi åter genom skogen bort till Simon & Anna i Vik, där det blev ytterligare en grillfest av betydligt större mått i glada vänners lag i den gassande solen. Ett perfekt slut på en bra säsong – även om det bara var 50 % telisåkare i gruppen denna dag… 😉
Ner till sommaren
Toppturare är hungrigt folk!
Film från dagen:
Tack för den här säsongen – och kom ihåg årsmötet den 16 juni!
Som många säkert sett i medierapporteringen under den gångna helgen så har en medelålders Årebo förolyckats i en lavin i norska Rauma. Det som många nog inte vet är att personen ifråga var en framstående medlem i Östersund Telemark Club. Så här skriver vår ordförande Daniel Hedin:
ÖTC:s instruktör Bengt Björk omkom i helgen i en lavin i Norge, när han gjorde en av de saker han har njutit av så mycket – skidåkning. Bengt har haft ett långt och aktivt engagemang i och utanför Östersund Telemark Club, för utvecklingen och spridandet av telemark. Telemarksvärlden har förlorat en skidåkare, en förebild, en vän, medan hans familj har förlorat en livskamrat och en förälder. Ja, världen har förlorat en god människa. Vila i frid, Bengt.
Med anledning av detta kommer lördagens topptur i Åre att hållas till Bengt Björks minne – en passande hyllning till en skidåkare av rang hemmahörande i just Åre. En tyst minut för Bengt och andra lavinoffer planeras att hållas på Åreskutans topp.
Anmäl ditt deltagande senast onsdag 4 maj om du vill vara med.
Våren stormar fram, även om det snöade på fint idag, så det är dags att börja snegla på säsongsavslutningen. I vanlig ordning bjuder ÖTC in till en topptursdag med traditionsenlig grillning, som i år infaller lördag 7 maj.
Preliminärt mål är som brukligt Åreskutan, men turen kommer att anpassas efter rådande väder- och snöläge. Vid finväder blir det även after telis hemma hos Simon i Vik med mer grill, precis som i fjol.
Det kostar inget att vara med på denna aktivitet och man behöver heller inte vara medlem (eller ens åka telemark, även om vi förstås föredrar det…), men däremot behöver man föranmäla sig så vi vet hur mycket grillkorv som ska köpas in. 🙂
”Finns det verkligen nog med snö att åka på fortfarande?” var det nog många som undrade inför årets topptursdag, med tanke på den vinter (eller brist därpå) som varit – och svaret blev ett otvetydigt ”jajjemensan”! Denna gång lockade aktiviteten hela 15 deltagare, vilket är mer än på många år. Heja!
Som vanligt utgick turen från Ullådalen och till vissa deltagares milda förvåning började dagen med två liftåk(!) – regionala alpinträningsläger är bra att ha ibland. Sedan var det hudar på, varefter en mer traditionell bestigning av Västerskutan tog sin början, med attack från väster p.g.a. snöläget. Det spådda finvädret hade ännu inte infunnit sig och såväl vind som låga moln dämpade stämningen något, men vid första åkets början var sikten ändå fullgod.
Pyttsan!
Alpinister
Sol på Mullfjället
Är det hitåt vi ska?
Första biten ner mot den vanliga grytan var av typen ”håll i löständerna”, men sedan blev det bättre – mycket bättre! Fin lössnö, till och med av kall beskaffenhet – och så kom solen fram också. En varm och skön grillpaus följde, som seden bjuder, innan det var dags att trava uppåt igen, denna gång med siktet inställt på själva Skutan.
Kallsnö!
Lunchpaus
På’t igen
Vädret blev bättre och bättre och när vi väl nått toppen gav även vinden med sig. Tre deltagare valde att vika av ner i Tväråvalvet före den sista stigningen, medan resten av gänget så småningom tog sig för nerfärden som följde samma sträckning som ifjol.
Till topps!
Västerskutan och Skäckerfjällen
Kabin berg
Gruppen på toppen
Helags och Sylarna vid horisonten
Snöförhållandena var märkbart bättre den här gången, med avseende på både mängd och kvalitet (läs: osugighet). Vi fick flera riktigt fina åk (och tyvärr även en skada) innan vi nådde tillbaka till pisten, där underlaget verkligen var på upphällningen – det var bokstavligt talat den sista snön vi åkte på mot slutet.
Terränghinder
Samlingsplats
Kanonåk
Nytt terränghinder
Sista biten före pisten
Turen avslutades med en trivsam skogspromenad hem till Simon och eftersom himlen nu var klar och luften varm kunde den annonserade grillfesten (ja, en till) genomföras som tänkt. Stort tack till Simon och Anna för allt fixande samt upplåtande av veranda!
Sommarkänsla
Grillmästaren själv
Och vad vore väl en sån här aktivitet utan en illustrerande film? (Som synes hade vi med oss flera som ännu inte bekänt sig till Den Rätta Läran, men vi jobbar på det…)
Detta evenemang gick visserligen under titeln ”säsongsavslutning”, men vi vill ändå pusha för det stundande årsmötet den 10 juni. Ingen grill där, men väl fika…
Jodå, det blir en topptursdag i år också (skam vore väl annars). Lördagen den 9 maj är det dags och som vanligt vankas det grill under dagen. Åreskutan är som brukligt det hägrande målet och den exakta rutten vi väljer bestäms utifrån rådande förhållanden.
När vi kommit ner från fjället igen är planen att ha en fullfjädrad avslutning hemma hos Simon i Vik, så länge vädret är med på noterna. Vi ses!
ÖTC:s traditionsenliga topptursdag genomfördes i år den 10 maj. Tyvärr hade den likaledes traditionsenliga Grillmästaren råkat ut för en skada i samband med utövande av en livsfarlig sommaridrott, så Simon fick träda in som vikarierande färdledare – fast utan grill. Fem sugna toppturare samlades i Björnänge på morgonkvisten och for sedan vidare till Ullådalen, där det vanliga distriktsalpinlägret skulle hållas som planerat, efter vissa om och men, vilket innebar att vi kunde påbörja själva toppturen två liftlängder upp.
Det hade kommit märkbara snömängder under den senaste veckan, så vägen upp till toppen var oproblematisk. Vädret var övervägande molnigt, men också varmt och nästan vindstilla. Strax under toppen drog det in dimma, vilket gjorde fikarasten utanför toppstugan till en isolerad historia.
Trampa på
Gondolen berg
Dimman drar in
Drakrygg
"Var kom all denna maräng ifrån?"
Därefter bar det ner mot Blåstensbranten, i växlande sikt. Själva åket var till största delen mjukt och fint, bara man såg nåt, och vi fortsatte en god bit ner. Kul!
På kanten till branten
Fin snö
Spårläggning
En klättring senare var det dags för en ny fikapaus på toppen och nu hade en sjätte deltagare anslutit. När vi var klara dök det upp ett helt kompani andra skidåkare (med konstiga bindningar) och efter ett kort hejande pekade vi våra egna skidspetsar neråt och satte av i riktning mot byn.
Kallsjön
Framsidan
Vi följde en likartad rutt som ifjol, med avbrott för ett dropp längs vägen där Simon satsade allt – och en bit nedanför letade Daniel upp den enda stenen på ett stort snöfält med hjälp av knät. Under följande fina bit ner mot Lillskutan började sugsnö göra sig påmind, för att bli riktigt akut vid Totthummeln.
Nedan droppet
Det suger
Omplåstring
Gruppen samlad på Lillskutan
Inte Östra Ravin den här gången
Åk runt
Sista biten ner skedde i pist, först som störtlopp för att över huvud taget få någon fart, men mot slutet blev snön plötsligt hårdare och det gick att få till en fin serie svängar – om man hade nån ork kvar i benen. En skogspromenad senare kom vi fram till Simons enkla boning och slutet på en trivsam avslutningsdag. Väl mött nästa år!
Åresjön nedan
Åreskutan ovan
Åre har nu stängt för säsongen, vilket innebär att fältet är fritt för allehanda vettvillingar som skyr såväl pister som liftar. Nu på lördag den 10 maj sällar vi oss till denna skara och letar oss ut i den kvarvarande snön. Fin vårskidåkning, grillkorv och trevlig samvaro utlovas! Här krävs varken deltagaravgift eller medlemskap (eller ens telisutrustning, faktiskt, men varför skulle man vilja använda nåt annat?), så ta med grannen.
Då snöförhållandena denna vinter som bekant varit, låt oss säga, intressanta lämnar vi den exakta destinationen öppen så länge, för att se vad den kommande veckan har för påverkan. Därför samlas vi vid macken i Björnänge kl 08.30 och åker sedan vidare därifrån till turens vid det laget fastslagna start.
