Den tredje upplagan av vårt offpistarrangemang Free Heel Fiesta med Kittelfjäll som resmål har genomförts med den äran, till de 16 deltagarnas stora jubel. Även Kittelfjäll hade drabbats hårt av den förhatliga februariblidan, men flera nyliga snöfall tillsammans med hårda vindar som flyttat stora mängder snö hade skapat superba förhållanden på många (men inte alla) håll i området.

Flera deltagare hade tagit chansen att åka upp i förväg och kunde särskilt under torsdagen njuta av till stora delar ospårad åkning i systemet, tack vare en kombination av en stor snödump och Tommys effektiva ledning. Kanonbra (tjuv)start!

Ett snöigt Kittelfjäll

Sköna svängar …

… i fluffig snö …

… som bitvis var riktigt djup

Till fredagen och den egentliga starten hade såväl snöfallet som vinden upphört och prognosen lovade en strålande dag. Vi tog därför tillfället i akt och klättrade upp på Borkafjället, där vi ännu inte hade varit. Vägen upp från sjön bjöd på en märklig blandning av djupt puder, stenhällar och blankis och ovanför trädgränsen tog de klassiska vindvalkarna vid. Efter en kortare fikapaus på mellandistans styrde vi kosan mot fjällets högsta topp på 1316 m ö.h., där frånvaron av vind inbjöd till mer fika.

Sol över Borkafjället

Lavingenomgång innan uppfärden

Här ska vi upp

Ut ur skogen

Från toppen bjöds det på milsvid utsikt …

… i alla riktningar

Det var fler grupper än vi i farten, men till skillnad från de andra valde vi att åka ner på nordvästsidan, där vi hade gått upp, på grund av såväl den nyliga ostliga vinden som den färska lavinprognosen i kombination med observationer under uppvägen. Första biten ner var ungefär så lurig som förväntat, men det blev bättre sedan, även om det kanske inte var fråga om några kanonåk.

Där vi inte åkte

Hyfsad start

Plötsligt kom vi dock in på ett (nästan) orört fält som dolts av en liten höjdrygg på uppvägen. Detta var verkligen ett kanonåk, med jämnt, fint puder en lång väg ner, så alla hudade genast upp för en ny vända med mungiporna i öronen. Resten av nedfärden var sedan en blandad kompott, men vi passade på att ha så kul som möjligt när tillfälle gavs. Vilken dag!

Fantastisk fortsättning …

… som krävde omedelbar upprepning

Delar av topptursgänget

På hemväg

På lördagen begav vi oss åter till Kana(a)ns land, där arrangörerna Tommy och Martin letat upp ett nytt åkområde med finfin snö. Finvädret var nu borta, men det var fortsatt svaga vindar och sikten i och kring skogen var god. Inne bland träden låg snön som väntat djup och det bjöds på både glesa och täta linjer bland björkar och granar. Det blev många vändor av varierande höjd – och hela dagen kunde den rödlistade(?) tvåbenta skandinaviska knäböjarens lockrop ”wo-hoo woo-hooo” höras överallt i skogens djup…

Steg ett: skotta till parkeringsplats för bilarna

Glatt humör på platten

Mot krönet!

Fint och löst i skogen

Avhudning nr 1

Kanonsnö (av den rätta sorten)

Även fast vi delat upp oss i olika grupper under de två första dagarna åkte vi på samma ställe, men på söndagen tog Tommy och ”Puckel-Sven” med sig ca två tredjedelar av gänget på en ny liftburen safari i Kittelfjälls berömda raviner, medan återstoden satsade på Daevnie och den glesa skog som bjudit på så fantastisk åkning de tidigare åren.

Vi blev inte besvikna den här gången heller, då det för att citera gruppledare Simon fanns ”läskigt mycket snö” och de enda spår vi såg till förutom de vi själva gjorde tillhörde en (1) hare. Det blev en mäkta njutbar avslutning på en succéartad helg, vilket även liftgruppen skrev under på.

Först på plats

Härliga svängar …

… och fri lek …

… i djup snö …

… utan hinder

Alla på rad

Fluff!

En viktig del i FHF:s uppdragsbeskrivning är att ”söka de orörda åken”, vilket vi verkligen lyckades med även denna gång. Vi är lite kluvna till att använda begreppet ”topptur” för att beskriva vad arrangemanget handlar om, då vi inte alltid tar oss upp på eller ens siktar mot toppar, utan vi åker dit där snön och därmed åkningen är bäst. Ofta hamnar vi då i en snörik skog någonstans, för är det något vi i den här klubben blivit bra på så är det att snoka upp hemliga skogar med massor av lössnö som ingen annan hittar…

Så, vi ses väl på nästa års fiesta, var vi än hamnar då? (Svar: Ja.)

Tack för i år!

Då var det dags att anmäla sig till årets upplaga av vår offpisthelg Free Heel Fiesta, som traditionsenligt infaller helgen vecka 11, d.v.s. den 14–17 mars 2019. Årets fiesta blir som förra året i Kittelfjäll där vi fortsätter utforska skidåkningen på fjäll, i skogar och raviner. Nytt för året är att vi ändrar boende till Granens stugby – det kommer bli mer familjärt men lite enklare standard än tidigare år.

Free Heel Fiesta står för frihet och snöglädje och även i år fortsätter vi FHF-traditionen att med stighudar och lavinutrustning utforska fjällen bortanför liftområdet för att söka den orörda snön och de riktiga kanonåken. Vi vet att allt fler gillar den typen av åkning och många andra känner sig nyfikna att prova, så under detta arrangemang erbjuder vi något för er alla och kommer ha gruppindelning utifrån deltagarnas ambitionsnivå och kunnande.

Sista anmälningsdag 12 februari – om inte platserna tagit slut innan dess!

Mer information och anmälan »

Så var ännu en lyckad Free Heel Fiesta över, denna gång – förvånande nog – med halva deltagarantalet mot för ifjol. Vi styrde åter kosan mot Kittelfjäll, som trots en påtaglig snöbrist erbjöd riktigt fin åkning förra gången, och i år var det annat ljud i skällan: stället låg stadigt kring (eller över) 1,5 m snödjup större delen av vintern vilket tillsammans med en distinkt avsaknad av blidväder lovade mycket gott. Kanske skulle detta bli den bästa fiestan hittills?

Fredagen grydde klar och kall, men vinden lyste med sin frånvaro och solen värmde ordentligt så hela gänget bestämde sig för att satsa på vidderna i Grönfjällsområdet. Väl inne i Grantonsskalet tog sig Katarinas grupp upp på sydsidan för några riktigt härliga åk, medan Simons grupp fortsatte till samma ställe på nordsidan som under fjolårssöndagen, fast nu tillät vinden och tiden att vi tog oss hela vägen till toppen av Jillie Skaarjehke. Nedfärden var betydligt bättre än sist i ett ordentligt långt åk, där den andra halvan ägde rum i en naturlig halfpipe.

Vita vidder

Åkbart mest överallt

Topp i sikte

Några tidigare spår i ravinen

The toppen is nådd

Klara, färdiga, åk

Övre delen avklarad

Senare på eftermiddagen sammanstrålade grupperna uppe på den södra ryggen för ytterligare något kortare åk innan det var dags att anträda återfärden. Här delade vi åter på oss och tog varsin sida – och båda grupperna fick riktiga kanonåk som avslutning på en superb första dag!

Fri …

… i hälen, …

… fri …

… i själen

Hela gänget inför sista åket (inklusive voffsing)

Är vi fortfarande i Sverige?

Fri i… ja, ni fattar

Löst i skogen också

Dag två började bättre än vad prognosen hävdade, med utfärdad vädervarning och allt. Katarinas grupp drog till Kana(a)ns land medan Simons grupp siktade mot Borkafjället, men efter att ha fått syn på en avskräckande mängd skidspår i sluttningen på andra sidan sjön ändrades den sistnämnda planen till Daevnie istället. Vinden tilltog allt mer och så småningom stod det klart att det inte skulle bli någon topp idag, men skogsåkningen var smått fantastisk – ännu bättre än fjolårets, som i sig var kanonfin.

Vinden blev allt värre under lördagseftermiddagen, med snöfall och dis som drog in från väster – något som långfararna slapp undan p.g.a. sin ostligare position. På kvällen hölls en smärre prisutdelning för s.k. ”anmärkningsvärda insatser” med prylar från vår sponsor Naturkompaniet i Östersund, sedan var det marsch i säng till vindens tjut.

Fin snö i nordost …

… liksom i sydväst

Daevnientjahke hägrar

Helt OK fikavy

Supersnö i skogen

På morgonen kändes det inte alltför illa ändå – verkligen inte så hårt som nämnda varning utlovade. Nog blåste det ordentligt uppe på fjället alltid, så hela gänget hamnade i Daevnieskogen, där snön hade ändrats betänkligt från dagen innan på grund av allt driv och ett nyligen omstartat snöfall. Åkningen blev därför utmanande, med en mycket högre vurpfrekvens än vanligt hos samtliga, men det var ju mjukt att landa…

Blåsigt väder …

… under sista dagsturen …

… men det gick fortfarande fint att leka i snön

Efter en gemensam lunch nere bland skyddande granar sprack det upp och det ymniga snöfallet avtog, så det blev en fin avslutning – och fler vurpor… Vi har en sällsynt god förmåga att nosa upp bra skogsrepor under FHF-turerna, det är bara att konstatera.

Fikagropen förbereds

Bättre väder efter lunch

De e bär …

… å åk

Ett stort tack till alla som var med och skapade en sån härlig helg – och särskilt till arrangörerna Tommy och Martin! Och till er som inte var med: Varför var ni inte det? Ni missade verkligen någonting extra!

Slutligen, till er alla: Visst ses vi i djupsnön nästa år??

Tommy och Martin kör ett kvällspass

FHF 2018 (+ fotograf Martin)

Från dokumentationsverktyget:

Missade du att anmäla dig till vår offpist- och topptursresa Free Heel Fiesta i Kittelfjäll nästa vecka? Då kommer en ny chans här, för just nu finns det en (1) ledig plats att hugga för den som är snabbast!

Hör av dig till någon av arrangörerna direkt vid intresse:

Martin Hellberg: 070-655 40 22
Tommy Molén: 070-656 66 45
E-post: fhf@telemark.se

Mer information om FHF »

Nu är det bara några dagar kvar på anmälningstiden till 2018 års Free Heel Fiesta i Kittelfjäll den 15–18 mars, som med fjolårets härliga erfarenheter och årets ännu härligare förutsättningar ser ut att kunna bli något alldeles extra! Vi sätter hudar under skidorna och utforskar under tre dagar både kända och okända åk varhelst vi hittar dem, på fjället eller i skogen, och/eller hänger i liftsystemet om Den Stora Dumpen behagat komma på besök.

Inte vill du väl gå miste om denna utsökta offpisthändelse? Nej, tänkte väl det. Då har du till midnatt nu på söndag 4 februari att anmäla dig – därefter måste vi släppa de logiplatser vi inte kommer att utnyttja.

Vi ses i Kittel!

Mer information och anmälan »

Nu är det dags att anmäla sig till ÖTC:s återkommande offpist- och toppturshelg Free Heel Fiesta, som i vinter äger rum den 15–18 mars i Kittelfjäll. Även fjolårets upplaga var förlagd dit och efter den succé den innebar måste vi ju bara återvända, särskilt nu när det ser ut att kunna bli en riktig kanonvinter!

Kittelfjäll erbjuder ett brett urval av gles skog, rännor, raviner och stora ytor på kalfjället, som alla har sin särart allt beroende på rådande väderläge. Vi betade av en del av detta förra gången, men det finns mycket kvar att utforska!

FHF är öppen för alla nivåer av åkare, förutsatt att man har någorlunda skidvana och kondition – och ett intresse för eller nyfikenhet på offpiståkning. Sista anmälningsdag är söndag 4 februari.

Mer information och anmälan »

ÖTC:s toppturshelg Free Heel Fiesta infaller traditionsenligt helgen vecka 11, vilket denna vinter innebär den 15–18 mars 2018. Årets fiesta blir i Kittelfjäll där vi följer upp förra säsongens succé.

Free Heel Fiesta står för frihet och snöglädje, och även i år fortsätter vi FHF-traditionen att med stighudar utforska fjällen bortanför liftområdet för att söka den orörda snön och de riktiga kanonåken. Vi vet att allt fler gillar den typen av åkning och att många andra känner sig nyfikna att prova och under detta arrangemang erbjuder vi något för er alla. Vi kommer ha gruppindelning utifrån deltagarnas ambitionsnivå och kunnande, så FHF passar alla nivåer av åkare förutsatt att man har någorlunda skidvana och kondition.

Boka in den här helgen och kom och upplev dessa turer med oss! Mer information kommer efter jul- och nyårshelgerna. Håll uppsikt på webbplatsen, på Facebook och i inkorgen!

Inför årets Free Heel Fiesta hade vi bytt resmål från Borgafjäll till Kittelfjäll för att få se och känna på lite nya sluttningar. Arrangemangets målsättning om att hitta orörda kanonåk som andra missar låg dock fast – och ännu en gång kunde vi infria den för de 26 förväntansfulla deltagarna.

Snöläget var dock inte det bästa från början – kraftig blida och hård vind hade gjort kalfjället barblåst och/eller stenhårt, men samtidigt räknade vi med att det kunde ligga djup och fin snö i skogen, bara vi hittade sluttningar med rätt aspekt. Fredagen blev därför en ren skogsdag, där halva gänget drog iväg till Kana(a)ns land medan resten höll sig närmare byn – och alla grupper lyckades med sin föresats, då det var både snöfyllt och glest på många håll. Bra start!

Glest var det här

Ännu glesare högre upp

Solen på besök…

…mellan åken

Snöig avslutning på dagen

Dagen avslutades med snöfall och tilltagande vind tillsammans med sjunkande temperatur, vilket tydde på att snöförhållandena i skogen skulle vara ännu bättre under lördagen. Vi tog därför chansen att dra iväg lite längre bort och söka nya domäner – återigen åt helt olika håll (men med samma aspekt på åken).

Trots viss inledande skepsis visade sig detta vara ett lyckokast, för det som väntade i dessa domäner var lössnö av fantastisk kvalitet och kvantitet, i en skog av samma eller ännu bättre gleshet (samt en och annan rågång…). Det är bara att konstatera att begreppet ”Hemliga skogen” från Borgafjäll är applicerbart även i Kittelfjäll, för åtminstone en av grupperna hittade även denna gång ett ställe där ingen förmodligen åkt skidor förut. Till på köpet var solen framme större delen av tiden och sikten var fullgod. Vilken dag!

Finns det lössnö där borta, månntro?

Vissa strapatser får man räkna med

Titta, här är ju lössnön!

Goda utsikter

Oåkt (nyss)

En rågång kan vara bra att ha ibland

Fin snö…

…i gles skog

Kväll över vandrarhemmet

På söndagen drog de flesta grupperna iväg till kalfjället trots allt, för att se ifall det gick att uppbringa någon åkbar snö där om man letade ordentligt. Det såg tämligen hopplöst ut på vägen upp, med extremt tunt och/eller hårt snötäcke på sina håll, men på lite högre höjd (och i rätt riktning i förhållande till vinden) började det ändå arta sig något.

Vädret var soligt och fint för det mesta, men en kylig vind gjorde fikarasten för den högsta gruppen effektiv (och dess skyddsgrop bakom en stor sten högst nödvändig). Efter ytterligare en hel del klättring blev det till slut ett riktigt fint och långt åk ner i dalen – skogsåkning är ju kul och så, men topptur är ändå topptur.

På väg in…

…bland de högre fjällen

Helt OK lunchvy

Bättre snö på höjd än i dalen

Halva åket avklarat

Hm, är det fortfarande vinter…?

Det blev alltså en riktigt bra helg även denna gång och det finns väldigt mycket kvar att utforska i området, då vi ännu bara skrapat på ytan – vi satte till exempel aldrig vår fot/skida i den liftburna offpisten, som Kittelfjäll annars är känt för. Stort tack till alla deltagare och arrangörer för en toppen toppturshelg! Repris nästa år?

Och vad vore väl en FHF-rapport utan en tillhörande FHF-film? Här kommer årets!