Visst ska vi åka på Frösöalpen även denna vinter! Det finns liksom ingen anledning att bryta ett vinnande koncept, så vi kör på med veckoträningen på måndagskvällar med start vecka 2, förutsatt att snöläggningen går som planerat och backen hunnit öppna tills dess. Första omgången pågår till sportlovet, därefter får vi se hur förutsättningarna ser ut.
Uppdatering 8/1: Kommunen har ännu inte lyckats öppna backen och kan heller inte ge någon uppskattning om när så kommer att ske, så därför ställer vi in passet den 11/1. Vi siktar istället på att kunna köra igång den 18/1 och hoppas kunna återkomma i närtid kring om detta håller.
Nytt för denna säsong är att vår träningstid är utökad till kl. 21.30, där det är fri åkning sista halvtimmen för dem som vill. Precis som tidigare har vi tillgång till backen från kl. 19.00, men på grund av parkeringssituationen med tidigvarande barngrupper börjar vi inte det ledarledda passet förrän kvart över.
Och, naturligtvis: Dessa kvällar är gratis för medlemmar!
Just nu är det lite tjall med medlemsanmälan – det går bra att betala och man hamnar i registret på rätt sätt, men en ändring i hur bakomliggande system pratar med varandra gör att den automatiska anmälan till e-postlistan fallerar. Detta ger i sin tur upphov till återförsök, som ger upphov till fler bekräftelsemail o.s.v.
Förhoppningsvis kan vi ha fixat detta inom någorlunda kort, men om det är någon som är supersugen på att lösa medlemskap nu går det bra att höra av sig till medlem@telemark.se så löser vi det manuellt så länge. Se medlemskapssidan för vidare instruktioner.
Ett vanligt år skulle anmälan till vår traditionsenliga upptaktshelg i januari vara i full gång vid det här laget, men detta är som bekant inte ett vanligt år. Under de omständigheter som nu råder ser vi det tyvärr inte som genomförbart att arrangera en klassisk resa med gemensamt boende och gemensam mat, men vi vill heller inte bara ställa in allting utan vidare.
Därför har vi för avsikt att låta vinterns upptaktshelg ta formen av en klassisk tvådagarsskidskola den 16–17 januari, där deltagarna själva bestämmer hur och i vilken omfattning man vill delta. Alla varianter från dagbesök med termos i skogen till helpension och bäddade sängar är alltså möjliga, men det blir upp till var och en att sköta det praktiska. Just nu vet vi egentligen inte så mycket mer än så, eftersom i princip allting är så väldigt osäkert för tillfället, så vi planerar att öppna anmälan – i vilken form det nu blir – först efter nyår. Stay tuned!
Pro 1 (tre dagar): 3920 kr (ordinarie pris 4900 kr)
Storleken på grupperna är 6–8 personer och kurserna hålls i Åre. Utbildningarna erbjuds i december, januari och februari, samt även i mars för Friåkning 1. Summit Guides rekommenderar att vi använder oss av liftsystemet för att hinna få ut så mycket som möjligt av dagarna. Instruktör, säkerhetspaket (transceiver, spade och sond) samt viss kurslitteratur ingår.
Hör av dig till peter.wrangel@telemark.sesenast den 30 november om du är intresserad av någon av dessa kurser. Ange vilken kurs du vill gå och när du vill gå den, så försöker vi få till ett tillfälle så snart det låter sig göras.
Vårvinteroffpist
På det senaste årsmötet bifölls en motion om att försöka få till ytterligare en offpistresa under vårvintern, alltså perioden april–maj. Då detta skulle bli ett helt nytt inslag i ÖTC:s verksamhet börjar vi med att sondera intresset kring hur en sådan resa bör se ut. Enkäten kommer att vara öppen en god tid framöver, men svara gärna så snart som möjligt så vi kan börja sammanställa och planera. Om, hur och när resan sedan faktiskt blir av får tiden (och Tegnell) utvisa.
Hela vecka 45, d.v.s. veckan efter höstlovet, är det inköpsvecka på Naturkompaniet i Östersund. Rabatten är som vanligt 20 % på allt i butiken vid ett köptillfälle och för att ta del av den måste man ha löst medlemskap senast den 31 oktober.
Sommaren håller på att ge sig och mörkret sänker sig allt tidigare, så innan vi vet ordet av kan det börja singla flingor från skyn också. Därför förklarar vi härmed säsongen 2020–2021 officiellt öppnad och tar tjuren vid hornen direkt genom att erbjuda gemensam försäsongsträning medan vi väntar.
Vi kommer köra backintervaller varvat med enklare styrketräning i skogarna vid ÖSK, rakt upp från centrala stan, kl. 17–18 på måndagar framöver. Hit är det bara att komma och hänga på efter vilja och ork, men det handlar inte om några pannbenspass utan ska mer ses som ett sätt att komma igång innan det är dags att sätta kroppen på riktiga prov i backen. Att det dessutom råkar passa perfekt som coronaanpassad aktivitet gör ju inte saken sämre…
Kalendern säger vår, men detta är något som har gått Åreskutan med vänner helt förbi. Det hör visserligen inte till ovanligheterna att det finns gott om snö kvar uppe på höjd vid den här tiden, men det är förmodligen någon form av rekord i år. Säsongens upplaga av topptursdagen bjöd på vita vidder och sluttningar så långt ögat nådde – och dessutom idel kallsnö, med lite färskt puder till på köpet. Wow!
14 toppturssugna deltagare (varav vissa med konstiga bindningar…) samlades i Björnänge i strålande sol och for efter ett logistiskt depåstopp vid VM8:an vidare upp till Ullådalen för turens start. På grund av rådande läge var det inget träningsläger i år och därför gick det inga liftar, så vi (och en hel del andra) hudade på och började traska uppåt. Vid det här laget hade moln börjat driva in och ju högre vi kom desto mulnare blev det. Det var dock ingen vind att tala om och sikten var fullgod, så det var riktigt bra gångförhållanden, även om ett riktigt snörusk var på rask ingång från Norge.
Ingen hjälp i år heller
På väg upp…
…från UIlådalen
Skäckerfjällen bakom Västerskutan
Vi inledde dagens åkning med ett långt och fint åk ner i Tväråvalvet, i vad som annars skulle varit en pist men som nu helt enkelt var en slät yta täckt av finfin snö. En perfekt start! Efter en kortare fikarast nere i dalen bar det av uppåt igen, denna gång rakt upp i valvet. Snön hade nu börjat falla, men än så länge var det rätt beskedligt och sikten var fortsatt bra.
Första åket!
Alla på en gång
Väl uppe i sadeln vek vi av upp mot Västerskutan, men vi kom aldrig ända upp på grund av en kraftigt tilltagande vind med tillhörande snödrev. Istället skråade vi ut på fjällets sydsida och fick sedan ett väldigt spännande åk i närmast obefintlig sikt men med fantastisk snö och många höjdmeter. En riktigt brant konvex passage blev något av en utmaning utan några som helst kontraster i synfältet, men det gick fint det med. Lite äventyr ska det vara.
Upp igen
Inga kontraster…
…men härlig snö
Nästa etapp bestod i att följa Tväråvalvsliftarna hela vägen upp, där sikten åter blev sämre (och vinden starkare) ju högre vi kom. Uppe vid toppstationerna för kabinbanan och gondolen såg man knappt mellan byggnaderna, som var insvepta i tjocka isformationer. Ingen vår här, inte! Kabin berg var trots praxis stängd överallt, så vi sökte istället skydd vid gondolen för dagens andra fika.
Tredje gången gillt
Gondolens bergstation
Kabinbanans bergstation
Efter lite diskussioner kring huruvida vi skulle försöka invänta bättre sikt satte vi åter på oss skidorna och gjorde oss redo för nedfärd mot Åre by – och just då bröt en beslöjad sol igenom och visade vägen. Tajming! Vi satte därför av nerför Störtloppet, där den första biten var en dimhöljd historia med knapp (men tillräcklig) sikt. Det är inte ofta man kan åka offpist-i-pist i Åre, så det var bara att passa på.
Genom dimman
Skidvård i fält
Ungefär halvvägs ner till gondolens dalstation sprack molnen upp och vi såg hela vägen ner i dalen, så då var det bara att köra! Snön var fortsatt av mycket hög kvalitet och vi var helt ensamma på den här sidan berget. När snön till slut började bli sugig tog vi oss över till Gästrappet där den myckna konstsnön gav bättre glid, även om den hunnit bli rätt smutsig och gropig vid det här laget. I tilltagande regn lade vi så våra sista svängar och satte punkt för en spännande och mycket omväxlande dag.
Titta, sikt!
Slätt i pisten…
…med bara våra spår
Det gäller att utnyttja varena meter
Ja, det var det. Vi ses nästa säsong – eller på ett snötäckt fjäll framöver då det lär gå att åka skidor länge än!
Ja, nu innehåller ju ett skidår förhoppningsvis fler än en (1) topptursdag, men vi syftar här på vår traditionella säsongsavslutningsaktivitet. Det är ju lite märkliga förhållanden ute i samhället i stort just nu, men ute på fjället finns såväl massor av snö som massor av utrymme, så vi kör på och räknar kallt med att inte locka fler än 50 deltagare ändå.
Datumet är lördag 9 maj, då vi träffas vid Ica Björnänge kl. 08.30 för uppsamling. Vi säger som vanligt att slutmålet inte är bestämt, men då vi i princip alltid hamnat på Åreskutan i alla fall kan man nog lugnt räkna med att så blir fallet även i år…
Blir det finväder vankas det även utomhusgrill på eftermiddagen, på klubbens bekostnad. Alla är välkomna att delta när som helst under dagen, medlem eller inte, men för att vi inte ska lämna någon därhän på parkeringen vill vi att alla anmäler sitt deltagande senast torsdag 7 maj.
Årets upplaga av Free Heel Fiesta lyckades smita in precis före den värsta coronahysterin bröt ut och kunde därför som tur var genomföras som planerat. Förhandsrapporterna från Kittelfjäll pratade dock om utmanande (eller ”fostrande”) snö med bristande skare och annat skoj, så vad skulle de 22 deltagarna (och en fluffig hund) mötas av denna gång?
Utmaningar i fjällskogen
Även i år hade ett flertal deltagare valt att tjuvstarta sin vistelse och redan fått en hel del åkning innan det officiella startskottet gick på fredagsmorgonen, då vi än en gång färdades till Kanans förlovade land. Efter en grundlig lavingenomgång av vår fjälledarpraktikant Kim delade sig gruppen i tre och siktade på olika sluttningar i området.
Tjuvstart i Daevnieskogen
Lavingenomgång på platten
Snön var förvånansvärt mjuk och fluffig bara man kom upp lite grann från dalen, där den bristande skaren mycket riktigt rådde, så det blev riktigt härliga åk för alla i den glesa skogen. Vädret skiftade vitt, med allt från kräksnö och nollsikt till strålande sol och vindstilla. Vilken inledning!
Full sikt
Ingen sikt
Härliga svängar…
…i härlig snö
Lördagen inleddes med klarblå himmel och svag vind, så vi satsade på Grönfjäll och en längre tur ovanför trädgränsen. Grupperna tog olika vägar upp men sammanstrålade i sadeln mellan topparna 1100 och 989. Detta år var det sydostsidorna som visade sig vara allra bäst, så vi lämnade Klippfjället och nordsidorna därhän och satsade istället på en hel massa kortare åk ner till och genom den översta fjällbjörkskogen. Att vädret blev stadigt molnigare gjorde inte särskilt mycket när det fanns så mycket lös snö på stora, öppna fjällsidor. Bitvis var det riktigt djupt, så som man sällan ser det uppe på kalfjället. Ännu en dag som överträffade förväntningarna!
FHF:s motsvarighet till liftköer
Förmiddagsutsikter
Möte i sadeln
Till topps!
Inte så pjåkig fikaplats
Finn telisåkarna!
Hit men inte längre
Fluff!
Även söndagsmorgonen grydde vacker, men prognosen utlovade snöfall kring lunch. Vi satsade därför på lite kortare turer, särskilt eftersom det även var hemresedag: en grupp utforskade ravinerna i liftsystemet och de två andra tog sig an Bergsjöfjället rakt över ån från boendet, som var okänd terräng. Där fanns det riktigt spännande områden med sanslösa kuddformationer i skogen och snön låg mycket djup på de flesta ställen, så det blev en lekfull om än utmanande sista dag.
Solen på blixtvisit
Vägen västerut
Alla på en gång
Skumpigt i skogen
Kuddlandskap
Tjohoo!
Så, svaret på den inledande frågan blev, som vanligt: jättebra åkning och härlig gemenskap! För det som ÖTC och FHF verkligen har gjort till sin grej är att spåra upp (i dubbel bemärkelse) den bästa snön som finns att uppbåda, oavsett förutsättningar. Var kommer vi att leta nästa år, månntro?
