Här kommer några telisfilmer att lysa upp höstmörkret med i väntan på snön.
Kommentera gärna och tipsa om fler knäböjarfilmer!
I år blir det ingen enskild inköpskväll på Naturkompaniet som det brukar, utan du som medlem kan istället komma när som helst under vecka 45 och göra ditt inköp. Rabatten är som tidigare 20 % på allt utom transceivrar och för att ta del av den måste man ha löst medlemskap senast den 3 november.
ÖTC:s landslagsåkare Olle Collberg har tillsammans med tre andra skidåkare tilldelats Riksidrottsförbundets och Svenska Spels elitidrottsstipendium. Detta stipendium kan sökas av landslagsidrottare som vill kombinera sin elitsatsning med eftergymnasial utbildning. Olle läser för närvarande till läkare i Göteborg.
Ett STORT grattis från klubbkamraterna!
Östersund Telemark Club fyller 30 år i år (hurra!), vilket vi firar med en begränsad jubileumskollektion av klubbtröjor med vår klassiska läderpjäxelogotyp på ryggen. Man kan välja mellan t-shirt, sweatshirt och huvtröja i några olika färger. Beställ ditt exemplar nu innan de tar slut!
Vår traditionsenliga upptaktshelg i Ramundberget går denna säsong av stapeln redan den 30 november–2 december – mer som förr i tiden, alltså. I Ramis vankas skidskola, fri åkning, klubbmästerskap – och så firande av ÖTC:s 30-årsjubileum!
Det vill du ju inte missa, så anmäl dig senast onsdag 3 oktober om du vill inleda säsongen med att böja knä tillsammans med både Östersunds och Stockholms telemarksklubbar. Efter det datumet måste vi släppa bokningen för de platser vi inte säkert vet att vi kommer att utnyttja, så nu är det hög tid att trycka på knappen och delta i en gammeldags skidpremiär!
P.S. Man har faktiskt redan börjat åka utför i Ramis…
Säsongen 2018–2019 är nu officiellt igång, även om snön än så länge endast finns i våra drömmar. Vinterns program är under planering, men vi kan stolt meddela att vi denna gång valt att flytta tillbaka upptaktshelgen i Ramundberget till sin ursprungliga tidpunkt i början av vintern – dels för att slippa från den värsta midvinterkylan som januari visat sig kunna bjuda på och dels för att helgen åter skall bli en verklig upptakt precis i säsongens början. Så som den en gång var. Det var bättre förr. Ibland.
Datumen för upptaktshelgen blir därför denna gång den 30 november–2 december, vilket i sin tur leder till att sista anmälningsdag är redan den 3 oktober för att vi skall uppfylla destinationens bokningsregler. Som en extra bonus samkör vi helgen med Stockholms Telemarksklubb som annars brukar hålla till i Vemdalen i december, så hugg din plats nu för de lär försvinna fort!
2018 markerar dessutom ÖTC:s 30-årsjubileum, vilket kommer uppmärksammas i just Ramundberget och även på lite andra sätt här under hösten, så håll utkik!
Medlemsanmälan 2018–2019 »
Upptaktshelg i Ramundberget »
Östersund Telemark Club kallar till årsmöte enligt följande enkla uppräkning:
Datum: 18 juni 2018
Tid: kl. 19:00
Adress: Gamla Tingshuset, Samuel Permans gata 13, Östersund
Lokal: Vita konferensrummet, 2:a våningen
Kom och fraternisera, diskutera, bestäm – och fika på klubbens bekostnad! Eventuella motioner skall vara styrelsen tillhanda senast den 4 juni.
Efter ett års snöplig bortavaro gjorde vårtopptursdagen nu comeback, inklusive grillkorven. Anmälningsläget var något flytande inför samlingen och det blev till slut fem glada skidåkare med varierande utrustning som gav sig av. Som vanligt var det träningsläger för alpinungdomar i Stendalen, men för första gången sedan, ja, någonsin blev vi förvägrade att nyttja liften i Ullådalen, så det blev stighudar på direkt.
Prognosen talade om lätt regn under förmiddagen, vilket tyvärr visade sig stämma, och de övre regionerna av Skutan låg inbäddade i moln – men samma prognos lovade även uppsprickande väder kring lunchtid. Vid toppen av första liften plockade vi upp två improviserade deltagare till och ju högre vi kom desto varmare blev det, med allt fler solgenombrott.
Ingen lifthjälp här inte
När regnet gör sig vackert
Effektivt avverkande av höjdmetrar
Ljusnande utsikter
Sista biten upp till Kabin berg var det dimma, ur vilken ett oväntat stort antal Holiday Club-gäster uppenbarade sig från Gondolen. Det bar sig inte bättre än att vi lunchade i värmestugan den här gången, men korven grillades ute i snön enligt konstens alla regler – och under tiden sprack molnen mycket riktigt upp och utsikten öppnade sig.
Dimmiga berget
Åredalen breder ut sig
Fånt ja en körv o.s.v.
Efter lunch lämnade vi liftfolket bakom oss och satte kurs mot toppen, som snabbt nåddes i och med all nylig korvenergi. Där uppe beundrade vi utsikten i solen ett kort tag och sade sedan adjö till Simon som for ner på framsidan, varefter resten av gruppen siktade mot Blåstensgrytan.
Hela gänget på toppen
Vida vyer
Nedfärden anträds
Där nere var snön mjuk och fin, även om man fick hänga bak en hel del för att kompensera för en betydande grad av sugighet, men det är smällar man få ta så här på våren. Vi fick en serie fina åk i följd i allt klarare väder och sedan bar det upp igen i strålande solsken!
Brant insteg…
…men bra slutresultat!
Klättringsdags igen
Vädret var dock högst ombytligt denna dag, så när vi stod på toppen av Tväråvalvet var det åter mulet, men sikten var fortsatt fri. Nästa åk blev i valvets innersta ränna, där snön var kanonfin, så det var bara att bränna lår hela vägen ner. Trötta och glada tog vi oss friheten att ta påtårsfika i ett Stendalen som nu låg helt öde. Till sist klättrade vi upp till toppen av Ullådalsbackarna och fick sedan ett långt och trevligt sista åk ner i den smältande pisten. En perfekt avslutning på en lång och härlig skiddag!
Full vinter…
…i Tväråvalvet
Den ljusnande framtid är vår
Tack för den här säsongen – och på återseende nästa vinter!
På film:
Efter en riktig kanonvinter smälter nu snön fort, men vi drar ut på säsongen så länge vi kan och avslutar med en sedvanlig topptur i vårsolen. Som vanligt siktar vi på Åreskutan helgen efter att anläggningen stängt, vilket i år innebär lördag 5 maj. Klubben bjuder på grillkorv!
Så var ännu en lyckad Free Heel Fiesta över, denna gång – förvånande nog – med halva deltagarantalet mot för ifjol. Vi styrde åter kosan mot Kittelfjäll, som trots en påtaglig snöbrist erbjöd riktigt fin åkning förra gången, och i år var det annat ljud i skällan: stället låg stadigt kring (eller över) 1,5 m snödjup större delen av vintern vilket tillsammans med en distinkt avsaknad av blidväder lovade mycket gott. Kanske skulle detta bli den bästa fiestan hittills?
Fredagen grydde klar och kall, men vinden lyste med sin frånvaro och solen värmde ordentligt så hela gänget bestämde sig för att satsa på vidderna i Grönfjällsområdet. Väl inne i Grantonsskalet tog sig Katarinas grupp upp på sydsidan för några riktigt härliga åk, medan Simons grupp fortsatte till samma ställe på nordsidan som under fjolårssöndagen, fast nu tillät vinden och tiden att vi tog oss hela vägen till toppen av Jillie Skaarjehke. Nedfärden var betydligt bättre än sist i ett ordentligt långt åk, där den andra halvan ägde rum i en naturlig halfpipe.
Vita vidder
Åkbart mest överallt
Topp i sikte
Några tidigare spår i ravinen
The toppen is nådd
Klara, färdiga, åk
Övre delen avklarad
Senare på eftermiddagen sammanstrålade grupperna uppe på den södra ryggen för ytterligare något kortare åk innan det var dags att anträda återfärden. Här delade vi åter på oss och tog varsin sida – och båda grupperna fick riktiga kanonåk som avslutning på en superb första dag!
Fri …
… i hälen, …
… fri …
… i själen
Hela gänget inför sista åket (inklusive voffsing)
Är vi fortfarande i Sverige?
Fri i… ja, ni fattar
Löst i skogen också
Dag två började bättre än vad prognosen hävdade, med utfärdad vädervarning och allt. Katarinas grupp drog till Kana(a)ns land medan Simons grupp siktade mot Borkafjället, men efter att ha fått syn på en avskräckande mängd skidspår i sluttningen på andra sidan sjön ändrades den sistnämnda planen till Daevnie istället. Vinden tilltog allt mer och så småningom stod det klart att det inte skulle bli någon topp idag, men skogsåkningen var smått fantastisk – ännu bättre än fjolårets, som i sig var kanonfin.
Vinden blev allt värre under lördagseftermiddagen, med snöfall och dis som drog in från väster – något som långfararna slapp undan p.g.a. sin ostligare position. På kvällen hölls en smärre prisutdelning för s.k. ”anmärkningsvärda insatser” med prylar från vår sponsor Naturkompaniet i Östersund, sedan var det marsch i säng till vindens tjut.
Fin snö i nordost …
… liksom i sydväst
Daevnientjahke hägrar
Helt OK fikavy
Supersnö i skogen
På morgonen kändes det inte alltför illa ändå – verkligen inte så hårt som nämnda varning utlovade. Nog blåste det ordentligt uppe på fjället alltid, så hela gänget hamnade i Daevnieskogen, där snön hade ändrats betänkligt från dagen innan på grund av allt driv och ett nyligen omstartat snöfall. Åkningen blev därför utmanande, med en mycket högre vurpfrekvens än vanligt hos samtliga, men det var ju mjukt att landa…
Blåsigt väder …
… under sista dagsturen …
… men det gick fortfarande fint att leka i snön
Efter en gemensam lunch nere bland skyddande granar sprack det upp och det ymniga snöfallet avtog, så det blev en fin avslutning – och fler vurpor… Vi har en sällsynt god förmåga att nosa upp bra skogsrepor under FHF-turerna, det är bara att konstatera.
Fikagropen förbereds
Bättre väder efter lunch
De e bär …
… å åk
Ett stort tack till alla som var med och skapade en sån härlig helg – och särskilt till arrangörerna Tommy och Martin! Och till er som inte var med: Varför var ni inte det? Ni missade verkligen någonting extra!
Slutligen, till er alla: Visst ses vi i djupsnön nästa år??
Tommy och Martin kör ett kvällspass
FHF 2018 (+ fotograf Martin)
Från dokumentationsverktyget: