Hela vecka 44 är det inköpsvecka på Naturkompaniet i Östersund, där du som ÖTC-medlem kan komma när som helst under ordinarie öppettider och göra ditt inköp. Rabatten är som tidigare 20 % på allt i butiken och för att ta del av den måste du ha löst medlemskap senast den 26 oktober.
Mer information »
Medlemsanmälan »
Kolla även in alla andra medlemsrabatter!
Ja, då var det dags igen. Sommaren falnar (snart), mörkret kommer krypande och snön väntar runt hörnet(?).
Vi har påbörjat planeringen av den kommande säsongens aktiviteter, som nog känns igen av de flesta som varit med förut, och uppdaterar informationen allt eftersom saker och ting börjar falla på plats. Under tiden går det alldeles förträffligt att betala in medlemsavgiften för säsongen 2019–2020 för att inte missa något när det väl bär iväg!
Östersund Telemark Club kallar till årsmöte enligt följande:
Datum: 11 juni 2019
Tid: 19:00
Plats: Busstorget, Östersund
Fika vankas!
Vår samarbetspartner Åre Skidsport säljer just nu ut både nya och begagnade telemarksgrejer. Det finns både NTN-pjäxor och begagnade skidor man kan köpa till paketpris med en ny NTN-bindning.
Skicka ett mail till info@areskidsport.se om du är intresserad!
Vi måste tyvärr meddela att årets topptursdag, som var planerad till den 4 maj, ställs in. Anledningen är att vi inte kunnat hitta någon som kan ta på sig att leda turen – och utan utsedd ledare kan klubben inte heller stå som arrangör för den. Tråkigt, men sant!
Skulle det däremot finnas intresse bland medlemmarna att genomföra turen/dagen på egen hand är det självfallet fritt fram att göra detta. Nyttja då vårt forum och/eller Facebooksida för att prata ihop er. Ullådalen brukar vara ett säkert kort som startpunkt, med Tväråvalvet och Blåstensgrytan som tänkbara mål.
Finns det andra förslag på säsongsavslutning, med eller utan skidåkning, tar vi gärna emot dem också!
Den tredje upplagan av vårt offpistarrangemang Free Heel Fiesta med Kittelfjäll som resmål har genomförts med den äran, till de 16 deltagarnas stora jubel. Även Kittelfjäll hade drabbats hårt av den förhatliga februariblidan, men flera nyliga snöfall tillsammans med hårda vindar som flyttat stora mängder snö hade skapat superba förhållanden på många (men inte alla) håll i området.
Flera deltagare hade tagit chansen att åka upp i förväg och kunde särskilt under torsdagen njuta av till stora delar ospårad åkning i systemet, tack vare en kombination av en stor snödump och Tommys effektiva ledning. Kanonbra (tjuv)start!
Ett snöigt Kittelfjäll
Sköna svängar …
… i fluffig snö …
… som bitvis var riktigt djup
Till fredagen och den egentliga starten hade såväl snöfallet som vinden upphört och prognosen lovade en strålande dag. Vi tog därför tillfället i akt och klättrade upp på Borkafjället, där vi ännu inte hade varit. Vägen upp från sjön bjöd på en märklig blandning av djupt puder, stenhällar och blankis och ovanför trädgränsen tog de klassiska vindvalkarna vid. Efter en kortare fikapaus på mellandistans styrde vi kosan mot fjällets högsta topp på 1316 m ö.h., där frånvaron av vind inbjöd till mer fika.
Sol över Borkafjället
Lavingenomgång innan uppfärden
Här ska vi upp
Ut ur skogen
Från toppen bjöds det på milsvid utsikt …
… i alla riktningar
Det var fler grupper än vi i farten, men till skillnad från de andra valde vi att åka ner på nordvästsidan, där vi hade gått upp, på grund av såväl den nyliga ostliga vinden som den färska lavinprognosen i kombination med observationer under uppvägen. Första biten ner var ungefär så lurig som förväntat, men det blev bättre sedan, även om det kanske inte var fråga om några kanonåk.
Där vi inte åkte
Hyfsad start
Plötsligt kom vi dock in på ett (nästan) orört fält som dolts av en liten höjdrygg på uppvägen. Detta var verkligen ett kanonåk, med jämnt, fint puder en lång väg ner, så alla hudade genast upp för en ny vända med mungiporna i öronen. Resten av nedfärden var sedan en blandad kompott, men vi passade på att ha så kul som möjligt när tillfälle gavs. Vilken dag!
Fantastisk fortsättning …
… som krävde omedelbar upprepning
Delar av topptursgänget
På hemväg
På lördagen begav vi oss åter till Kana(a)ns land, där arrangörerna Tommy och Martin letat upp ett nytt åkområde med finfin snö. Finvädret var nu borta, men det var fortsatt svaga vindar och sikten i och kring skogen var god. Inne bland träden låg snön som väntat djup och det bjöds på både glesa och täta linjer bland björkar och granar. Det blev många vändor av varierande höjd – och hela dagen kunde den rödlistade(?) tvåbenta skandinaviska knäböjarens lockrop ”wo-hoo woo-hooo” höras överallt i skogens djup…
Steg ett: skotta till parkeringsplats för bilarna
Glatt humör på platten
Mot krönet!
Fint och löst i skogen
Avhudning nr 1
Kanonsnö (av den rätta sorten)
Även fast vi delat upp oss i olika grupper under de två första dagarna åkte vi på samma ställe, men på söndagen tog Tommy och ”Puckel-Sven” med sig ca två tredjedelar av gänget på en ny liftburen safari i Kittelfjälls berömda raviner, medan återstoden satsade på Daevnie och den glesa skog som bjudit på så fantastisk åkning de tidigare åren.
Vi blev inte besvikna den här gången heller, då det för att citera gruppledare Simon fanns ”läskigt mycket snö” och de enda spår vi såg till förutom de vi själva gjorde tillhörde en (1) hare. Det blev en mäkta njutbar avslutning på en succéartad helg, vilket även liftgruppen skrev under på.
Först på plats
Härliga svängar …
… och fri lek …
… i djup snö …
… utan hinder
Alla på rad
Fluff!
En viktig del i FHF:s uppdragsbeskrivning är att ”söka de orörda åken”, vilket vi verkligen lyckades med även denna gång. Vi är lite kluvna till att använda begreppet ”topptur” för att beskriva vad arrangemanget handlar om, då vi inte alltid tar oss upp på eller ens siktar mot toppar, utan vi åker dit där snön och därmed åkningen är bäst. Ofta hamnar vi då i en snörik skog någonstans, för är det något vi i den här klubben blivit bra på så är det att snoka upp hemliga skogar med massor av lössnö som ingen annan hittar…
Så, vi ses väl på nästa års fiesta, var vi än hamnar då? (Svar: Ja.)
Tack för i år!
Sportlovet lider mot sitt slut och eftersom det börjat se mer lovande ut med föret igen så fortsätter vi med måndagsträningarna i Gustavsberg, i första hand mars månad ut så får vi se hur det ser ut sedan.
Uppdatering 28/3: Vi förlänger perioden preliminärt t.o.m. den 8 april.
Vi börjar alltså igen den 11 mars och temat är då ”retro”, så ta med äldre tiders utrustning om du har. Vi kommer prata lite kring och känna på skillnader mot och likheter med moderna prylar, så kom med oavsett årsmodell på lagg och pjäxor!
15 glada knäböjare hade hörsammat kallelsen att fira 2019 års Världstelemarksdag i Bydalen. Det är ungefär samma antal som brukar bevista våra veckoträningar i stan, så man skulle kunna säga att vi i den här klubben har för vana att fira löshälandets ädla konst sådär till vardags också…
Nu var det dock en internationell bemärkelsedag, till vilkens ära jibbmästaren Andreas Sjöbeck hade anslutit sig till oss och visade diverse tips och tricks i och utanför parken, till de yngre förmågornas stora uppskattning. Plötsligt känns återväxten mycket mindre hotad!
Vädermässigt kunde det varit bättre, med tätt snöfall, hård vind och delvis skrapiga backar, men på något sätt blev det en riktigt fin dag ändå – det blir som alltid så när telisåkare gör saker tillsammans, var och hur de än råkar befinna sig. Det finns sämre gemenskaper att vara en del av.
Samling i snöyran
Nose butting-träning i pisten…
…inför examen i parken
Lördagen den 2 mars i år infaller knäböjarnas egen bemärkelsedag, som nu hunnit firas i ett helt halvt decennium. ÖTC uppmärksammar även i vinter denna begivenhet med en träff i Bydalsfjällen, där vi erbjuder gemensamma övningar för dem som vill – och annars bara gemensam telisåkning. Det är nämligen det som dagen handlar om – gemenskap i de lösa hälarnas tecken.
Blir vi minst 10 deltagare får vi dessutom rabatt på liftkort, men bara för dem som föranmält sitt deltagande senast den 25 februari. I övrigt kostar det inget att delta, så kom och åk med oss på denna vår alldeles egna dag!
Under tre hela decennier i obruten följd har telemarkslägret i Fjätervålen hållit löshälsfanan högt. Det började som, åtminstone delvis, ett träningsläger för dåvarande landslag (som med dagens mått mätt var imponerande stort), men har hela tiden haft spridandet och utvecklandet av telemark som åkform för envar som en viktig del av sitt uppdrag. 30 år senare lever lägret i högsta välmåga, vilket tydligt bevisades av jubileumsupplagans ca 220 deltagare – det är inte ofta man får se så många knäböjare på en och samma plats!
Ett 50-tal av dessa hade hörsammat lockropen att påbörja vistelsen en dag i förväg, så redan på torsdagsförmiddagen vimlade det av telisåkare både i och utanför backarna. Förvånande nog hade snödumpen i Ramis inte berört Fjätervålen i tillnärmelsevis samma grad, så trots vintriga skogar i låglandet var det väldigt tunt med snö uppe på kalfjället, vilket gav en ny innebörd till begreppet ”offpistrepor”. Längre ned mot – och framför allt under – trädgränsen låg dock lössnön djup(are), i vanlig ordning, så visst fanns det puder att pumpa, bara man visste var man skulle leta.
Solen kommer (kanske)
Fluffet lokaliserat
Dimhöljda fjäll
Fredagen inleddes med en strålande kombination av åksuget folk och superbt preparerade pister, liksom en hel del ännu oåkt lössnö enligt ovan, så det blev en perfekt (officiell) start på jubileumslägret. Kul!
Enda gången det är trängsel är vid morgonsamlingen
Glada skidskoledeltagare
Fjätervålen från ovan
Efter lunch vankades det retrotävling, där imponerande många hade grävt djupt i garderober och förråd och lyckats uppbåda en likaledes imponerande kavalkad av äldre tiders stilar – i vissa fall inklusive musikinstrument…
Tidsenlig(?) mundering
Inte ett fetlagg så långt ögat når
Musik i backen!
Vinnaren i kategorin ”längsta skidor”
Full fart i reipan
Lasse Arnemo håller (retro)stilen
Årets tema var alltså ”telemark original”, vilket följdes upp av en jubileumsföreläsning efter middagen kring skidåkningens – och då särskilt telemarkens – historia, både i Sverige och utomlands. Kvällen avslutades sedan genom att telisfriåkaren och dalasonen Erik Nordin visade var jibbskåpet skulle stå i ett för ändamålet specialkonstruerat hopp i botten av backen och på så sätt knöt ihop dåtid, nutid och framtid. Heja!
Hejåhå med Peter håller ställningarna på after skin
Erik lever på hoppet
Redan under fredagen hade det börjat snöa och på lördagsmorgonen låg det ett härligt puderlager överallt – även i pisterna, så det blev lössnöåkning för hela slanten. Det fortsatte snöa hela dagen och en hel del snö hade även drivit ner från höjderna, som brukligt, så de offpistytor som tidigare varit bra var nu utmärkta (medan de dåliga var ännu sämre, då hajfenorna nu inte syntes, men fortfarande lurade precis under ytan).
Mot åken!
Offpist-i-pist
Närliggande offpist
Kör så det ryker
Det blev en riktig kanondag, där instruktörerna dessutom fick förmånen att åka några åk tillsammans med Erik Nordin på eftermiddagen för att ta del av hans tankar om telemark. Dagen avslutades sedan med jubileumsbankett och prisutdelning.
Ospårat
Instruktörer i klump
Till söndagen hade snöfallet upphört och det gick åter att åka pist i pisterna, för dem som ville det – och offpisten var fortsatt mycket bra om man prickade rätt ställen. Som vanligt hade deltagarantalet tunnats ut något denna tredje – eller fjärde – dag och efter lunch var det bara de riktiga entusiasterna kvar.
Brant va’re här
Åkglädje
Ett stort tack till Tommy Bolic och Lasse Arnemo för att de baxat runt detta arrangemang under 30 års tid. Nu ser vi fram emot 30 nya år av samvaro och utveckling telisfolk emellan, i vilken form det än kommer att bli. För om det var en sak som stod klar efter helgen var det att telemarken är här för att stanna – inte nog med att den var först, den har även hängt med i de stora förändringar som svept genom skidvärlden och är nu en modern skidsport som tål en och annan retroploj nu och då.
Så: Framåt, systrar och bröder! Fri i hälen, fri i själen! Är ni med?