Östersund Telemark Club kallar alla medlemmar till årsmöte enligt följande:
Datum: 17 juni 2020
Tid: 19:00
Plats: Storgatan 25, Östersund
Fika vankas! (…såvida inte de välkända omständigheterna skulle förvärras fram till mötet, i vilket fall det kan komma att hållas digitalt istället.)
Kalendern säger vår, men detta är något som har gått Åreskutan med vänner helt förbi. Det hör visserligen inte till ovanligheterna att det finns gott om snö kvar uppe på höjd vid den här tiden, men det är förmodligen någon form av rekord i år. Säsongens upplaga av topptursdagen bjöd på vita vidder och sluttningar så långt ögat nådde – och dessutom idel kallsnö, med lite färskt puder till på köpet. Wow!
14 toppturssugna deltagare (varav vissa med konstiga bindningar…) samlades i Björnänge i strålande sol och for efter ett logistiskt depåstopp vid VM8:an vidare upp till Ullådalen för turens start. På grund av rådande läge var det inget träningsläger i år och därför gick det inga liftar, så vi (och en hel del andra) hudade på och började traska uppåt. Vid det här laget hade moln börjat driva in och ju högre vi kom desto mulnare blev det. Det var dock ingen vind att tala om och sikten var fullgod, så det var riktigt bra gångförhållanden, även om ett riktigt snörusk var på rask ingång från Norge.
Ingen hjälp i år heller
På väg upp…
…från UIlådalen
Skäckerfjällen bakom Västerskutan
Vi inledde dagens åkning med ett långt och fint åk ner i Tväråvalvet, i vad som annars skulle varit en pist men som nu helt enkelt var en slät yta täckt av finfin snö. En perfekt start! Efter en kortare fikarast nere i dalen bar det av uppåt igen, denna gång rakt upp i valvet. Snön hade nu börjat falla, men än så länge var det rätt beskedligt och sikten var fortsatt bra.
Första åket!
Alla på en gång
Väl uppe i sadeln vek vi av upp mot Västerskutan, men vi kom aldrig ända upp på grund av en kraftigt tilltagande vind med tillhörande snödrev. Istället skråade vi ut på fjällets sydsida och fick sedan ett väldigt spännande åk i närmast obefintlig sikt men med fantastisk snö och många höjdmeter. En riktigt brant konvex passage blev något av en utmaning utan några som helst kontraster i synfältet, men det gick fint det med. Lite äventyr ska det vara.
Upp igen
Inga kontraster…
…men härlig snö
Nästa etapp bestod i att följa Tväråvalvsliftarna hela vägen upp, där sikten åter blev sämre (och vinden starkare) ju högre vi kom. Uppe vid toppstationerna för kabinbanan och gondolen såg man knappt mellan byggnaderna, som var insvepta i tjocka isformationer. Ingen vår här, inte! Kabin berg var trots praxis stängd överallt, så vi sökte istället skydd vid gondolen för dagens andra fika.
Tredje gången gillt
Gondolens bergstation
Kabinbanans bergstation
Efter lite diskussioner kring huruvida vi skulle försöka invänta bättre sikt satte vi åter på oss skidorna och gjorde oss redo för nedfärd mot Åre by – och just då bröt en beslöjad sol igenom och visade vägen. Tajming! Vi satte därför av nerför Störtloppet, där den första biten var en dimhöljd historia med knapp (men tillräcklig) sikt. Det är inte ofta man kan åka offpist-i-pist i Åre, så det var bara att passa på.
Genom dimman
Skidvård i fält
Ungefär halvvägs ner till gondolens dalstation sprack molnen upp och vi såg hela vägen ner i dalen, så då var det bara att köra! Snön var fortsatt av mycket hög kvalitet och vi var helt ensamma på den här sidan berget. När snön till slut började bli sugig tog vi oss över till Gästrappet där den myckna konstsnön gav bättre glid, även om den hunnit bli rätt smutsig och gropig vid det här laget. I tilltagande regn lade vi så våra sista svängar och satte punkt för en spännande och mycket omväxlande dag.
Titta, sikt!
Slätt i pisten…
…med bara våra spår
Det gäller att utnyttja varena meter
Ja, det var det. Vi ses nästa säsong – eller på ett snötäckt fjäll framöver då det lär gå att åka skidor länge än!
Ja, nu innehåller ju ett skidår förhoppningsvis fler än en (1) topptursdag, men vi syftar här på vår traditionella säsongsavslutningsaktivitet. Det är ju lite märkliga förhållanden ute i samhället i stort just nu, men ute på fjället finns såväl massor av snö som massor av utrymme, så vi kör på och räknar kallt med att inte locka fler än 50 deltagare ändå.
Datumet är lördag 9 maj, då vi träffas vid Ica Björnänge kl. 08.30 för uppsamling. Vi säger som vanligt att slutmålet inte är bestämt, men då vi i princip alltid hamnat på Åreskutan i alla fall kan man nog lugnt räkna med att så blir fallet även i år… 
Blir det finväder vankas det även utomhusgrill på eftermiddagen, på klubbens bekostnad. Alla är välkomna att delta när som helst under dagen, medlem eller inte, men för att vi inte ska lämna någon därhän på parkeringen vill vi att alla anmäler sitt deltagande senast torsdag 7 maj.
Väl mött i vårsolen!
Årets upplaga av Free Heel Fiesta lyckades smita in precis före den värsta coronahysterin bröt ut och kunde därför som tur var genomföras som planerat. Förhandsrapporterna från Kittelfjäll pratade dock om utmanande (eller ”fostrande”) snö med bristande skare och annat skoj, så vad skulle de 22 deltagarna (och en fluffig hund) mötas av denna gång?
Utmaningar i fjällskogen
Även i år hade ett flertal deltagare valt att tjuvstarta sin vistelse och redan fått en hel del åkning innan det officiella startskottet gick på fredagsmorgonen, då vi än en gång färdades till Kanans förlovade land. Efter en grundlig lavingenomgång av vår fjälledarpraktikant Kim delade sig gruppen i tre och siktade på olika sluttningar i området.
Tjuvstart i Daevnieskogen
Lavingenomgång på platten
Snön var förvånansvärt mjuk och fluffig bara man kom upp lite grann från dalen, där den bristande skaren mycket riktigt rådde, så det blev riktigt härliga åk för alla i den glesa skogen. Vädret skiftade vitt, med allt från kräksnö och nollsikt till strålande sol och vindstilla. Vilken inledning!
Full sikt
Ingen sikt
Härliga svängar…
…i härlig snö
Lördagen inleddes med klarblå himmel och svag vind, så vi satsade på Grönfjäll och en längre tur ovanför trädgränsen. Grupperna tog olika vägar upp men sammanstrålade i sadeln mellan topparna 1100 och 989. Detta år var det sydostsidorna som visade sig vara allra bäst, så vi lämnade Klippfjället och nordsidorna därhän och satsade istället på en hel massa kortare åk ner till och genom den översta fjällbjörkskogen. Att vädret blev stadigt molnigare gjorde inte särskilt mycket när det fanns så mycket lös snö på stora, öppna fjällsidor. Bitvis var det riktigt djupt, så som man sällan ser det uppe på kalfjället. Ännu en dag som överträffade förväntningarna!
FHF:s motsvarighet till liftköer
Förmiddagsutsikter
Möte i sadeln
Till topps!
Inte så pjåkig fikaplats
Finn telisåkarna!
Hit men inte längre
Fluff!
Även söndagsmorgonen grydde vacker, men prognosen utlovade snöfall kring lunch. Vi satsade därför på lite kortare turer, särskilt eftersom det även var hemresedag: en grupp utforskade ravinerna i liftsystemet och de två andra tog sig an Bergsjöfjället rakt över ån från boendet, som var okänd terräng. Där fanns det riktigt spännande områden med sanslösa kuddformationer i skogen och snön låg mycket djup på de flesta ställen, så det blev en lekfull om än utmanande sista dag.
Solen på blixtvisit
Vägen västerut
Alla på en gång
Skumpigt i skogen
Kuddlandskap
Tjohoo!
Så, svaret på den inledande frågan blev, som vanligt: jättebra åkning och härlig gemenskap! För det som ÖTC och FHF verkligen har gjort till sin grej är att spåra upp (i dubbel bemärkelse) den bästa snön som finns att uppbåda, oavsett förutsättningar. Var kommer vi att leta nästa år, månntro?
För sjätte gången i ordningen har nu Världstelemarksdagen firats, på norra halvklotet i alla fall, och ÖTC drog naturligtvis sitt strå till telisstacken. Ett 20-tal deltagare slöt upp i Hovde i Bydalsfjällen för att böja knä dagen till ära och i samarbete med 22 Designs och Åre Skidsport kunde vi dessutom erbjuda testgrejer för NTN för dem som ville pröva på.
Morgonstund har sol i mund
Vädret var det allra bästa, med sol, svag vind och stabila, enkelsiffriga kallgrader – och dessutom hade det som bekant snöat rejält under veckan, så allt var öppet och det var bara att välja linje, pistad eller opistad. Många valde det senare och även om det inte blev några puderrekord fanns det riktigt fin åkning att uppbåda bara man visste var man skulle leta, både med och utan tidigare spår.
Vintrigt värre (läs: bättre)
Häftigare bakgrund får man leta efter
Så ska det se ut!
Pistnära offpist
Välutnyttjad sluttning
Strålande utsikt från toppen
Klubben visar upp sig
Återsamling i slutet av dagen för dem som höll ut längst
Så, för att sammanfatta: Kanonväder, kanonföre och en hel dags löshälsglädje i glada vänners lag, både nya och gamla – vilket också är precis vad World Telemark Day handlar om. På återseende nästa år! #spreadtelemark
P.S. Kvällsträningarna i Gustavsbergsbacken drar igång igen efter sportlovsuppehållet på måndag 9 mars och håller preliminärt på fram till påsk. Vi ses där också!
Världstelemarksdagen infaller den första lördagen i mars varje år och har vid det här laget hunnit bli en etablerad tradition. Denna dag handlar om att dela och sprida löshälsglädje med såväl gamla som nya vänner och firas lämpligast genom att kort och gott åka telis tillsammans – var som helst och hur som helst!
ÖTC hänger som vanligt på och även i år kör vi därför en träff i Bydalsfjällen för att uppmärksamma telemarkens egen dag den 7 mars 2020. I samarbete med Bydalsfjällen kan vi också erbjuda medlemspris på liftkort och lunch (gäller endast vid föranmälan).
Oavsett om man vill utnyttja erbjudandet eller inte vill vi att alla som är intresserade av att delta under dagen anmäler sig senast onsdag 4 mars. Alla är välkomna, medlemmar som icke medlemmar!
Vissa kanske skulle ta ett 30-årsjubileum som ursäkt för att sluta på topp, men inte Lasse och Tommy som driver telemarkslägret i Fjätervålen vidare med den äran. Och det är det många som är tacksamma för – även i år kom deltagarantalet upp i modiga 220 personer, med fler på väntelistan. Ryktena om telemarkens död är inte bara kraftigt överdrivna, de står fullt på tvärs med verkligheten.
Trots alla blidväder som plågat landet sedan jul låg det mycket snö kvar uppe på fjället den här gången, vilket var en stark (och mycket välkommen) kontrast mot ifjol – och nere i skogen var det som vanligt djupt och mjukt. Sikten var det värre med, då fredagen kom med såväl dimma som snöfall och en hel del vind, men inte var det någon som klagade på det när man kunde få fin åkning i stort sett överallt, såväl i som utanför pisterna. Och på eftermiddagen bjöds det programenligt på after telis med Hejåhå med Peter. Bra start!
Klubben på plats, som alltid
Gruppindelning på morgonen
Mjukt och fint…
…i den liftnära offpisten
Puderkänsla
After telis i nytt hörn
All blåst och snö hade bäddat för finfina förhållanden på lördagen, men trots att vinden mojnat var sikten ännu sämre och man fick ibland gissa vilket håll som var nedåt. Här gällde det att åka på känsla – men vilken känsla!
Ut ur dimman
Full vinter (hurra!)
Årets tävling bestod av formationsåkning, vilken tävlingsledarna bröderna Tøndel hade meddelat skulle bedömas utifrån kreativitet – endast. Deltagarna visade här prov på fin fantasi, med stor variation i tolkningar av temat, inklusive en telemarks-haka och skidlös rytmik med tillhörande musik (för ingen hade sagt att skidor faktiskt var ett krav).
Kvällens bankett hade Nobelstuk med vita dukar och inleddes med en gemensam bubbelskål för ”det telemarkska nyåret”, som från och med nyss infaller den 1 februari. Det rytmiska laget utsågs till segrare i eftermiddagens tävling och genom en tvåstegsraket bestående av 1) ordförståelse på norsk dialekt 2) instruktion i linedance vaskades slutligen en totalsegrare fram. Väl framfört! Kvällen avslutades sedan traditionsenligt med musik och dans för dem som orkade.
Till bords!
Sluttampen av tävlingen
På söndagsmorgonen hade det visserligen klarnat upp men det blåste rejält – faktiskt så mycket att huvudliftarna inte gick av säkerhetsskäl. Vissa tog saken i egna händer (ben) och gick upp i backen med antingen stighudar eller pjäxor och vissa hade tur att få tolkning med skoter, men de allra flesta hamnade i den lilla knappliften som dock lyckligtvis är riktigt snabb. Åkningen blev bättre än väntat utifrån förutsättningarna och det fanns faktiskt ett flertal bra offpistrepor att leka runt i trots den begränsade fallhöjden. Solen tittade också fram nu och då, så det blev en riktigt fin avslutning trots allt.
Liftkö för första gången
Titta, man ser horisonten!
Välutnyttjad…
…repa
Som sagt, telemarkslägret – och telemarken – bara tuffar vidare. Med sådan entusiasm hos både arrangörer och deltagare går vi bara inte att stoppa, så det är bara att kliva på och hänga med på resan. Framåt, i de frigjorda hälarnas namn!
Glöm inte bort att anmäla dig till Free Heel Fiesta, vår årliga offpistresa som denna vinter åter går till Kittelfjäll! Datumen i år är den 12–15 mars och målsättningen är som vanligt att nosa upp orörd snö och utsökta åk där ingen annan (eller åtminstone få andra) letar.
Frihet och snöglädje är ledorden för helgen och vi erbjuder något för alla, oavsett om man sedan länge stortrivs utanför pisterna eller bara är nyfiken på att börja lämna dem, med stighudarna som främsta vapen.
Inte låter väl det så illa? Det är det inte heller. Illa är däremot att missa sista anmälningsdagen, som den här gången är den 10 februari.
Häng med!
Så var den över, årets upptaktshelg, som för ovanlighetens skull inte hölls i Ramundberget utan denna gång istället var förlagd till Bydalsfjällen. Förändringen verkade ha mottagits väl av medlemmarna, då evenemanget lockade 28 ordinarie deltagare plus ytterligare åtta som åkte upp över dagen på både lördag och söndag för att delta i skidskolan – ett upplägg som helt enkelt inte är görbart i Ramis.
Ett flertal förhatliga blidor hade kraftigt försämrat det snöläge som såg riktigt bra ut fram till jul och prognosen för lördagen var sämsta tänkbara, med stormstyrka i vinden och fler plusgrader. Verkligheten visade sig bli en annan, då vinden mojnade redan på morgonen och temperaturerna höll sig på minussidan. Det var fortfarande blåsigt så högzonen var visserligen stängd, men de backar som var öppna hade preparerats riktigt bra och bjöd på ett superbt underlag, så skidskolan hade finfina förhållanden. Snart började det även snöa kraftigt, vilket gav hopp om en bättre morgondag.
Uppvärmning i Drommen
På andra sidan dalen
Fullt ös i skidskolan
Påfyllning på väg
På eftermiddagen hölls klubbmästerskap i Hovdes selftimerbana, där det som vanligt inte gällde att vara snabbast ner utan att komma närmast en idealtid som återigen behandlades med en sekretess värdig kärnvapenkoder. Som vinnare stod slutligen Tommy Mörner, som endast var halvannan sekund ifrån den hemliga tiden. Gratulerar!
Avslappningsövningar
Klara, färdiga …
… åk!
Vår nye klubbmästare
Plusgraderna kom till slut ändå och föret nere i dalen var inget vidare på söndagsmorgonen, men däremot var det ingen vind att tala om så nu var högzonen öppen igen – och som väntat/önskat fanns det lite ny kallsnö bara man kom upp en bit. Vi kunde därför få oss ett flertal helhyfsade offpiståk i allt bättre väder och pistföret var av allra yppersta klass, så det var glada miner laget runt.
Äntligen på toppen!
Helt ok offpist
Skidskola i Långravin
Titta, solen!
Perfekt före i pisten
På eftermiddagen höll Erik Nordin i en liten friåkningsclinic för en stor skara intresserade deltagare, varefter ett tynande sällskap pressade ut det sista ur låren i ett strålande skymningsljus som en perfekt avslutning på en helg som verkligen överträffade förväntningarna. Det är så det ska va’.
Friåkningsclinic med Erik Nordin
Vy mot Anaris
Vi tackar åter Martin Hellberg för ett väl genomfört arrangemang – och inte minst Bydalsfjällens pistpersonal för ett riktigt hästjobb med prepareringen – och ser nu fram emot resten av säsongen, för det här är ju menat att vara just en upptakt. Måndagsträningarna i Gustavsbergsbacken är i full gång, liksom anmälan till vår offpistresa Free Heel Fiesta vecka 11 – och håll även koll i telemarkskalendern efter allehanda telisrelaterade händelser. Nu kör vi!
Nu är det snart dags att dra igång säsongens måndagspass i Gustavsbergsbacken på Frösön. Liksom ifjol kör vi kl. 19.15–21 för att anpassa oss till parkeringskaoset kring 19-slaget, men vi har tillgång till backen från 19.00 ifall någon vill/kan utnyttja den första kvarten för egen uppvärmning. Annars samlas vi vid klubbens flagga i botten av backen vid kvart över för genomgång av vad kvällen kommer handla om.
Det första tillfället går av stapeln måndagen den 13 januari och sedan fortsätter vi fram till sportlovet, med möjlighet till förlängning från och med vecka 11 ifall det finns både intresse och snö. Deltagandet är gratis för medlemmar, liksom för folk som är nyfikna på telemark och vill prova på.
Så, ta med en teliskompis – gammal eller blivande – och böj knä med oss mitt i stan!
