Nu är första omgången av vinterns kvällsträningar i Gustavsbergsbacken avklarade. Nästa vecka är det sportlov och backen är då öppen för allmänheten istället, så det är alltså ingen kvällsåkning på måndag 6 mars.
Om snötäcket håller och backen inte begränsas av andra skäl planerar vi att dra igång med en andra omgång vecka 11 och sedan hålla på fram till påsk, i mån av snö och intresse. Vi återkommer lite längre fram hur det blir med detta när vi ser hur det ser ut och eventuellt får uppdaterade direktiv från kommunen i händelse av snöbrist.
Uppdatering: Vi drar igång igen den 13 mars som planerat och därefter är det upp till Kung Bore.
Under tiden påminner vi om träffen i Bydalen på Världstelemarksdagen nu på lördag 4 mars!
Telemarkens egen bemärkelsedag stundar åter och i år infaller den lördag 4 mars.
ÖTC har i ett antal år bjudit in till en träff i Bydalsfjällen för att fira denna dag och i år tänker vi oss någon form av topptur om möjligt, alternativt i (eller i närheten av) pisten – eller både och. Vi ser vad vi kan få ihop utifrån anmält intresse, helt enkelt – det viktiga är att åka telis tillsammans!
Nu är det dags – anmälan till årets offpistresa till Kittelfjäll den 16–19 mars är öppen!
Free Heel Fiesta står för åkglädje och frihet, vilket vi tar fasta på och söker oss ut på fjället och i skogen för att hitta de där riktigt härliga åken som många missar. Oavsett om du redan är mångårig offpisträv eller just blivit nyfiken på att utforska världen utanför pistkäpparna så är det här resan för dig. Och ja, vi kommer även att erbjuda en grupp som tittar närmare på Kittelfjälls berömda raviner, stora som små, som nås från liftsystemet.
Sista anmälan är den 19 februari, men i vanlig ordning är platserna begränsade så vila inte på hanen. Ut på tur, aldrig sur!
Så kunde den äntligen bli av, en helt vanlig upptaktshelg efter två coronaår. Deltagarantalet var väl inget att skryta med den här gången, men det var däremot föret – vilken superhelg det blev!
Flertalet deltagare hade tagit chansen att påbörja åkningen under fredagen (en riktig entusiast började t.o.m. redan på onsdagen) och möttes av ett alldeles utomordentligt pistföre och trivsam väderlek. Mycket bra (tjuv)start!
Ingen trängsel här inte
Sista åket
På lördagen drog ordinarie program igång med två skidskolegrupper som kunde njuta av det fortsatt fantastiska föret, även om vädret nu var av det molnigare slaget. På eftermiddagen avgjordes klubbmästerskapet åter i form av att uppnå minsta differens mellan två på varandra följande åk i Hovdes selftimerbana (som faktiskt fungerade i år), där Kjell-Arne Blom kammade hem segern med smått otroliga och definitivt ointagliga 0,01 sekunders skillnad. Heja!
Molnig morgon
Laddade deltagare som väntar på…
…att susa nerför KM-banan
Föret var faktiskt så bra att det övernattande gänget åkte till liftarnas stängning på Hovdesidan och sedan fortsatte i den upplysta Drommen av bara farten i ytterligare en timme – det gick bara inte att sluta, hur trötta benen än var. Vilket annat ställe bjuder på perfekt underlag i sin huvudbacke klockan kvart över fyra en lördagseftermiddag?
Under natten mot söndag började det snöa och även blåsa, vilket gjorde att högzon var stängd på grund av vind och dålig sikt. Det gjorde dock föga, då det stundtals riktigt täta snöfallet tillsammans med snödrevet byggde på bra överallt nedanför trädgränsen, så till eftermiddagen kunde det uppbådas härlig puderåkning bara man visste vart man skulle peka skidspetsarna. Det blev ännu en fullmatad dag, där det åter bjöds på närmast oslitna förhållanden i delar av Drommen sent på eftermiddagen. Vilken dag!
Sånt här gör en skidåkare glad
Skidskolan i full gång…
…med olika stilar
Här är pudret
Här också, trots den sena timmen
Parallellt med den vanliga skidskolan pågick även en instruktörsutbildning på grundnivå, som en fortsättning på de introtillfällen vi körde förra säsongen. Tre adepter drillades i dagarna två och fick såväl öva sig själva som studera de andra skidskoleeleverna. Även här var det idel glada miner, som synes.
Stavarna kan hanteras på många olika sätt
Positivt i instruktörsgänget
Efter att ha snappat upp en extra knäböjare under pågående aktivitet blev det totalt 16 deltagare allt som allt denna gång och i vanlig ordning var det Martin Hellberg med bistånd av telemarkssamojedveteranen Kodiak som stod för arrangörsskapet. Vi återvänder också till Bydalen den 4 mars för firande av årets Världstelemarksdag, så missa inte det!
Nu på måndag 9 januari börjar vinterns kvällspass i Gustavsbergsbacken på Frösön. Tiden är framflyttad en halvtimme jämfört med tidigare år, så klockslagen som gäller är 19.30–21.30. En annan nyhet är att vi under januari månad kommer ha lite extra fokus på nybörjare, så tipsa folk som är nyfikna att prova på!
I övrigt är det sig likt, d.v.s. det blir en kombination av övningar och fri åkning, deltagandet är gratis för medlemmar (och prova-på:are) och vi fortsätter efter sportlovet om backen och intresset håller.
Eftersom parken i Björnrike inte är färdig ännu kommer vi att flytta telemarkscampen den 28–29 december, som var tänkt att äga rum i just Björnrike, till Åre istället. Samma upplägg och tid, bara annan plats! Anmäl dig senast den 26 december.
Så var det åter dags för den sedvanliga upptaktshelgen, som även denna gång arrangeras i Bydalen. Skidskola för vana som ovana, fin åkning, klubbmästerskap, trevlig samvaro knäböjare emellan… kan det bli bättre? (Nä.)
Datumen som gäller är i vanlig ordning helgen vecka, d.v.s. den 13–15 januari, och sista anmälningsdag är den 26 december – men då vi bara har ett visst antal platser till förfogande finns inga garantier att de inte hunnit ta slut tills dess, så vad väntar du på?
Vi ses i backen! Och, känner du folk som är nyfikna på telis: dra med dem också!
Nu följer vi upp förra vårens succé med två nya telemarkscamper med park- och freerideinspiratören Andreas Sjöbeck! Den första går av stapeln i Björnrike redan den 28–29 december och den andra i Åre den 1–2 april nästa år. Deltagandet är kostnadsfritt (utöver medlemskap), men varje deltagare står för liftkort och eventuell bespisning själv.
Tipsa gärna folk du känner som du tror kan vara nyfikna, vare sig de redan åker telis eller inte!
Det verkar ha gått troll i väderprognoserna för våra aktiviteter den här säsongen, för även inför topptursdagen såg det illa ut med hård vind och nederbörd. Sex skidåkare, varav en med fast häl, hade dock trotsat förutsättningarna och efter en kort överläggning vid morgonsamlingen bestämde vi oss för att skippa Ullådalen, Tväråvalvet och Skutan helt och hållet och drog istället vidare till Tegefjäll, där vi räknade med att kunna hitta lite mer skydd. Vädret var egentligen rätt bra i grunden, med mycket sol och blå himmel, så det gällde bara att pricka hålen mellan snöbyarna och söka lä från nordvästvinden resten av tiden.
Med hjälp av ”lämna en bil i botten”-tricket började vi turen vid toppen av vägen och traskade ledigt uppför genom den utglesade skogen och det intilliggande liftspåret till foten av Tyskhuvudet, där snön var lovande mjuk. Vi siktade på den första avsatsen som nåddes utan problem, men väl uppe tog vinden i för fulla muggar, så en välplacerad liten grandunge fick stå för skyddet under avhudningen. Precis då drog en av de täta snöbyarna in, så det var bara att vänta några minuter till nästa solfönster öppnade sig, något som underlättades av SMHI:s realtidsradarbilder.
Första stegen
Upp på Tyskhuvudet
Utsikt över Åredalen
Då väntar vi
Det blev ett riktigt bra första åk ner till liften, där bara den första svängen precis på krönet var lite hård, annars var det mjukt och fint för hela slanten. Därefter fortsatte vi ned halvvägs i pisten, med fortsatt riktigt bra före (och lite publik) innan vi satte oss ner för en första fikarast i ett soligt och nästan vindstilla skogsbryn. Bra start!
Första biten
Andra biten
Vi följde sedan Vildmarksstigen upp och hamnade i en rejäl snöby på vägen, men det lättade lagom till att vi nådde kalfjället, så snart var vi uppe vid grandungen igen. Denna gång fortsatte vi uppåt i ravinen, på behörigt avstånd från den imponerande hängdrivan som kalvat stora klossar, och vände skidspetsarna nedåt när vi nått dess slut. I början var det väl flackt, men sedan blev det lite bättre innan vi hamnade i mer gamla rasrester som skumpade till det ordentligt.
Jättetätt snöfall…
…längs Vildmarksstigen
Upp i himlen
De här vill man inte hamna under
Ner i ravinen
Nästa brantare parti utgjordes av riktigt slaskig snö bredvid en forsande bäck, med naturliga hinder i form av stenar och buskar, och sedan vek vi in i skogen för att komma tillbaka till huvudspåret. Där inne hade det tinat på bra, så lite gräs- och ljungkänning blev det innan vi kom ut i toppen av det hygge vi hade siktat på. Där hade också solen tagit hårt, så det var inga stora marginaler mellan stock och sten, men nog gick det att åka även där alltid.
Mjukt och vårigt…
…med rinnande vatten intill
Mer vårkänslor på väg mot hygget
Precis åkbart
Liftspåret utgjorde åter uppväg och när vi nådde toppen satte vi oss ned på café WigWams utebord för ett andra fika. Därefter fortsatte upp till grandungen igen och snön i kalfjällssluttningen var nu en helt annan än förra gången på grund av all påfyllning som kommit. Det blev ännu ett fint åk ner till liften och därefter i pisten till botten av Vildmarksstigen, som begagnades uppåt ytterligare en gång.
Fika #2
Nya spår
Nära älg-upplevelse
Bara våra spår
Nu var det dags för sista åket och denna gång nöjde vi oss med att gå upp till trädgränsen ungefär halvvägs upp till avsatsen, för att lägga nya spår i en hittills oåkt yta längre åt skier’s right. Efter ytterligare en radarstödd väntan på ett solfönster fick vi ett riktigt kanonåk och sedan var det bara att bränna hela pisten ner till botten, efter att vi kört ännu en orörd linje i den ytterst glesa skogen längst upp. Det var riktigt smörigt hela vägen ner, men utan sugeffekt, och den allra sista biten var skral nog att den förmodligen inte längre är åkbar nu.
Löst och fint
Bevis för en rolig dag
Vår i dalen
”Vältajmat” var ordet för dagen och vi fick åter ett bevis för att det alltid går att hitta bra åkning nånstans – vilket den här gången inte var på Åreskutan, särskilt inte dess västsida – och att situationsanpassad skidåkning gäller på alla nivåer. Tack för i år!
ÖTC bjuder enligt ”same procedure as every year, James”-principen åter in till säsongsavslutning med topptur på Åreskutan lördag 7 maj! Vi samlas i Björnänge på morgonen och tar oss sedan vidare dit där snön är bäst för dagen. Om såväl intresse som väderförutsättningar finns kan det även bjudas på gemensam grillning efter turen.
Alla som vill får delta, under hela eller delar av dagen, oavsett medlemsstatus eller bindningstyp, så ta med en kompis och häng på!
