Årets upplaga av Free Heel Fiesta lyckades smita in precis före den värsta coronahysterin bröt ut och kunde därför som tur var genomföras som planerat. Förhandsrapporterna från Kittelfjäll pratade dock om utmanande (eller ”fostrande”) snö med bristande skare och annat skoj, så vad skulle de 22 deltagarna (och en fluffig hund) mötas av denna gång?
Utmaningar i fjällskogen
Även i år hade ett flertal deltagare valt att tjuvstarta sin vistelse och redan fått en hel del åkning innan det officiella startskottet gick på fredagsmorgonen, då vi än en gång färdades till Kanans förlovade land. Efter en grundlig lavingenomgång av vår fjälledarpraktikant Kim delade sig gruppen i tre och siktade på olika sluttningar i området.
Tjuvstart i Daevnieskogen
Lavingenomgång på platten
Snön var förvånansvärt mjuk och fluffig bara man kom upp lite grann från dalen, där den bristande skaren mycket riktigt rådde, så det blev riktigt härliga åk för alla i den glesa skogen. Vädret skiftade vitt, med allt från kräksnö och nollsikt till strålande sol och vindstilla. Vilken inledning!
Full sikt
Ingen sikt
Härliga svängar…
…i härlig snö
Lördagen inleddes med klarblå himmel och svag vind, så vi satsade på Grönfjäll och en längre tur ovanför trädgränsen. Grupperna tog olika vägar upp men sammanstrålade i sadeln mellan topparna 1100 och 989. Detta år var det sydostsidorna som visade sig vara allra bäst, så vi lämnade Klippfjället och nordsidorna därhän och satsade istället på en hel massa kortare åk ner till och genom den översta fjällbjörkskogen. Att vädret blev stadigt molnigare gjorde inte särskilt mycket när det fanns så mycket lös snö på stora, öppna fjällsidor. Bitvis var det riktigt djupt, så som man sällan ser det uppe på kalfjället. Ännu en dag som överträffade förväntningarna!
FHF:s motsvarighet till liftköer
Förmiddagsutsikter
Möte i sadeln
Till topps!
Inte så pjåkig fikaplats
Finn telisåkarna!
Hit men inte längre
Fluff!
Även söndagsmorgonen grydde vacker, men prognosen utlovade snöfall kring lunch. Vi satsade därför på lite kortare turer, särskilt eftersom det även var hemresedag: en grupp utforskade ravinerna i liftsystemet och de två andra tog sig an Bergsjöfjället rakt över ån från boendet, som var okänd terräng. Där fanns det riktigt spännande områden med sanslösa kuddformationer i skogen och snön låg mycket djup på de flesta ställen, så det blev en lekfull om än utmanande sista dag.
Solen på blixtvisit
Vägen västerut
Alla på en gång
Skumpigt i skogen
Kuddlandskap
Tjohoo!
Så, svaret på den inledande frågan blev, som vanligt: jättebra åkning och härlig gemenskap! För det som ÖTC och FHF verkligen har gjort till sin grej är att spåra upp (i dubbel bemärkelse) den bästa snön som finns att uppbåda, oavsett förutsättningar. Var kommer vi att leta nästa år, månntro?